30-årskalas

Igår firade vi min gamle make med kalas för både vänner och släkt. En mycket trevlig tillställning. Och vad vore en födelsedag utan ett splirrans nytt vapen?

Grattis Jonte 30 år!

Nu är du också gammal. Det känns bra.

Billigare än Ullared

Förlåt mig, för jag har syndat.

Ok, såhär var det. Mina enda kortbenade byxor har checkat ut. Jag visste det inte själv, men Macke var vänlig nog att upplysa mig om att det var ett hål i rumpan på brallorna.

Jag åkte till Cubus för att inhandla nya byxor. Ja ja. Snart är sommaren slut och bara sju veckor kvar, men jag kan inte ha långbyxor i denna hetta.

På Cubus var det rea, riktig rea. Jag köpte två munktröjor till Lina och tre par byxor. Och fleecekläder till Macke inför höst och vinter.

Jag lovar. Det var billigare än Ullared och absolut inte onödiga prylar. Jag är nöjd och känner mig inte alls misslyckad. Lite tråkigt bara att det inte var rea på några jeans till Macke, för det finns faktiskt inte på Gekås.

Invasion

Idag har jag och barnen varit inne i stan och fixat det sista inför den blivande 30-åringens kalas.

När jag kom hem var huset invaderat av bananflugor. Jag har ingen aning om varför de är här. Jag har tömt och torkat ur varenda papperskorg. Diskmaskinen är ren och jag håller just nu på att tvätta all smutstvätt.

Försvinn!!

Kolmårdens djurpark

Eftersom gårdagens väderprognos utlovade molnigt väder idag, bestämde vi oss för att ta en tur till Kolmårdens djurpark. Molnigt var det inte alls, utan hett som aldrig förr. Och fullt med folk, men det får man väl räkna med mitt i högsäsongen.

Lina gillade Bamses värld bäst, men hon blev lite besviken att vi inte fick se och krama Bamse. När det gäller djuren, ville hon helst se en häst, vilket vi faktiskt inte gjorde, men däremot åkte vi ju förbi åtskilliga hästhagar på vägen hem.

Macke gillade noshörningarna bäst. Safarilinbanan var också rolig, men det var inte kön dit. Barnen var jätteduktiga och stod i den lååååånga kön utan att klaga alltför mycket. Jag saknade dock någon typ av kiosk precis innan linbanans påstigning, eftersom vi druckit upp allt vatten under kötiden.

I linbanan fick vi till barnens lycka se giraffer. Detta var helt oväntat, då barnens mor hade sagt att girafferna hade blivit sjuka och dött.

Men visst var det väl så att det förr fanns giraffer i själva djurparken också? Och att en av dem faktiskt blev sjuk och dog? Annars har jag verkligen dragit en vals för barnen.

Turn around

Igår var det dags för barnmorskan igen. Vecka 32, dryga tre veckor sedan sist och dryga två kg tyngre. Barnmorskan sa att jag var fin i kroppen, MEN hon sa också att det vore bra om min vikt planade ut lite nu under de sista veckorna innan förlossningen. Ja, jag fattar ju vad hon menar. Jag får väl sluta äta chokladgegga och glass varenda kväll.

I övrigt såg allt bra ut. Hon undrade vilket håll jag trodde att bebisen låg. Med huvudet nedåt var jag helt övertygad om. Just för att jag känner sparkar uppåt mot revbenen. Hon klämde och kände. Något hårt däruppe. Bebisen låg alltså med fötterna ner och huvudet upp. Tvärtemot vad jag trodde. Hon sa att det var ok än så länge, men nästa gång i vecka 35, då måste den ha vänt på sig.

Mycket konfunderad gick jag hem och undrade vad som "sparkat" mig på revbenen. Borde jag inte ha lite koll såhär tredje gången gillt? Fast på vägen hem i bilen kände jag många tydliga sparkar neråt och lite senare uppåt igen. Ja, det verkar finnas gott om plats att snurra runt inne i kalaskulan. Tre veckor snurr till, sedan är det dags att lägga sig tillrätta.

Torky

För en tid sedan hittade jag vad som måste vara detta århundradets bästa uppfinning:

Torky med väska och allt. Bara att bära med sig dit du vill städa och torka. Fast jag tycker att det är jobbigt, det där med att bära med sig, så idag köpte jag ännu en fin väska, till badrummet.

Jag känner på mig att det dyker upp fler...

Ännu mer åska

Inatt åskade det igen. Familjen är tillbaka på plats och unge herr Berggren låg i sin säng, utbytt av den något äldre herr Berggren. Ingen vaknade och blev rädd. Ingen låg ovanpå mig som tur var, men ändå kunde jag inte sova.

Luftfuktigheten och graviditeten är ingen bra kombination. Jag säger bara svett och ännu mer svett. Min gravidtunga kropp svettas på ställen jag knappt visste att man kunde svettas på. Klibbigt, kladdigt, varmt. Jag gillar det inte alls.

Åsknatt

Inatt vaknade jag av att någon åkte cykel på altanen. Eller det var vad jag trodde i mitt sömndruckna tillstånd. I själva verket var det åskans muller jag hörde utanför mitt fönster. Och vad det blixtrade. Det såg nästan ut som en blinkande lampa.

Det var svårt att sova när det väsnades så mycket, men jag var tacksam över att Marcus inte vaknade. Fast det gjorde han till slut. En mer åskrädd pojke får man leta efter. Vi skulle ligga bredvid varandra, tyckte han. Det innebar att jag inte fick vända ryggen mot honom, utan helst ligga vänd med ansiktet mot honom och hålla honom i handen. Och det räckte inte med att vi låg klistrade mot varandra. Ha la upp benen ovanpå mig också, för att känna sig ordentligt skyddad från den farliga åskan.

Lite sömn och svettigt värre.

Idag är åskan borta, men så fort Marcus hör ett flygplan, tror han att den är tillbaka.

Dinosaurieäventyr

Idag har Marcus och jag varit på dinosaurieutställning.

Marcus var mycket laddad och jag blev lite orolig över att min parkeringstid inte skulle räcka när jag såg den slingrande kön utanför utställningen. Jag hade inte behövt oroa mig.

Marcus löpte genom utställningen på jakt efter riktigt stora dinosaurier han hade föreställt sig skulle finnas där. När han inte fann dem, tittade han lite förstrött på utställningen och sedan gick vi till biblioteket istället.

Jag gillade utställningen, men hade föreställt mig att den skulle vara betydligt större. Och sedan hade det ju varit ännu mer intressant om jag hade fått tid till att läsa lite om utställningens dinosaurier.

Det var kanske inte de bäst spenderade 160 kronorna i mitt liv, men jag tror ändå att Macke blev berörd av utställningen. På biblioteket lånade han nämligen en bok om dinosaurier, som vi redan hunnit läsa fyra gånger.

Nya H&M-katalogen

Kataloger med höstkläder fyller min brevlåda. Idag kom H&M:s katalog med detta guldkorn till Lina...

Äventyr

Idag har vi varit ute på äventyr, jag och Marcus. Morfar ringde på morgonen och frågade om vi ville följa med till Harstena. Var Harstena låg hade jag ingen aning om, men självklart skulle vi följa med. Med på trippen var också Elin, Nichlas och kusin Lucas.

Macke var mycket laddad inför att få åka båt för första gången. Han hade också packat med sig sin nya håv, för att kunna fånga fiskar som vi skulle grilla.

Inga fiskar att grilla blev det, men Macke var nöjd ändå. Två fiskar i håven, en halvdöd och en heldöd.

Efter att ha strosat runt lite bland de karga skärgårdsklipporna som morfar älskar och jag inte riktigt förstår mig på, begav vi oss till restaurangen för att inta lite föda. Pannkakor i mitt och Marcus fall. Burgare i de andras fall. Lucas fick inte så mycket att äta förutom medhavd frukt, eftersom personalen inte kunde svara på huruvida det var mjölk eller ägg i maten de serverade.

Mätta och belåtna var det dags att bege sig tillbaka till båten och åka mot Tyrislöt. Marcus spanade på segelbåtar och sälar, även om han var övertygad om att kaptenen ljög när han sa att det fanns sälar i vattnet.

En trött Marcus somnade i bilen på väg hem.

Båten mot Harstena

Halv familj

Jag är gräsänka och gräsettbarnsmor i några dagar. Till er med ett barn vill jag bara säga att livet inte behöver vara enklare med ett barn. Jag säger bara plåster.

Bowling

Igår kom äntligen den där regniga dagen som Marcus väntat på. Vi har nämligen sagt att när pappa har semester och det regnar så ska vi spela bowling.

Det var bara barnen och pappan som spelade, eftersom jag anar att gravida kvinnor med bäckensmärtor ska hålla sig borta från tunga klot och språngmarscher.

Vi spelade i en och en halv timme. Marcus ville spela ännu mer, men Lina tröttnade efter en halvtimmes spel och låg mest och myste på golvet.

Och när vi hade spelat klart hade det faktiskt slutat att regna...

Städhjälp

För en tid sedan var det en fönsterputsare här, eftersom vi inte lyckats få våra fönster rena. Vi blev så nöjda med resultatet och inte minst  priset att vi bestämde oss för att betala för städning också. Idag var hon här och det är skinande rent i hemmet.

Latmaskar, kanske någon tänker nu, men jag ska inte sluta städa. Nu kanske jag hinner med sådant som jag aldrig hinner med. Rengöra ugnen eller städa det där doseringsfacket i tvättmaskinen. Rent, rent, rent.

Lantisarna

Idag har mina barn gjort något riktigt minnesvärt. Någonting de aldrig förut upplevt. De har åkt spårvagn!

Ja, när man bor på landet är inte kollektivtrafiken någonting som nyttjas sådär jätteofta. Aldrig skulle jag vilja påstå. Så när barnen idag var hos sin mormor och morfar och fick åka en sväng med spårvagnen var lyckan gjord. (För övrigt är mormor och morfar också lantisar och fick läsa sig till hur man betalar på spårvagnen nuförtiden.)

Jag själv minns inte när jag åkte spårvagn sist, men det kan ha varit någon gång i början på 2000-talet.

Frestelse

Häromdagen blev jag verkligen prövad när det gäller mitt shoppingförbud. Lilla kusinen Lucas hade fått en jättefin svart och vit Pumadress och matchande skor, Halva priset! Jag var frestad att rusa direkt till affären, men det gjorde jag inte. Mycket nöjd med mig själv måste jag säga...

Nu ska vi snart till en annan typ av affär, där jag verkligen inte känner mig frestad. Handla mat. Ungefär lika kul som att laga den.

Lera

Eftersom vi har haft grävmaskinen här hemma hos oss i några dagar, blir tomten mer och mer som vi vill ha den. Den stora nackdelen är dock att det som tidigare var gräs nu är härlig lera. Och jag vet inte vad det är för gegga i marken, men de kladdiga fotspåren på altanen går inte att få bort. Så det är stövlar på som gäller och altanförbud när det är regnigt. Det fungerar bra, i alla fall på barnen. Jonte, och även jag, slarvar en hel del, men det mesta av altanen är fortfarande fin.

Nu är det bara en hel massa jord och gräsfrö som saknas. Och så marksten, den ständiga plånbokstömmaren.

Slangen till sjövattnet nedgrävd och el till lekstugan

Vår blivande "hallonkulle".

Pappalycka

Jonte har jobbat sent måndag, tisdag och onsdag och därför inte hunnit träffa barnen alls. Marcus har längtat efter torsdag. Och imorse när han kom in till vårt rum låg pappa i sängen.

Sann lycka!

Lycka är även den goda frukost vi avnjöt på Grand Hotel denna morgon. Barnen åt mest salta kex och plättar, medan jag satsade på smörgåsar och juice. Jonte åt ägg och chokladmousse. Mmmmm

Pojkkläder

Jag har precis inventerat bland barnens kläder inför höst och vinter. Eller egentligen var jag tvungen att använda lite plats i Linas garderob och då kom kläderna ut. Jag hittade fleecefodrade byxor och jacka till Lina, samt en finfin overall av mitt favoritmärke när det gäller barnvinterkläder, Kappahls Kaxs.

Lina är lite längre än vad brorsan var och kläderna borde passa henne perfekt. Nu till problemet. Jackan är blå och overallen turkos. Det är ju egentligen inte ett problem, men i vårt könsstereotypa samhälle blir det ett problem. Mina barn gillar alla färger. Marcus älskar rosa, fast inte på förskolan. För "hans killar" tycker inte om rosa. Och det är där jag börjar bli orolig, att något barn ska kommentera Linas fina overall, så att hon blir ledsen. Så att hon inte längre törs ha på sig det hon tycker är fint.

Och Lina har mest rosa i sin garderob, men när hon ville ha slips på sig på sin födelsedag så fick hon det. och Marcus brukar ha både diadem och halsband. I alla fall hemma

Så mina älsklingar, våga vara just som ni är. Och jag tycker faktiskt synd om flickan på förskolan som påstod att tjejer absolut inte kunde ha svarta gummistövlar som Lina hade. Tänk att bara vara fyra år och redan vara så begränsad....

Turist i Söderköping

I fredags var Jonte ledig från jobbet och vi har haft långhelg. Vi har tjuvstartat lite med semestern kan man säga.Trots att Söderköping inte hör till mina favvostäder, är i alla fall ett besök obligatoriskt sommartid.

Först åt vi glass och tittade på slussen. Sedan gjorde vi något som jag aldrig gjort förut. Vi tog en tur med Tuffe-tåget. Barnen åkte gratis och Jonte och jag betalade 100 kronor. Inte alls dyrt, tänkte jag, men när jag insåg att vi skulle "underhållas" med en massa historiskt dravel hela vägen, önskade jag att jag kunde ha betalat mer för att få en tyst åktur.

Hursomhelst så älskade barnen tåget och historia är faktiskt riktigt intressant. Och eftersom gamla goda Sörping i princip är min hemstad, så bör jag väl veta lite om staden. Det gör jag nu i alla fall.

En trevlig utfärd till en ganska så trevlig småstad måste jag erkänna.

Bad i Klarsjön

I alla fall barnen.

Stranden

Vi har varit på stranden. Det var första gången för Jonte på två år. Han gillar inte stranden. Varför vet jag inte. Förra året kom han undan tack vare att lekstugan skulle byggas och för att barnen inte var så förtjusta i sol och bad.

I år är det annorlunda. Inte alls mycket att bygga och barnen älskar stranden. De gräver, badar och leker och så fikar såklart. Jonte skötte sig bra på stranden. Ett tag såg han lite surpuppig ut och Macke frågade om han hade tråkigt. Det tråkiga gick dock över fort och badkrukan tog sig till och med ett dopp, så fler bad blir det.

Jag måste bara komma ihåg att packa ner mera vatten, för strandhatare eller inte, han är en riktig svamp min make.

Mera järn

Idag har jag varit hos barnmorskan. Unga familjen Berggreen var här och underhöll barnen medan jag kissade i en mugg och blev stucken i fingret. Allt såg bra ut, men två järntabletter om dagen kommer jag att behöva ta framöver. Och det gör inget, för magen protesterar inte lika mycket som när jag väntade Macke.

När jag kom hem blev jag väldigt välkomnad av Lucas, som följde efter mig vart jag än gick. Fast egentligen var det bara för att han ville smaka på mitt äpple, eller "blä-blä" som han säger. Min popularitet försvann dock ungefär samtidigt som äpplet tyvärr.

Utmaning

Jag har beslutat mig för att utmana mig själv. Det kommer att bli riktigt svårt. Det kanske inte låter särskilt svårt, men för mig är det en riktig utmaning.

I början av september planerar vi att åka till Ullared. Vi ska höstshoppa till barnen utanför magen och barnet i magen. Innan dess är det köpstopp på kläder, både till min tjocka kropp och till barnen. Macke behöver eventuellt en ny skjorta till vårt 60-årskalas i slutet av juli, men annars är det ett stort nej, när det kliar i shopparfingrarna. För mig är det bäst att hålla mig borta från butikerna helt och hållet och hittills, sedan två veckor tillbaka, går det helfint.

Detta beror nog mycket på att mina barn har kommit på att de kan leka med varandra, utan att slåss och skrika. De behöver inte underhållas med utfärder och mammainitierade aktiviteter. OK, de slåss och skriker fortfarande en hel del, men det är stor skillnad. Igår satt jag i soffan och läste en bok, medan barnen lekte med lego i ett annat rum. Detta har aldrig förut hänt. Och när vi var på badhuset häromdagen kunde jag sitta med min onda kropp på kanten, medan barnen badade. Jag var inte tvungen att leka och plaska i ett. Missförstå mig inte. Jag gillar att leka, därav mitt yrkesval, men inte hela min vakna tid.

Nu är barnen ute på tomten och jag sitter inne vid datorn.  För mig är detta en fantastisk känsla. Fast jag ska nog gå ut jag också, för solen skiner...

Vecka 29+3

Returpunkten

Idag har vi rensat och städat i garaget. Välbehövligt. Det har faktiskt aldrig varit städat där sedan vi byggde det. Men snart är boden färdig och då blir det ordning och reda.

Idag var det dags för att åka med ett lass till Returpunkten. Det händer nästan varje månad och ibland undrar jag var allt skräp kommer ifrån. Idag var skräphögen emellertid i storlek small och bestod mest av virke. Och så en persienn, en trehjuling, en skruvdragare och lite annat smått och gott.

Liten skräphög

Men nu när allt byggande börjar lida mot sitt slut så hoppas vi att skräphögarnas tid snart är förbi.

Hej hej

Cykeltur i åskväder

Idag har vi haft besök av Elin, Nichlas och kusinen Lucas. Lucas fick premiärcykla trehjuling på grusvägen utanför vårt hus. Det gick väl sådär skulle jag vilja säga. Fötterna skrapade ständigt i marken, men glad var han i alla fall. Och ännu gladare blev han när han kom på att det gick att lasta stenar på flaket där bak på cykeln. Det var nästan lika kul som att stoppa stenarna i munnen.

Dessvärre blev det en kort cykeltur, eftersom åskan mullrade hotfullt och Marcus var tvungen att söka skydd inne i huset. Rädd, räddare, Marcus

Lina, Nina och Gina

I egenskap av storebror gör Macke allt han kan för att tillrättavisa sin lillasyster. Ibland handlar det om hur hon uttalar sitt namn.

"Jag heter Nina", säger Lina ofta.
"Nähä, du heter faktiskt Gina (uttalas Jina)", svarar den välmenande brorsan.

Lite dråpligt att den som retas inte heller kan uttala namnet, fast jag tror inte att någon av dem hör att det blir lite tokigt. Och jag är inte den som rättar mina barn när de pratar, även om jag är bra sugen när retstickan är i farten.

Hursomhelst så hörde jag i förrgår att Gina inte längre fanns kvar. Nu heter hon Lina med L. L uttalas inte som J och det gör inte heller R. L är L och R är också L.

Så trots vissa föräldrars bekymran över att deras barn går i den "lugna gruppen" på förskolan, tycker jag att min son är hur duktig som helst. Även fast han är i en grupp med flera barn som är ett helt år yngre än vad han själv är.

Den som väntar på något gott... eller?

Telia, Telia, Telia. Vad ska jag säga? Det måste vara tack vare oss lantisar som ni överhuvudtaget har några kunder kvar.

Det har strulat som vanligt och mitt osvajiga internet som jag har väntat på i en och en halv månad är och förblir en dröm. Tur att jag har fått en ny mobil, annars skulle bloggen snart vara död och begraven.

Nu ska vi se om jag kan lägga upp en bild...

En något överviktig räv raskar över ängen

Det gick hur bra om helst. Hoppet är kanske inte ute ännu. Det kanske finns ett liv utan Telia trots allt.