Mini-VAB

Fördelen med att vara föräldraledig är att man kan låta de stora småhostiga barnen vara hemma från förskolan med gott samvete. Idag är en sådan dag. Lina verkade riktigt risig under gårdagens kväll, men idag är hon bättre och kvalificerar sig inte i kategorin sjuk. Men hemma är vi i alla fall.

Lillkillen är just nu mycket upprörd över att hans mamma tycker att det är för kallt att sova ute. -10 grader är min gräns, så vi får se om det blir inne hela dagen. Första gången i sådana fall. Och om Emil vägrar sova nu, så antar jag att han somnar av utmattning framemot eftermiddagen.

Byggbloggen

Den lever den också: http://berggrensbygge.blogg.se

Inställt tvåårskalas

Idag skulle vi gå på kusinkalas, men precis när vi som bäst höll på att göra oss vackra, fick vi höra att födelsedagsbarnet blivit sjuk.

Barnen blev ganska besvikna, men när vi åkt och lämnat vår present till Lucas och fått med oss fika hem, kändes det bättre.

Väl hemma vankades det pannkakor med glass, grädde och jordgubbar. Macke sa att Elins pannkakor var mycket godare än mina. Jag väljer att tro att det var glassen som gjorde skillnaden. Första gången för oss! Tack så mycket!

Ändan ur...

Jag har en sådan där period när ingenting blir gjort. Jag städar bara det nödvändigaste och ägnar mycket av min tid åt att hänga i soffan, med eller utan barn. På ett sätt är jag lite stolt över mig själv. Stolt över att jag inte ballar ur över mitt ostädade hem. Och visst känns det lite jobbigt på morgnarna eller när vi ska få besök, men inte tillräckligt jobbigt för att jag ska göra något åt saken.

Det är stökigt här, men det gör ingenting. Vi är glada ändå. Kanske just på grund av stökigheten.

Tvättstugan i all sin glans

Tanden

Idag styrde jag kosan mot Folktandvården för att ta en liten bild av min visdomstand. Varför jag fick en extra tid bara för att ta en bild kan jag inte svara på, men så var det i alla fall.


Emil och jag hann inte ens ta av oss ytterkläderna innan vi blev inropade i undersökningsrummet. Klick! Bilden tagen och tandläkaren skulle bara titta på den för att se hur tanden satt.

"Oj, jag förstår att du har ont. Vill du dra ut den nu?" frågade han.

Sagt och gjort. Femton minuter senare satt jag i bilen med tanden i en burk. Det gick superbra, trots att jag var riktigt nervös. Fast det gjorde ju inte alls ont, bedövad som jag var. När jag fick en bomullstuss i munnen, hade jag inte ens fattat att tanden var väck.

Dock får jag inte äta och dricka något på ytterligare en timme, men så länge bebisen inte vill ha mat så klarar jag mig utan dryck. Just nu sover han i babyskyddet och jag har inga planer på att väcka honom.

Uppdatering

Snart är den ena av årets mest pestiga månader slut. Då väntar bara förfärliga februari, sedan är det nedförsbacke ända fram till jul.

Här hemma har jag numera en fyramånadersbebis som är alldeles underbar. Glad och tjock. Sover halvkasst på nätterna, fast min bvc-sköterska säger att det inte är konstigt att behöva äta var tredje timme. (Antar att jag var bortskämd med syskonen.) Kräks floder och bubblar och pratar och suger på det mesta.

Syskonen är just nu bästisar och leker hela långa dagarna. Vi skippar förskolan ibland och är bara hemma och myser i det brasvarma huset.

Pappan jobbar och sliter alldeles lagom mycket och vi hinner med ett och annat kul även på vardagarna.

Själv lider jag just nu av tandvärk och väntar på att bli av med en kariesinfekterad visdomstand. På tisdag ska den röntgas och förhoppningsvis ryker den under nästa vecka.

Eget bröd

Idag står matinköp på listan. Jag tycker att det är riktigt tråkigt måste jag erkänna. Men med vår superstrama budget borde det gå fort att handla. Jag ska baka eget bröd och se hur mycket av utgifterna som försvinner på en månad.

2012

Nu är det nytt år igen. Åren går fortare och fortare ju äldre jag blir. Nyårslöfte för 2012 innebär inte dagligt bloggande. Inga måsten utöver de som livet bjuder på. Däremot ska jag försöka bli en mamma med mer tålamod. Och så är det ju det här med kroppen förstås. 60 kg och jag ska ner till 55 kg. Jag vet att det är fåfängt och att allt ska ta sin tid, men jag gillade ju att träna innan jag blev mamma så det här kanske blir en sporre. Att någon håller koll på mig liksom. Magmuskler och armmuskler står högst upp på önskelistan. Nu är magen i detta skick:

Ett och två.  Träna på.