Supermom

När man får barn förändras livet över en natt. Åsikter och intressen förändras hos de nyblivna föräldrarna. Förutom det obligatoriska behovet att prata om barnbajs och dess konsistens och färg, har jag upptäckt en del nya snarast maniska sidor hos mig själv. Som föräldraledig består mitt jobb av att ta hand om mina barn, ett jobb som jag tar på största allvar. Jag förvandlas från Sara till Supermom. Allt som har med barnen att göra blir jätteviktigt och ska utföras med största noggrannhet. Nu när det börjar bli kallt, måste ju barnen ha vantar. En krånglig nöt att knäcka. Istället för att åka in till första bästa affär och köpa ett par vantar, som Sara skulle ha gjort, påbörjar Supermom jakten med stort J. Hur många olika par vantar behövs? Tjocka, tunna, stickade, fodrade? Färg? Material? Modell? Frågorna är många, likaså affärerna som ratas.

Men till slut, när Supermom har gett upp hoppet och låter Sara få en ledig kväll att strosa på stan och INTE titta på barnkläder, vaknar supersinnet återigen till liv. Där är de: VANTARNA!!! Helt plötsligt är Sara som bortblåst och Supermom kan pricka av de två absolut viktigaste punkterna på sin superlista: Snygg (check), praktisk (check). Mest nöjd är Supermom med dragkedjan. Här hamnar inga fingrar på fel ställe.




Men Supermom känner sig inte helt nöjd när hon kommer hem. Frågorna snurrar i hennes huvud: Borde jag ha köpt fler par? Kanske flera storlekar? Tänk om vantarna utgår ur sortimentet, hemska tanke.

Ja, du Supermom, om du inte försvinner ur mitt huvud när jag kommer ut i verkligheten och får annat att tänka på, är det väl en lobotomi som ligger närmast till hands.