Vårkänslor

7.4 grader. Så "varmt" har det varit ute idag. Snön smälter och det har nästan känts som vår. Ja, om man bortser från de jättelika snövallarna som omger vårt hus. Nu är taket snöfritt och vi har ägnat en stor del av dagen till att skotta bort snön. Men vad gör väl det? Jag behövde inte ens ha mössa på mig. Nu tänker jag låtsas att jag inte vet att det på tisdag ska bli sådär äckligt vinterkallt igen. Jag föredrar vårkänslorna.

Lilla Lucas

blir en månad idag. Grattis sötnos!!

Snöras

Jag är ensam hemma. Jonte och barnen har åkt till stan, för att ge mig lite lugn och ro i mitt pluggande. Men knappt har de åkt iväg, förrän jag hör ett brak, ungefär som en dörr som slår igen. Nu är Jonte tillbaka, sur för att han glömt någonting, tänkte jag. Men ingen Jonte och snart hör jag dunsen igen. Jag går och sätter mig vid datorn och ser hur det börjar komma snö nedfarande från taket. Jag går ut i vardagsrummet för att titta ut genom de stora fönstren och då...då kommer snön. Det brakar och hela huset skälver. Som en liten jordbävning. Mackes trehjuling blir begravd i snön. Nu är snöhögen på altanen ungefär lika hög som jag. Jag hoppas att ingenting har gått sönder.

En sak till, frågan om skottningen av tak är nu löst. Varför skotta, när naturen fixar biffen?

Plugghäst

Idag är det pluggdag. Hela långa lördagen är vikt åt att läsa litteratur och skriva uppsats. Inte direkt en perfekt start på helgen om ni frågar mig.

Det som göms under snö

Idag har vi äntligen fått bevis för att det faktiskt finns någonting under all denna vita snö. Plusgrader hela dagen. Marcus hade nog glömt att det faktiskt finns andra årstider än vinter. Utanför dagis såg vi en plätt där snön smält och gräset tittade fram. Marcus tittade länge på det lite brunaktiga gräset och frågade sedan: "Vad är det där?"

Städa isen?

Kollar just nu på ett gäng vilda kinesbrudar som sopar som tusan och skriker ännu värre. Sport är något som jag aldrig kommer att förstå mig på.

Det jag kommer att sakna med snön

är alla snövallar. Lätt som en plätt att backa ut på vår väg eller att backa in på en parkeringsplats. Bara att backa tills det tar stopp.

Hoppas bara att jag kan vänja mig av med detta beteende när snön väl försvinner.

En annan snörelaterad fråga: Bör man skotta sitt hustak, eller är riskerna större än vinsterna??

Nog med snö

Det är inte utan att vi börjar tröttna på all denna snö. Till och med Jonte, som är optimisten i vårt förhållande, stirrar med hopplöshet i blicken ut genom fönstret. Dagar då det känns som värst, brukar vi ägna åt att fundera på olika sätt att få snön att försvinna:

Att spruta varmt vatten på snön är ett av mina förslag. Nackdelen är att varmvatten kostar en hel del och att vi inte har hur mycket som helst av den varan.

Att spruta kallt vatten på snön är ett billigare/gratis alternativ. Nackdelen är att det inte är säkert att snön smälter, eftersom termometern ständigt visar på minus. Jag tänkte då kallvatten kombinerat med en värmefläkt av något slag. En lång förlängningssladd är också bra att ha, för på så sätt kan man spara pengar på dyr el. (Grannarna har nämligen eluttag på sina garage.) Detta projekt bör ske nattetid för att slippa sura grannar.

Eld är ju också gratis och från en av våra släktingar kom idén att man skulle kunna tända eld på snön. Häll ut bensin och fjutta på. Dock är vi osäkra på om snön verkligen kommer att försvinna. Och då bensin är ganska dyrt är det bra att även utföra denna operation på natten. En slang är bra att ha och grannar som inte har låsbara tanklock på sina bilar.

En annan tanke med eld är att sprida ut tidningspapper på snön och sedan tända på. Vi tänker då "plundra" en källsorteringstunna, för att få gott om tidningspapper. Nackdelen med denna plan är att det blir fullt med aska som måste tas omhand.

Ja, det var allt för nu. Fler idéer uppskattas. Jag fyller på vartefter idéerna poppar upp.

Storasyster bjuder på en hel del andra bra idéer, kolla kommentarerna!!

Äntligen morgon

Vi har överlevt natten, trots att Macke nästan varit hysterisk av allt kliande. Jonte och Macke har delat på vår säng, medan jag legat i soffan och tyckt synd om mig själv. Både Jonte och jag är hemma idag. Jonte vårdar barn och jag vårdar mig själv. Nu ska jag kurera min hals med lite varm O´boy.

Ögonbryn

När jag går och klipper mig och färgar håret, brukar jag passa på att fixa till mina ögonbryn. Kolla vilken skillnad!

Snygga, eller hur?!

Vattkoppor och halsont

Igår kände jag mig lite krasslig, men det är inget emot vad jag känner mig idag. Som tur är slipper jag se ut som stackars Macke, men jag har riktigt ont i halsen och feber som vägrar ge med sig. Macke är också febrig och jätteledsen för sina prickar. Lina har fått åka till morfar. Hon är pigg som en mört och vill inte ligga i soffan och kolla på Bolibompa hela dagen.

Prickar, igen

Jaha, så har Macke fått vattkoppor. Jag ska vara hemma idag och imorgon och sedan får Jonte ta över.

Blogglöftet

Jag tror att jag måste modifiera ett av mina nyårslöften lite. Jag kanske inte kommer att hinna/orka blogga varje dag, men däremot kan jag lova att det kommer att bli minst ett blogginlägg för varje dag i veckan. Alltså minimum sju per vecka. Kanske lite fusk, men ändå rimligt och helt klart genomförbart.

Nu, sömn

Hektiskt helg

Denna helg har vi haft fullt upp. Barnen har klippt sig, vi har varit på Mcdonald´s, vi har shoppat pulka och ny matstol till Lina. Vi har hittat vår drömsoffa. Vi har skottat och burit kartonger till vinden. Vi har varit på biblioteket (eller apoteket som Macke säger) och vi har handlat mat. På Willys fann vi ett bevis på att affärerna verkligen gör sitt yttersta för att få sälja så mycket som möjligt på Alla Hjärtans dag.

Och ingen kan väl motstå denna hjärtformade potatis. Det var den sista de hade kvar, så de måste verkligen ha tagit slut fort.

Fredagens 30-årskalas

hos min storasyster Sofia var som väntat trevligt och gott. Macke var mycket laddad och hjälpte Sofia att öppna alla paket. Nya kusinen Lucas var också på plats och barnen, som såg honom för första gången, tyckte att han var pytteliten. Marcus väntar nu på att han ska växa lite så att det går att leka med honom. Men med tanke på att han är 29 år och 50 veckor yngre än födelsedagsbarnet, så dröjer det ett tag.

Bilbekymmer

Idag är det inte lördag. Det är torsdag. Närmare bestämt torsdagen för två dagar sedan. Torsdagen den 11/2. OK, är alla med?

Dagen började sådär. Jonte och barnen brummade iväg mot dagis. Eftersom Jonte äntligen lyckats laga en av de gamla rishögarna till bilar, som så olyckligt står på vår uppfart, kan även han skjutsa barnen till dagis. Jag skulle iväg till min praktik, men hann bara ut till min rishög till bil, när Jonte ringde. Hans rishög var trasig igen och stod så fint parkerad vid en busshållplats. Jag fick skjutsa barnen till dagis och Jonte hem. Jag kom försent till min praktik.

På kvällen fick den gamla rishögen bogserhjälp hem till oss igen. Så nu står den här på uppfarten igen, lika trasig som när den först kom hit för att bli lagad.

Till hösten blir det ny bil. Jag kan knappt bärga mig. Tre önskningar har jag: Värmen ska fungera och AC:n också. Sedan är det bra om den går igång och inte "dör" mitt på vägen.

Denna torsdag hände också något mycket trevligt.

Grattis på födelsedagen Sofia!

Verkligheten

Hur ska jag lyckas hålla mitt blogg-nyårslöfte när jag måste vara i skolan på dagarna? Ja, hur får folk ihop livet när de måste gå till jobbet? Nu ska jag sova, för imorgon måste jag upp innan sex och åka hemifrån innan sju. Jag gillar det inte!

House

Åh, jag hoppas att Cuddy äntligen får sin bebis.

(Ja, om det verkliga livet känns 16.9.19.19, så går det bra att leva genom tv:n.)

Ansträngd ekonomi

Idag är jag glad, eftersom jag fått reda på att studiemedel inte räknas som inkomst när förskoleavgíften ska räknas ut. Det behövs i dessa dagar, särskilt som elräkningen från helvetet kom idag. 8200 kronor, för två månader. Snart får vi sitta i mörkret och äta knäckebröd.

Bakis?

Idag har jag också fått sovmorgon, så nu är det dags för frukost. Jag är inte så sugen på att äta, eftersom jag mår riktigt illa. Igår åt vi "lite" snacks när vi kollade på Melodifestivalen och jag känner på mig att boven i dramat är ostbågarna. Det är något visst med ostbågar. Jag kan inte sluta äta dem. Så länge det finns ostbågar kvar i skålen, så kan ni lita på att jag tuggar. Illamåendet blir ju inte direkt bättre av att vi åt tacos till kvällsmat. Tacos har ju lite samma dragningskraft som ostbågar. Tugga, tugga, tugga, tugga. Och sedan fanns det ju godis såklart. Ja, ibland när man mår dåligt har man bara sig själv att skylla, men det var faktiskt längesedan jag hade en sådan här "matbaksmälla".

Sova eller inte sova

Idag har jag fått sovmorgon. Det betyder att jag just precis stigit upp. När Macke vaknar sådär vid sexsnåret är att få ligga kvar i sängen det jag önskar mig allra mest. Men nu när jag äntligen masat mig upp, ångrar jag mitt val. Jag ligger liksom efter med dagen. Jag har inte klätt på mig, ätit frukost, borstat tänderna eller duschat, medan resten av familjen redan är på språng. Då händer detta som alltför ofta händer mig. Jag blir så stressad. Nu ska jag ta en macka, för vi måste hinna ut och skotta lite snö innan vi ska äta lunch.

En dryg månad

sedan årsskiftet och det går sådär med mina löften. Jag är mest besviken på mig själv när det gäller träningen. Visst, jag kan skylla på att Friskis pass bara blir tråkigare och tråkigare med åren, eller på att det snöar för mycket för att åka i bilen, men i själva verket är detta bara fåniga bortförklaringar. Och det är ingen idé att tro att det blir bättre när snön försvinner, för då kommer jag ha mindre tid till träning, eftersom vi har mycket jobb att göra på tomten.

Jag tror att min syn på mig själv är det största problemet. Jag ser fortfarande mig själv som vältränad. Detta som pågår nu är bara en tillfällig svacka. Den jag ser i spegeln är inte jag. Detta var kanske sant när jag precis fått Lina, men hon blir två i mars och jag står fortfarande kvar och stampar. Jag har inte varit i fin form på nästan fyra år, så den bistra sanningen är att jag är ruggigt otränad. Jag har blivit så slö att jag sitter hemma och drömmer om sådana där "magträningsbälten" som de gör reklam för på tv. Min fysiska ålder är nog mycket högre än 28 år just nu.

Snö och mera snö

Jag tror inte att jag någonsin i mitt liv har sett så mycket snö. Det är helt sanslöst. Vi skottar och skottar. Det snöar och snöar. Vi skottar och skottar. Det snöar och snöar. Och så fortsätter det. Men med min nya optimistiska syn på livet har jag kommit på en klar fördel med snön. När det plogas blir det vallar av snö, vid exempelvis parkeringsplatser. Och för mig som alltid backar in när jag ska parkera min bil, är det bara att köra tills det tar stopp. Perfekt! I detta fall är det bra att ha en skrotig bil och det har ju jag. Livet är bra härligt ibland.

Prickar

Igår hämtade jag en snorig och hostig Marcus på dagis. Hemma plockade vi fram febertermometern. Barnen gillar att ta tempen, eftersom vår febertermometer är en sådan som man "piper" med i örat. Därför måste hela familjen testa den när vi misstänker att någon har feber. PIIP, Macke feberfri, PIIP, pappa feberfri, PIIP, mamma feberfri, PIIP, Lina 38,5 grader. Det visade sig allså att Lina, pigg och glad, var den som hade feber. Det kunde vi aldrig ha anat, för hon lekte hela kvällen glad som en lärka och la sig och sov gott på natten.

Imorse var hon fortfarande glad och mumsade macka till frukost. Ledigt från dagis och vi hade planerat en tur till frissan med de efterföljande hamburgarna, såsom traditionen säger. Lite jobbigt kändes det dock att Lina skulle klippa sig just idag när hon hade fått konstiga prickar i ansiktet...och i hårbotten...och på ryggen...och på magen...och på rumpan...och på tungan.

Då minns jag vad personalen skrivit på tavlan på dagis: "Det går vattkoppor i huset." Jajamensan, så är det. Kliande vattkoppor över hela Linas kropp. Något säger mig att Jonte, som blev snuvad på föräldraledigheten denna gång, kommer att få vara hemma från jobbet ett bra tag framöver.

Bra vibrationer?

Jag såg just en tv-reklam för en vibrerande mascara. Först trodde jag att det var ett skämt, men det är ju ett tag kvar till första april.