Jag är ensam hemma. Jonte och barnen har åkt till stan, för att ge mig lite lugn och ro i mitt pluggande. Men knappt har de åkt iväg, förrän jag hör ett brak, ungefär som en dörr som slår igen. Nu är Jonte tillbaka, sur för att han glömt någonting, tänkte jag. Men ingen Jonte och snart hör jag dunsen igen. Jag går och sätter mig vid datorn och ser hur det börjar komma snö nedfarande från taket. Jag går ut i vardagsrummet för att titta ut genom de stora fönstren och då...då kommer snön. Det brakar och hela huset skälver. Som en liten jordbävning. Mackes trehjuling blir begravd i snön. Nu är snöhögen på altanen ungefär lika hög som jag. Jag hoppas att ingenting har gått sönder.
En sak till, frågan om skottningen av tak är nu löst. Varför skotta, när naturen fixar biffen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar