Grattis

på 2-årsdagen Lina!

Påskveckan

Nu är det dags att göra hemmet fint till påsk. Själv är jag ju inte ett fan av pynt och annat som "förstör" inredningen, men med en son som är alldeles galen i att pynta, får jag kompromissa lite. Påskris får jag nog köpa, eftersom det blir en heldagsutflykt att försöka ta sig ut i skogen i den djupa snön. Nu väntar Macke otåligt på att få gå upp på vinden och leta efter kycklingar, tuppar och påskägg.

Smakprov

från shoppingdagen. Kan någon para ihop rätt sak med rätt familjemedlem?

Munsbit

Idag fick jag "hjälp" av Lina att laga kvällsmat.

Roadtrip

Vår lilla resa igår blev väldigt lyckad. Jonte, yrkeschaffisen, insisterade på att köra både dit och hem, vilket gjorde att jag kunde slappa hela tiden. Vi kom fram strax före 8 och åkte hem strax efter 12. Budgeten på 3000 kronor spräckte vi ganska fort och slutsumman blev 46oo kronor. Mycket kläder till hela familjen och lite annat smått och gott. Bilder kommer senare idag.

Gekås

Mars har varit en tuff månad med mycket sjukdom, plugg och praktik. På grund av detta förtjänar jag en riktigt härlig dag tillsammans med min man. Därför bjuder morgondagen på en resa till...Ullared! Dödskul, även om det känns lite pinsamt att erkänna efter den där dokumentären på 5:an.

Är detta ett skämt?

Ja, vad kan jag rapportera? Jag sitter här i soffan och tittar på Simpsons i godan ro, när jag känner något som kittlar i näsan. Och nu, en kvart senare rinner näsan som en vattenkran. Varför blir jag sjuk igen, jag har ju bara varit frisk i två dagar. Jag tycker inte att det är roligt längre!

Uppdatering

We are alive!

Och så var det ingen kvar

Den siste har också fallit offer för denna mystiska magsjuka, som verkar drabba oss vuxna värst.

Smitthärd

Idag har Marcus kräkts på golvet. Tre drabbade, endast en kvar...

Välkommen upp färdigtuggade mat!

Om man kräks för att man haft lite för roligt på festen kvällen innan, ja då får man skylla sig själv.

Om man kräks för att man är gravid, ja då är det värt besväret.

Men om man kräks utan minnen av rolig fest eller väntan på bebis, ja då känns det faktiskt ganska meningslöst.

Men i min nya optimistiska anda: efter att ha mått illa i en hel vecka, så var det väl på tiden. Och när "sitta på toalettgolvet-fasen" är över, så slutar jag förhoppningsvis snart att må så förbaskat illa.

Så nära

Nu när jag varit hemma och känt mig lite krasslig har jag passat på att tvätta, tvätta, tvätta. Idag har jag varit så nära mitt mål. Bara en endaste maskin kvar att köra och sedan är tvättkorgen helt tom. Detta kan på sin höjd ha hänt två, tre gånger sedan Lina föddes. Mycket nöjd och laddad var jag nu på kvällen när jag gick och la mig. Imorgon skulle det ske. Ingen tvätt att tvätta, ingen tvätt att stryka och ingen tvätt att sortera och hänga in i garderoberna. Men nu då? Tvättkorgen är alldeles full igen. Hur? Ja, för en en och en halv timme sedan vaknar Lina och börjar kräkas. Hittills har jag fått tvätta bort färdigtuggade potatisbullar, lingonsylt, macka och vindruvor. I Linas säng, på väggen, på golvet, på gosedjuren, i vår säng, på mig och framförallt på Lina. Lina själv tar det hela med ro. Konstigt att kräkas och ännu konstigare att vara vaken mitt i natten, men det är bara att stanna upp och hulka lite, för att sedan fortsätta att leka.

En doft av kaviar

Häromdagen när jag skulle åka och träna (hör och häpna!) så blev det i vanlig ordning lite stressigt. När Jonte kom hem från jobbet, skulle jag bara snabbt klä om och snabbt göra en macka att äta i bilen. Det fanns ingen mjukt bröd, så jag gjorde en dubbel knäckemacka med kaviar. Barnen och Jonte var kvar ute och lekte. Precis när jag skulle kasta på mig skorna och springa ut till bilen, hörde jag hur tvättstugedörren öppnades. Macke skulle bajsa och det var på studs! Eftersom jag inte ville att barnen skulle börja tjura när de inte fick äta upp min macka (vanligt förekommande fenomen hemma hos oss), la jag ner den i träningsväskan och sprang ut för att åka. Vad tror ni hände? Jo, mackan hade gått sönder. Ur med skor ur väskan och upp med den stora mackan som nu hade blivit till tre små mackor. Slutet gott allting gott, kanske någon tänker nu, men då känner ni väl inte till slarviga Saras eviga öde. En liten liten knäckemacksbit med åh så mycket kaviar hade under hela bilresan rullat omkring precis i hela väskan. Och den som tänker att det kan väl inte ha varit så mycket mer än en vattenflaska och kanske en banan i träningsväskan, måste ännu en gång upplysas om slarviga Saras leverne. I väskan fanns: tamponger, ett suddgummi, en penna, en tom tuggummipåse, massor av"lösa" tuggummin, en näve mynt, ett kortfodral, en påsklämma och såklart en vattenflaska och ett äpple, allt med den omisskännsliga och härliga doften av kaviar. Men jag är inte den som misströstar. Nu har jag äntligen en "ny" doftande väska som matchar min hamburgerjacka, men den är en annan historia.

Vanans makt

Ja, det går väl sådär med mina nyårslöften. Tänderna borstas fortfarande miserabelt dåligt och bettskenan ligger orörd i sin rosa burk. Träningskläderna ligger fint vikta i garderoben och kameran blixtrar sällan. Jag får leta efter såväl nycklar som pengar och mobilen ligger oladdad i min väska. Och bloggen, ja, vad ska man säga? Andra inlägget i mars idag.

Soffpotatis?

Nu har jag haft träningskort på Friskis i nästan två månader och jag är inte ett dugg mer vältränad än innan. Snarare tvärtom. Kan det vara så att det faktiskt inte räcker att betala sin medlemsavgift. Måste man gå dit också?