Så nära

Nu när jag varit hemma och känt mig lite krasslig har jag passat på att tvätta, tvätta, tvätta. Idag har jag varit så nära mitt mål. Bara en endaste maskin kvar att köra och sedan är tvättkorgen helt tom. Detta kan på sin höjd ha hänt två, tre gånger sedan Lina föddes. Mycket nöjd och laddad var jag nu på kvällen när jag gick och la mig. Imorgon skulle det ske. Ingen tvätt att tvätta, ingen tvätt att stryka och ingen tvätt att sortera och hänga in i garderoberna. Men nu då? Tvättkorgen är alldeles full igen. Hur? Ja, för en en och en halv timme sedan vaknar Lina och börjar kräkas. Hittills har jag fått tvätta bort färdigtuggade potatisbullar, lingonsylt, macka och vindruvor. I Linas säng, på väggen, på golvet, på gosedjuren, i vår säng, på mig och framförallt på Lina. Lina själv tar det hela med ro. Konstigt att kräkas och ännu konstigare att vara vaken mitt i natten, men det är bara att stanna upp och hulka lite, för att sedan fortsätta att leka.