En gång i tiden bodde vi i Igelfors. Det är ganska långt till Igelfors. Om man frågade min svärfar låg Igelfors i andra änden av Sverige, så långt var det till Igelfors. Vi brydde oss inte om det på den tiden, för vi trivdes i vår lilla röda stuga. Men efter ett tag var det inte roligt att sitta i bilen hela tiden så vi gav upp och flyttade tillbaka hemåt igen. Då skulle man väl kunna tro att svärfar skulle bli nöjd när han slapp åka den långa, långa vägen till Igelfors för att träffa sin son med fru. Men nej, vad gör han då? Jo, han flyttar själv till Borggård, bara några stenkast från Igelfors.
Och igår så fyllde svärfars andra hälft år, på självaste nationaldagen, så vi packade in oss i bilen och åkte den låååånga Finspångsvägen. Men jag är inte den som klagar. Nuförtiden har jag ju AC i bilen och barnen gillar utfärder, bara de får ha stereon på högsta volym. Vi åkte faktiskt förbi och kikade på vårt gamla hus i Igelfors. Det kändes mycket märkligt.
1 kommentar:
Jaså, har ni varit och snokat i igelfors? Hur såg det ut, hade de kvar er poppelhäck och var den megastora rhododendronen (stavas det verkligen så?) kvar?
Skicka en kommentar