Den gula klänningen

Innan jag visar det vackra brudparet, har jag några spännande historier att dela med mig av angående bröllopet och förberedelserna. Den första handlar om klänningen. Som jag redan berättat var det inte det lättaste att hitta en gul festklänning och när vi till slut gjorde det var det lite tight med leveranstiderna. Men i tisdags anlände våra fina klänningar.

Och som väntat var de för stora, i alla fall på ett ställe. Tydligen är klänningarna sydda till storbystade damer med getingmidja. Midja har jag aldrig haft någon. Efter att ha ammat två barn är jag allt annat än storbystad (till skillnad från lillasyster).

Jag provar brudens nya underkläder

Hursomhelst så var klänningen lagom i icke-midjan, men som ett tält över bysten. Under onsdagen lämnade jag in klänningen för att den skulle sys in. På fredagen hämtade jag den.

Den var mindre. Mycket mindre. Jag kämpade med dragkedjan i provhytten, trots att det var mer än fem centimeter rygg för mycket för att jag ens skulle vara i närheten av att kunna knäppa. Då hände det. Dragkedjan gick sönder. Panik! Inte kan man väl gå i kyrkan med hela ryggen, BH:n och halva rumpan blottad?

30 minuter senare var klänningen lagom och efter lite inköp av satinband blev jag såhär fin.