Idag när jag hade hämtat barnen på dagis ville bilen inte starta.
Efter en timme kom morfar och räddade oss.
Efter 10 minuter hemma kom Jonte, åkande i min bil.
Jo, den är faktiskt trasig. Det är inte jag som är trög. Jonte hade tydligen bankat lite på den trasiga starmotorn så att den började fungera igen. Och eftersom jag knappt vet vad en startmotor är, så är det helt OK att jag har ringt till halva släkten för att få skjuts hem.
Nu är barnen och fadern på väg till skroten för att köpa en ny startmotor och befria oss från 1200 spänn.
Det känns sådär, med tanke på att vi snart ska punga ut 40 000 kronor för en braskamin.
1 kommentar:
Åh nej, vilken himla otur!
Skicka en kommentar