Sanningens minut

Jag är inget bra på det här. Kolla in mina nyårslöften för 2010:


¤ Jag ska blogga varje dag. Och då menar jag inte "gnällblogga".

¤ Jag ska börja träna. Träna järnet, kondition och styrka,

¤ Jag ska öva bort min kameraskygghet. Massor av bilder på mig ska tas.

¤ Jag ska ta med mig mobilen när jag åker någonstans. Med laddat batteri.

¤ Jag ska ta hand om mina tänder. Eltandborste, tandtråd, bettskena.

¤ Jag ska sluta att drälla saker omkring mig. Var sak på sin plats.

Blogga varje dag. Ett löfte som jag höll enbart under januari månad, men då var jag ju arbetslös och hade betydligt mer tid än vad jag har nu.

Träningen, oj, oj, oj. Kanske det löfte jag lyckats sämst med. Jag har varken energi eller lust att efter att ha slutat jobbet och åkt från stan för att hämta barn och åka hem, sätta mig i bilen igen och åka tillbaka till stan. Detta löfte är för året helt dött. Just nu väntar jag på att Frisks-kortet ska ta slut. Nästa år satsar jag på ett promenadband.

Bilder på mig? Har ni sett några? Har ni sett några bilder överhuvudtaget på bloggen? Alltså, en del bilder tas, men latheten gör att de inte kommer in i datorn eller laddas upp på bloggen.

Mobilen är oftast med och oftast laddad. Oftast.

Snart är det dags för tandläkaren och paniken finns där som alltid. Han kommer väl i vanlig ordning att skälla på mig för att jag sköter tänderna för dåligt.

Jag är inte riktigt lika stökig längre, eller ja, det går i perioder. Min man har dock inga perioder. Han är alltid lika stökig. Svårast är att ställa skorna på skohyllan. Jag glömmer kanske i 25% av fallen och min andra hälft glömmer 97% av fallen. Barnen glömmer aldrig...

Ja, två månader kvar av härliga 2010 och jag kastar inte in handduken ännu. Bara när det gäller träningen, men för att väga upp har vi faktiskt infört ett litet godisförbud före jul. Hur ska det gå?

Egentligen skulle jag vilja sammanfatta alla mina nyårslöften med ett enda löfte:

Jag ska inte vara så lat.

___________________________________________________________________

Och i förändringens tid så kommer en bild på självaste mig själv. Faktsikt min äldsta digitalkamerabild. Året  var 2002 och jag måste säga att jag var väldigt snygg i håret. Minen däremot...