Vilken vecka!

Jag som var så glad att livet verkade återgå till det normala. Där fick jag tji.

onsdag 1/12 klockan 06:30: Jag smyger ut för att starta min bil. Vill ju få den lite varm innan jag och barnen hoppar in. Termometern visar 24 minusgrader. Bilen startar inte.

onsdag 1/12 klockan 08:00: Min arbetstid börjar och hela familjen är på väg in i bilen för att åka till förskolan.

onsdag 1/12 klockan 09:05: Jag kliver in på jobbet...

onsdag 1/12 klockan 17:05: Jag stänger av min mobil, eftersom vi ska ha möte på jobbet.

onsdag 1/12 klockan 19:05: Jag har precis tagit för mig av den grekiska buffén som jobbet bjuder på. Jag slår på mobilen och har massor med sms och missade samtal från Jonte.

onsdag 1/12 klockan 19:07: Jag överlämnar Jontes hemnycklar som legat i min väska till en sur make och två trötta barn.

onsdag 1/12 klockan 21:00: Ensam hemma upptäcker jag att alla braiga tv-kanaler är som bortblåsta.

torsdag 1/12 klockan 06:20: Termometern visar 25 minus och min bil startar inte.

torsdag 1/12 klockan 07:15: Jonte kommer stressande i lånad bil från nattjobb för att köra två trötta barn till förskolan.

torsdag 1/12 klockan 07:30: Min mamma kommer och hämtar mig och skjutsar mig till jobbet.

torsdag 1/12 klockan 13:10: Jag blir hämtad i lånad bil av make som inte sovit på flera dygn och två ännu tröttare barn.

torsdag 1/12 klockan 14:00: jag upptäcker att min överarbetade man har glömt att föra över pengar till våra låneamorteringar.

torsdag 1/12 klockan 19:10:  Jag sitter vid datorn och de övriga tre medlemmarna i min familj sover