Jag har haft ganska många jobb. Ja, inte med tanke på att jag närmar mig 30, men med tanke på att jag bara haft sex yrkesverksamma år, varav tre som föräldraledig. Jag har sagt upp mig två gånger under denna tid, på grund av att jag velat hitta något bättre.
Och bättre har det blivit. Bättre arbetstider, bättre resväg, bättre betalt. Och det är trevligt att gå till jobbet. Men jag är inte den som använder min rast till att hinna ta igen sådant jag inte hunnit. Jag jobbar inte över om jag inte är tvungen. Jag tar inte med mig saker hemifrån och skänker till jobbet. Med detta vill jag inte säga att jag är en dålig anställd. Jag brukar komma bra överens med min chef och mina arbetskamrater. Men jag jobbar för att jag får betalt. That´s it!
Men jag är ändå en engagerad eldsjäl. För mitt liv finns hemma hos min familj, alltså min man och mina barn. Och visst är det sociala livet på jobbet viktigt, men ge mig en fet lottovinst och jag sticker på sekunden.
Sådan är jag...
1 kommentar:
Finns det någon som tänker annorlunda? Jag gör inte det iaf..dock tycker jag nog att du kunde räkna med oss lite i ditt sociala liv..inte för att du vill umgås så ofta då men ändå...
Skicka en kommentar