Ändan ur...

Jag har en sådan där period när ingenting blir gjort. Jag städar bara det nödvändigaste och ägnar mycket av min tid åt att hänga i soffan, med eller utan barn. På ett sätt är jag lite stolt över mig själv. Stolt över att jag inte ballar ur över mitt ostädade hem. Och visst känns det lite jobbigt på morgnarna eller när vi ska få besök, men inte tillräckligt jobbigt för att jag ska göra något åt saken.

Det är stökigt här, men det gör ingenting. Vi är glada ändå. Kanske just på grund av stökigheten.

Tvättstugan i all sin glans