Siesta

Sedan Macke började på dagis i oktober, har jag kunna börja med en gammal vana igen, nämligen att sova middag. Jag vet inte vad det är, men det är någonting väldigt speciellt med att sova på dagen. Sängen (eller soffan) har aldrig varit så skön som när jag tar min middagslur. Och inte behöver jag ha dåligt samvete för att jag inte lägger mig i tid på kvällen eller bli tjurig när Macke vill gå upp vid 6 på morgonen. Efter lunch väntar minst en timmes härlig sömn. Och idag när både Linis och jag känner oss lite hängiga kan vi säkert ligga minst två timmar i dvala.