Jag har två stora laster här i livet. Den ena etablerades någon gång under mina tonår och jag tror nog att ingen lyckats missa att jag är tokig i O´boy. Eller egentligen är det inte själva drycken jag gillar, utan det är chokladen jag är ute efter. Och eftersom man inte kan sitta och mumsa chokladkakor varje dag blir O´boyen min ursäkt. För en person som varken dricker kaffe eller te är det inte underligt att ta sig en kopp varm O´boy istället. Eller två, tre eller fyra koppar.
Min andra last är något yngre. För cirka tre och ett halvt år sedan började detta beroende. När Macke var bebis sov jag ofta med öronproppar de nätter som Jonte hade "jour". Och för er som någon gång använt öronproppar är det väl ingen nyhet att det ofta kliar i öronen när propparna tagits ut. Ja, det var då jag började peta eller rättare sagt klia mig i öronen med tops. Det började lite lätt med att jag petade öronen varje vecka, men nu är det dagligen som jag kliar mina öron. Och det verkar som att ju mer jag kliar, desto mer kliar det. Fördelen med denna last är att jag har väldigt, väldigt rena öron, men jag tror inte att det är bra att gräva i öronen så ofta. Jag har, precis som med O´boyen, försökt att sluta med kliandet genom att bara tillåta tops på helgen. Och precis som med O´boyen går det sådär. Torsdag är ju nästan helg och på måndagen kan jag komma på att jag kanske bara petade ena örat på söndagen. Då åker topsen fram.
Nu ska jag ägna min lunchrast åt min tredje lite mindre last, nämligen att se på Vänner. Utan tvivel det absolut bästa som visats på tv någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar