Jag känner mig sådär härligt "träningsvärksstel" i större delen av kroppen. Igår var det nämligen premiär för min och Elins styrketräning på gymmet. Det visade sig att jag, trots intensiv koncentration, knappast mindes någonting av vad som sagts på introduktionen. Det var tur att Elin var med. Träningen gick bra, förutom att jag sparkade till en kille på benet. Eller rättare sagt så gjorde han ett utfall precis som jag pressade upp mina ben. Han såg mycket sur ut och tog sig för knät. Men eftersom jag låg på mage med huvudet rakt ner så såg jag ingenting och vägrar därför att ta på mig något ansvar. Förresten förstår jag inte alls vad han skulle fram där och göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar