BVC

Lina har en fas i livet där hon är ganska blyg. Häromdagen började hon gråta när farfar kom på besök. Då kanske ni förstår att jag inte förväntade mig att Lina skulle vilja prata med en fullt främmande BVC-sköterska på sin 2½-årskontroll idag.

För er som inte vet så går en kontroll till ungefär så här: Sköterskan plockar upp olika föremål såsom docka, sked, bil, tåg, hund och så vidare ur en väska. Barnet ska berätta vad det föreställer och lägga sakerna på olika platser, utefter de instruktioner det får.

Lina satt trumpen i mitt knä och sög på sin tumme. Hon ville inte tala om vad någonting hette och inte heller ta emot någon leksak. BVC-sköterskan frågade mig efter fem minuter om Lina överhuvudtaget brukar prata.

Nu är jag inte den som behöver bekräftelse från andra för att veta att mitt barn är duktigt. Jag vet vad hon kan och inte kan och är stolt över henne oavsett vad andra säger. Däremot skulle det vara tråkigt om min lilla pratkvarn skulle bli sänd på utredning för att de tror att hon inte har något språk.

Hursomhelst så ville Lina inte prata, men efter lite övertalning gick hon i alla fall med på att genomföra instruktionerna.

Sköterskan tänkte nog att det var ju bra att barnet som inte kan prata i alla fall förstår vad man säger.

Efter en stund  tyckte Lina att det var dags att lägga korten på bordet: Hon tittade rakt på sköterskan och tilkännagav med hög och tydlig röst: "Jag kan prata".

Resten av "testet" gick hur bra som helst och barnet pratade mer avancerat än de allra flesta i hennes ålder. Bra jobbat Lina och nu behöver vi inte åka till BVC förrän det är dags för ännu ett märkligt test vid 4-års ålder.

Ja, min uppfattning om prov och tester besparar jag er kära läsare. För den här gången i alla fall.