Sista besöket?

Igår var jag hos barnmorskan igen. Allt såg bra ut och bebisen låg fortfarande med huvudet neråt. Med lite tur blir det inget mer barnmorskebesök förrän det är dags för efterkontroll.

Trots alla fina ord från min omgivning om mitt svullna ansikte, så fick jag det bekräftat igår. Jag har svullnat upp med en väldigt fart. 73 kg and counting. Fötterna i högläge rekommenderades för svullnaden och det är ju inget problem, eftersom horisonellt läge är mitt favvoläge just nu.

Jag funderar på om det är dags att packa den berömda väskan, men egentligen behöver man ju inte så mycket grejer. Jag tar tag i det imorgon. Kanske

Vadslagningen

Här kommer en sammanställning av alla spelsugna som hittills varit med och gissat. Ännu finns det tid kvar för den som vill vara med.


SOFIA: 6:e september, pojke
NICHLAS: 8:e september, flicka
LASSE: 9:e september, pojke
GERD: 9:e september, pojke
ANNA: 10:e september, flicka
SARA: 11:e september, pojke
JONTE: 12:e september, flicka
FRIDA: 13:e september, pojke
ELIN: 14:e september, flicka
NETTAN: 14:e september, pojke


INGEN tror att jag kommer att gå över tiden och som en del av er säkert minns var detta anledningen till att utdelningen uteblev när Lina föddes.

Johan 31 år

I onsdags fyllde Johan år och idag bjöds vi på fika och riktig Johan-mat: Korv med bröd!

MUMS!

Idag upptäckte jag även att mitt ansikte har svällt upp till dubbel storlek. När detta har skett har jag ingen aning om, men det måste ha varit under natten, för inte kan jag väl ha gått runt och sett ut såhär?

Det är inte möjligt. Varför har ingen sagt någonting?

Parken Zoo

Igår begav vi oss som sagt till Eskilstuna och Parken Zoo. Frida och Danne med barn, Mackes och Linas sysslingar Viktor och Isabelle var också med.

Trots att vädret var hett blev det en trevlig utfärd med glada barn hela dagen. Karusellerna var det som lockade mest och tjejerna var riktigt modiga och åkte nog alla karuseller som fanns. Marcus var lite mer försiktig, men vågade prova en hel del.

Själv var jag i vanlig ordning tjock och köpte inget åkband till karusellerna. Jag spenderade det mesta av min tid tillsammans med Viktor på en bänk, men det var också härligt. Jag längtar ännu mer efter vår bebis nu.

En karusell provade jag i alla fall. Alldeles lagom för både mig och Marcus.

Karuseller

Efter en het natt på soffan, är vi nu halvvägs till Parken Zoo.

Barnen är mest laddade inför karusellerna, så jag hoppas på en plats i skuggan med kameran i högsta hugg.

Stor svettfot

Hett värre ute. Och jag lider lite, men njuter av att slippa ha skor på mig. Mina fötter. De är inte storlek 36 längre.

Häromdagen var jag på stan. Jag hade gympaskor. När jag kom hem kändes det som om någon huggit av mig tårna.

Och svettigt värre. 

Imorgon blir det Parken Zoo. I tofflor.

Nässpray

Nu när jag har varit sjuk, har jag gjort någonting jag ytterst sällan gör. Jag har använt nässpray. Den största anledningen till att jag normalt inte brukar spraya näsan, är att jag sällan är täppt. Och så finns det en annan anledning. Med min makes missbrukshistoria, så brukar vi faktiskt inte kunna ha nässpray i huset.

Nu fanns det hursomhelst nässpray och efter fem dagars användande, är det svårt att sluta. Jag vet ju också att nästäppa ofta hör graviditeten till och då är nässpray inte rätt väg att gå. Vem vet? Jag kanske kommer att vara täppt i näsan i ytterligare tre veckor.

Idag ska jag därför sova naturligt: snarkande och dreglande och med en mun torr som fnöske.

Place your bets

Några modiga har redan gissat:

Sara, en pojke 11 september
Frida, en pojke, 13 september
Elin, en flicka, 14 september
Anna, en flicka, 10 september

Beräknad förlossning 15 september. Insats: 20 ynka spänn.

Kom igen då!

Dagens bild

Vi testar självutlösaren på kameran:

Räddaren i nöden

Idag är förskolan en riktig räddare i nöden. Feber, halsont, host och snor. Jag ligger i sängen och har satt alarmet på 13:30, så att jag inte ska missa att hämta barnen.

Trots att det var över två månader sedan vi var på förskolan, var Macke så laddad och knuffade bokstavligen ut mig genom dörren. Nu ska lekas som aldrig förr!

Förlossning

Nu börjar det dra ihop sig till förlossning. Vår uträkning av födelsedatum för bebisen blev den 13 september, medan ultraljuden säger 15 september.

Marcus, som är äldst, tittade  ut fem dagar innan han var beräknad, medan Lina väntade två extra dagar innan hon gjorde entré.

Frågan är nu när denna nya lilla plutt kommer. 20 kronor i potten per person och vinnaren tar hem allt.

Om man törs kan man också gissa på kön.

Jag, Sara, tror att han kommer söndagen den 11 september.

Förskola

Imorgon börjar barnen på förskolan igen, efter ett lååångt sommarlov på över nio veckor. Men sommar är det fortfarande, då det envisas med att vara riktigt hett ute.

Eftersom vår Ullaredsresa blev inställd, har jag shoppat hemma istället. Vi är faktiskt nästan redo att möta både vinter och höst.

Vad vi inte är redo för, är fortsatt sommar. De flesta shorts i Mackes garderob är fläckiga av gräs och bara väntar på att möta sitt öde i soptunnan. Bara två par i godkänt skick har jag hittat. (Och det är inte lätt att få godkänt av mig ska ni veta.) Tre dagar i veckan på förskolan kräver absolut minst tre par shorts, gärna fler enligt mig och det känns ganska onödigt och ganska omöjligt att köpa sommarkläder nu när affärerna svämmar över av termobyxor och mössor. Dock har jag rea-fyndat ett par shorts till Macke med tanken att han ska kunna ha dem nästa år också. Så vi får se vad de på SMHI säger. Kanske blir det ännu en tripp till stan innan rean är slut för denna gång.

Men nu är det sängläge och varm O´boy som gäller, då jag är allt annat än frisk.

Ofräsch

Idag har vi varit på marknad. Macke var på sitt sämsta humör och fick jätteont i fötterna så fort vi anlände. Han orkade absolut inte gå hela långa gatan ner. Så vi gick väl på halva marknaden och fyndade en varsin tröja till barnen, polis, respektive brandman, eller snarare kvinna.

När det gällde mig själv medförde det regniga och kalla vädret att jag var tvungen att rota fram lite varmare kläder igen. Långbyxor har jag inte haft på riktigt länge, för att inte tala om långärmade tröjor. Jag hittade ett par linnebyxor som var okej lagom. Mudden som ska vara över magen envisades dock med att glida ner hela tiden, så ett märkligt häng på byxorna uppstod. Sedan hittade jag en svart trekvartslångärmad mamma-topp. Den verkade lagom tyckte jag. Men när vi kom fram till stan och byxorna började hasa ner, märkte jag att det blev en liten glipa mellan byxor och tröja. Sådär som på en fet långtradarchaffis. Jag försökte dra i tröjan, men det hjälpte föga. Riktigt ofräsch kände jag mig. Och det faktum att jag är förkyld till tusen och att jag utan förvarning får kopiösa svettattacker talar inte heller till min fördel.

En tjock rödmosig, snorig och svettvåt tjockis med för liten tröja och byxor med slappt häng i rumpan. That´s me!

Parkeringshyfs efterlyses

Jag blir så trött på alla "smygare", eller "väntare" kanske är ett bättre ord. Ni vet, sådana som bara åker in på en parkeringsplats och stannar vid första bästa plats där någon är på väg att åka. Och sedan väntar de.

Idag var det ett äldre par som stannade och började vänta ut mig, redan när de såg att jag kom med min kundvagn fullastad med påsar och barn. Missförstå mig inte, i julhandeln måste man vara lite fräck för att få en plats, men nu fanns det andra platser en bit bort.

Hursomhelst så väntade de, och väntade, och väntade. Jag gick i min egen vaggande takt till bilen och packade ur mina påsar. Marcus hoppade ur. Lina lyfte jag ur. Och när det var dags för mig att lämna tillbaka kundvagnen, hade de redan gett upp och åkt vidare. Ha! Där fick ni, fräcka väntare!

Jag är i sådana här fall så fräck och kanske elak att jag tycker att det är riktigt roligt när de mest envisna väntarna , får ge upp när de till slut inser att jag inte alls ska åka hem, utan bara lämnat några saker i bilen.

Idag skulle jag dock åka, men en annan bil som precis kommit fick min plats. Varsågod!

Kryp som kryp

Fjärilar. Den allmäna uppfattningen om insekter verkar vara att de är otäcka och otrevliga. Men inte fjärilar inte. Åh, de har så vackra färger på sina vingar. Men mig kan de inte lura. Oavsett om de har "klätt ut sig" i vackra färger eller inte, är de fortfarande kryp. Så äckliga kryp, fötsvinn från mitt hus!

Hösthals

Det känns onekligen som om sommaren är på uttåg. För även om det är varmt, så är luften sådär höstig. Mig gör det inget, för min kropp gillar inte värmen just nu.

Men min hals måste också ha känt av höstens intåg, för igår kväll fick jag helt plötsligt väldigt ont i just halsen. Inte har det varit bättre idag. Jag har till och med varit tvungen att smygsova lite under en "Barbapapa-film".

Snart ska barnen sova och då ska jag kurera mig med varm O`boy och halstabletter framför tv:n.

Huvudet neråt

Bebisen har vänt sig uppochner. Rätt håll alltså. Vi tittade med ultraljud för att veta säkert. Och mycket riktigt, ett litet huvud därnere. Det känns skönt. Jag har faktiskt oroat mig lite.

Sedan pratade vi om mina önskemål inför förlossningen. "Ska vi göra det nu?" tänkte jag. Det är ju evigheter tills det är dags. Men det är det ju inte. Fast det känns så.

Tapeter

Lina ska snart få flytta in i ett nytt rum. Mitt älskade, men i princip oanvända kontor, ska bli ett flickrum. Vår plan var att ta hit en målare för att tapetsera om rummet åt oss. Den tapet som sitter nu har lite struktur och det blir nog inte så bra att varken måla eller tapetsera rakt över. Så därför, en fackman.

Men nu har min käre make ångrat sig och påstår att han själv ska tapetsera väggarna i Linas rum. Och tapetsera är en sådan aktivitet som tar fram Jontes allra mörkaste sidor. Detta arbete ska också ske med en ganska så nykläckt bebis och två busungar till storasyskon på andra sidan väggen. Dömt att misslyckas, säger jag, men har faktiskt hittat ett förslag på tapet till rummet. På Rusta.

Bara 169 kronor/rulle. Jag kan bara gissa hur många rullar det kommer att gå åt när Jonte får tokspelet och börjar riva ner tapeten.

v.35

Nu är jag inne i vecka 35 i min graviditet och det verkar inte som om bebisen har lagt sig tillrätta uppochner så att säga. Jag känner sparkar och fosterrörelser uppe och nere och till höger och vänster. Ofta är det något stort och hårt som trycker upp mot mina revben. Kanske ett huvud, men förhoppningsvis en rumpa. Vi får se vad domen blir på tisdag när det är dags för barnmorskebesök.

Vidare så mår jag inte sådär toppenbra. Det är trångt i buken vill jag lova. Svårt att andas och en del illamående. Min navel som ända sedan Macke-graviditeten sett suspekt ut, är så ut-och invänd som det bara går. Huden över naveln är röd och glansig och gör rätt så ont just nu. Marcus är övertygad om att magen kommer att explodera inom kort, så vi får se vad som händer.

Och en sak till, som får mig att vänta ännu mer på att detta välsignade tillstånd är över. Mina mamma-tröjor är för korta.

Jag längtar efter bebisen...

Bebisgrejer

Barnafödandets tid närmar sig med stormsteg och jag är inne i min allra mest hysteriska fas av städning och röjning. Igår försvann fjärilarna från Linas garderob och imorgon blir det målning. (Vi bestämde oss för att bättra på den nuvarande vita färgen istället för att spendera 1000 spänn på nya luckor. Förnuftigt, eller hur?)

Vidare så har vi börjat fundera på vad vi behöver inför den nya familjemedlemmens ankomst. Vi står, trots att det är tredje gången gillt, ganska så tomhänta. Jag hittade en pyjamas i storlek 56 och en tomtedräkt i storlek 62 på vinden. That´s it!

Tack vare snälla vänner med lite äldre barn, har både säng-och vagnbekymret löst sig. Här är vagnen, en Emmaljunga City Cross-09. Ett riktigt lyxåk om ni frågar mig.

En egen kompis

Marcus börjar att få en hel del kompisar som han gärna vill leka med. Det är väl så när man snart ska fylla fem.

Lina längtar också efter kompisar. Det finns ingen särskild på förskolan som hon pratar om och vi känner knappt några föräldrar i vårt område. Och när man är tre år, kanske man brukar vara nöjd med att leka med jämnåriga på förskolan och med mamma och pappa hemma. Fast när man har en äldre bror som förebild, vill man ju gärna vara och göra som honom.

Så igår när vi åkte och hälsade på Linas syssling Isabelle var lyckan gjord. Tjejerna är lika gamla och leker riktigt bra ihop. Lina väntar med spänning på att Isabelle ska komma och leka med henne i lekstugan. Och det är ju inte helt fel att både mamman och svårflörtade Marcus hade jättetrevligt.

Bajs=bus

Igår var vi på Busfabriken. Eller egentligen var det bara pappan och barnen som var där. Jag fick det prestigefyllda och dötråkiga uppdraget att handla mat.

Anledningen till vårt besök på fabriken var att Lina äntligen fått sätta fem klistermärken på sitt "bajs-papper". Förklaring: Lina är i allmänhet hård i magen och blir därför lite rädd för att gå på toaletten. Hon håller sig och blir därför hårdare i magen och ännu mer rädd för att gå på toaletten, vilket resulterar i att hon håller sig och blir ännu  hårdare i magen. Ja, ni ser ju vart det är på väg. Onda hjulet, som min make uttrycker det.

Hursomhelst, så bestämde vi, pedagogiska som vi är, att Lina skulle få en belöning när hon gjort nummer två på toaletten fem gånger. Efter varje lyckat toalettbesök skulle hon få sätta ett klistermärke på "bajs-pappret" och när det var fullt skulle vi göra någonting roligt som Lina själv valt.

Lina valde Busfabriken och där är det kul, tycker barnen. Jag som varit där tre gånger under min livstid är föga imponerad. Det finns enligt min mening lekparker som är lika roliga. Och framförallt billigare. Jag tycker att det är riktigt dåligt att man inte får ha med sig egen matsäck eller dryck in, utan måste köpa deras superfeta mat eller glass. Och eftersom inträdet är ganska dyrt, så vill man ju stanna så länge man får (tre timmar) och då blir man oundvikligen lite hungrig.

Sedan hade de fått in några nya elbilar man kunde åka på i en liten bana. 10 kr/åk, kostade det nöjet. Inte nog med att det kostar 240 kronor att få komma in. Man måste göra av med pengar därinne också. Vi åkte inga elbilar kan jag säga.

Nog med negativt om Busfabriken. Barnen, som inte har så stor koll på ekonomi, tyckte att det var jättekul att busa och leka med pappa och jag fastnade inte i en trång tunnel. En lyckad dag alltså.

Ny utmaning

Min shoppingutmaning har gått bra. Ingen shopping före Ullareds-resan. Jag har fuskat lite, fast då var det ju billigare än Gekås. Men nu har utmaningen förändrats. Ingen resa och inget mål att spara inför.

Min nya utmaning är nu att lyckas shoppa hemma, fast till Gekås priser. Barnen och jag tjuvstartade igår med en lång sväng på stan. Härliga Cubus rea hjälper mig mycket på traven och nu väntar jag bara på att det ska bli 25% på Kappahl, så fixar det sig nog.

Sedan är det ju knappast någon hemlighet att shoppingen absolut inte är ett nödvändigt ont för mig. LÖÖÖV IT.

Här kommer barnens fynd som de gjorde en annan shoppingdag på Cubus:

Lina valde blå och Marcus valde, som alltid, rosa.

Pyssel i Linas rum

Nu i detta regniga väder, börjar det klia i mina pyssel-fingrar. Och eftersom vi länge pratat om att byta ut garderobsdörrarna i Linas rum från mina egenhändigt fjärilsdekorerade till svarta, så börjar jag sakta men säkert att utrota den turkosa färgen.

Fågelholken på bilden och Linas lilla bokhylla har målats svarta. En omgång till med färg, så är det färdigt sedan.

Working hard or hardly working

Idag har barnen varit med sin faster Lisa och vi har haft jobbdag här hemma. Jag gör väl i ärlighetens namn inte så jättemycket nytta, men jag lyckades i alla fall slå mig på pekfingret med en hammare så att blodet sprutade.

Om jag vore man, så skulle jag nog se ut som en riktig "bad ass" med alla ärr jag har skaffat mig.

Toalettfobi

Offentliga toaletter är bra äckliga. Jag undviker dem om jag kan, men det är svårt när man har barn. Måste man så måste man liksom.

Jag är noga med att barnen inte pillar på någonting inne på toaletten. Särskilt Lina, vars mun lagom når till kanten på handfatet.

Igår var vi på badhuset och jag var tvungen och att smita in på toaletten redan innan vi betalade inträde. Eftersom toan var så liten och jag numera är ganska stor, så fick barnen vänta utanför, i rummet med alla handfat. När jag sitter därinne hör jag hur Macke säger till Lina: "Du får inte röra någonting, sådana här toaletter är jätteäckliga".

Snacka om att föra över sina fobier på barnen.

Fast offentliga toaletter är äckliga. Det borde faktiskt alla vara upplysta om.

Hamstern

Idag har barnen och jag rensat lite i våra lådor och skåp. Jag har snarare sett mig som en som slänger för mycket än för lite, men oj vad många kartonger jag samlat på mig.

Presentkartonger i mängder. Bra att ha när jag ska slå in paket kanske, men det känns som kartongerna ökat med åren, snarare än att minska. Och i ett skåp hittade jag en mängd med pyttesmå och visserligen jättesöta skokartonger från Puma och Converse, men vad ska jag ha dem till?

Så nu har vi kastat och gjort plats för nya grejor.

Pooldrömmar

Dagen spenderades hos Sofia och i deras underbara pool. Jag vill sååå gärna ha en pool. Underbart på sommaren!

Jonte håller väl inte riktigt med. Och jag vet att en pool är dyr, men å andra sidan slipper man åka till stranden så fort tomten blir för varm att vistas på.

Och visst kan jag väl få drömma?

Packa

Idag har jag fått en försmak av vad som komma skall. Två barn, en mamma, två cyklar, en barnvagn, två håvar och fyra väskor packning i varierande storlek skulle bege sig till stranden.

Det är en bit från parkringen till själva badplatsen och därför brukar barnen ha med sig sina cyklar. Linas gamla Brio Race kör jag vår packning i.

Efter att jag fällt två säten och plockat bort hatthyllan i min lilla Renault Clio, insåg jag att vi fick nöja oss med en cykel. Lina fick helt enkelt ta skjuts i sin gamla vagn, ovanpå packningen.

Och eftersom jag älskar min bil och inte tänker byta ut den när två barn blir tre, så känns det som detta packscenario kommer vara vardagsmat en tid framöver. Men jag klagar inte, bara jag slipper köpa (och köra) en kombi.