Idag har vi varit på marknad. Macke var på sitt sämsta humör och fick jätteont i fötterna så fort vi anlände. Han orkade absolut inte gå hela långa gatan ner. Så vi gick väl på halva marknaden och fyndade en varsin tröja till barnen, polis, respektive brandman, eller snarare kvinna.
När det gällde mig själv medförde det regniga och kalla vädret att jag var tvungen att rota fram lite varmare kläder igen. Långbyxor har jag inte haft på riktigt länge, för att inte tala om långärmade tröjor. Jag hittade ett par linnebyxor som var okej lagom. Mudden som ska vara över magen envisades dock med att glida ner hela tiden, så ett märkligt häng på byxorna uppstod. Sedan hittade jag en svart trekvartslångärmad mamma-topp. Den verkade lagom tyckte jag. Men när vi kom fram till stan och byxorna började hasa ner, märkte jag att det blev en liten glipa mellan byxor och tröja. Sådär som på en fet långtradarchaffis. Jag försökte dra i tröjan, men det hjälpte föga. Riktigt ofräsch kände jag mig. Och det faktum att jag är förkyld till tusen och att jag utan förvarning får kopiösa svettattacker talar inte heller till min fördel.
En tjock rödmosig, snorig och svettvåt tjockis med för liten tröja och byxor med slappt häng i rumpan. That´s me!
1 kommentar:
Jaja, men det är ju inte ens en månad kvar av tjockeriet. Visserligen får du leva med svetten ett tag till (jag svettades som en gris när jag ammade) men tjock som en boll är du inte länge till!
Skicka en kommentar