Min jul ska vara kul...

Jul i dagarna tre. Och vi har haft det mycket trevligt. Jultomten hade varit extra generös i år och lämnat en hel hög med klappar på natten.

En förväntansfull Marcus vaknade tjugo över fem för att kolla in klappskörden. Dock fick han snällt gå och lägga sig igen, för mamman och pappan hade inga planer på att gå upp före sex.

Fem över sex var det dags. Klappar till alla. Jag fick en Kärcher fönstertvättare, precis som jag önskat. Funkade finfint vill jag lova.

Klockan ett anlände vi till Buhu och Buppa, där vi åt god mat som vanligt. Kollade Kalle och väntade på tomten. Tomten hade mycket bråttom detta år. Han slängde nästan in säcken och skyndade vidare. Sina glasögon hade han också förlagt i all julstress. Macke var minst sagt bekymrad...

Jag fick vara julklappsutdelare, i vanlig ordning och i vanlig ordning blev jag akut allergisk mot julgranen.

Juldagen spenderades i casa de Berggrens med farfar och fastrar på besök. Fler klappar och mer ätande. Och mer allergi. Hyacinter är inte att leka med.

Annandagen, också fylld med klappar och mat, men denna gång hos gammelmormor (den av de två som lever alltså) i Ringarum.. De stora barnen var med på paketlek och de visade sig att de var riktiga proffs. Bra och fina vinster och mycket kul. Och allergin? Inte uteblev den igår heller. Hundar och katter och hår i långa rader. Snorig näsa och härlig julhuvudvärk.

Bilder kommer....

Nyårslöften

Jag älskar nyårslöften. Varje år får man en morot att skapa en ny bättre version av det man redan är. Mina löften i år gäller träning, träning, träning. Som det ser ut nu är jag jättetaggad och kör järnet med promenader, löpning och gruppträning, i några veckor. Sedan dalar det och jag tränar inte alls på några veckor och sedan är jag igång igen.

Löfte: Hitta en bra LAGOM balans mellan träning och vardagsliv.

That´s it!

Dan före dopparedan

Skinka och gran. Och så några sista klappar att slå in. Julen är inom räckhåll.

Jag lever

Nu är jag uppe och springer. Jag har duschat (halleluja!) och borstat tänderna. Och jag ska faktiskt ta på mig byxor och tröja, och INTE one piece. På bättringsvägen, äntligen.

Tvätthögen kallar på mig från tvättstugan....

Sjukling

Jag är sjuk. Igår var jag förtvivlat jättesjuk, halsont, hosta, huvudvärk, feber. You name it. Idag något bättre, så julen känns inte hotad längre. Nu ska jag lägga mig i igen sängen och inte gå upp förrän imorgon.

Dans och pyssel

Jag gillar inte att vabba. Eller det jag inte gillar är att någon måste vara sjuk för att vi ska få vara hemma och mysa. Förutom just det där med sjukdomsbiten gillar jag att vabba. Myspysa och städa och plocka. Hela dagen lång i one piece.

Sjätte sjukdomsdagen idag och en sådan där "kolla läget-dag". Har ögonen slutat kladda? Orkar han med tempot på förskolan?

Och ja, ytterst lite kladd på morgonkvisten och lika mycket energi som vanligt. DESSA vab-dagar gillar jag. Vi har lekt, myst och läst.

Och när brevbäraren knackade på och levererade två paket strax efter lunch, blev dagen komplett. En hel låda med målarfärger och ett paket med en blå finklänning med paljetter.

Sjuklingen sov, så vi tjejer svidade om till galastass, dansade till Jul hos Mange och sedan målade vi mjölkkartonger, glasburkar, pinnar och stenar.

Lycka är....att pyssla

Mage

Som vanligt infinner sig sjukdomar i min kropp så fort jag ska köra igång med kontinuerlig träning. Jag har i alla fall börjat med projekt mage. 5 minuter om dagen kör jag.

Hittills har det blivit

PLANKAN



BÅTEN



KNÄLYFT PÅ ALLA FYRA





Alla övningarna är jättebra, men både då jag gör plankan och båten, börjar det göra ont i ryggen efter ett tag. Då antar jag att magen har jobbat färdigt...

Grön jul

Julen verkar ju bli grön i år. Barnen är lite bekymrade över hur tomten ska kunna ta sig fram med kälken och alla klappar.

Jag är också lite bekymrad över det milda vädret. Inte för att jag älskar snön, utan för att jag anar att vintern kommer, i full styrka. Och blir intåget sent, blir också uttåget sent. Och snö i slutet av april klarar jag mig utan.

Men en grön jul, betyder en ledig pappa, och det är bra. Hela elva dagar ska farsgubben vara hemma hos oss. Som tur är har vi tusen projekt, så han ska inte bli uttråkad. Vi ska bygga, måla, väva, röja. Det är ledighetskänsla hos Berggrenarna!

Baka, baka brända kakor

Vi är lite sjuka, igen. Emil har ögoninflammation och jag har ont i min hals. Gårdagen spenderades i ett fullständigt kaos, vilket det blir när mamman är ur funktion. Rastlösa, trötta, tjaaaatiga barn.

Vi lyckades i alla fall få ihop ett pepparkakshus, som barnen dekorerat med kristyr och non stop. Emil dekorerade en bränd "garaff" utan huvud.

Vår ugn är smutsig, igen. Så istället för pepparkakor, fylldes huset av bränd rök.

JUL JUL!

Älskade klackar

Jag tror att det var till skolavslutningen i åttan, som jag köpte mina första riktiga högklackade skor. Och jag var fast. Kommande tio år fanns inga andra alternativ för mina fötter. Jag minns att jag hade ett par gympadojor i väskan de dagar jag skulle till körskolan och att jag i ettan på gymnasiet gav mig av till en friluftsdag i skogen i ett par skor med kilklack. Och när jag säger klack, menar jag inte några mesiga 4-centimetersklackar. Nej, med en längd på ynka 157 cm, passar skyhöga klackar bra.

Men med ett yrke som förskollärare, en stor lerig tomt på landet och tre leksugna barn, blev klackarna snart ett minne blott. Nuförtiden äger jag ett par stövlar med klack, ett par stövletter och ett somrigt högklackat par.

Nu skulle jag vilja ha ett par finare vinterstövlar att ha till kjol eller byxor. Men utan 10-centimetersklackar. Jag går inte till jobbet, luciafin i klänning i jättehöga klackar. Men jag går inte heller i lurvfodrade basketdojor.

Problemet är att alla stövlar utan klack ser så tråkiga. Varje stövel är den andra lik och ser de inte ut som gummistövlar, så liknar de cowboyboots.

Och så tycker jag att det står "bred läst" på alla stövlar, eller "normal läst". Smal läst då? Det luktar diskriminering.

Blötfot

Min stora son blir alltid blöt om fötterna. Det enda som funkar för att hålla honom torr är gummistövlar och dem vägrar han att ta på sig i skolan...

Jag förstår att budgetskor inte håller vätan ute, men i år satsade jag på dyra vatentäta höstkängor, men när Macke häromdagen kom hem barfota i genomsura skor, så känns det som jag ger upp.

Nu har jag köpt 900-kronors vinterkängor som är "guaranteed to keep you dry", eller "la garantie de vous maintenir au sec", vilket jag antar att de säger på franska. Nu ska vi bara vänta på att snön kommer tillbaka.

Fast skorna är visserligen anpassade till människor och häromåret när jag stod och pratade med grannarna och deras hundar låg och rullade sig i diket, så låg min son lite längre bort i diket och rullade sig han med.

Kanske ska kolla i djuraffären för säkerhets skull.

S som i...

S är en användbar bokstav, särskilt som begynnelsebokstav. Jag behöver den för att skriva mitt namn och det är ju himlans bra. Men S är bra på många andra sätt. Med ett enkelt S i början kan du beskriva de flesta personer. Önskvärda egenskaper börjar på S. I alla fall de jag önskar mig.

Jag vill att människor ska uppfatta mig som:

SMART
SNÄLL
SKOJIG

Inte nödvändigtvis i den ordningen...

Sedan finns ju SNYGG, SEXIG och SÖT också, men jag är ju inte 16 längre.

SMAL kanske, eller SIMKUNNIG?

SAKLIG, STILIG, SKÖNSJUNGANDE, SOLBRÄND?

Ni hör. Listan kan göras lång. Försök själva...

Snö och ledighetslängtan

Äntligen har den kommit! Som barnen har längtat. De stora stod redo med kläder och allt vid tio i sju i fredags morse. Snögubbebygge och skottning hann de med innan vi var tvungna att gå till skolbussen.

I övrigt så närmar sig julen med stormsteg och jag ser fram emot nästan tre veckors lov. Simskoleavslutning imorgon och sedan är det ajöss med påstiga stressmåndagar. Nästa termin kör vi onsdagar utan stress och med båda barnen i samma grupp. Nytt och förbättrat schema på jobbet har jag också fått. Rätt nöjd med livet faktiskt.

Snart kommer också en mycket spännande serie här på bloggen. Serien om en mage, som inte ska växa, utan komma i topptrim. Magövningar ska testas och utvärderas.

Och i sommar kommer jag absolut vara smalast av syrrorna. Fast det skulle kännas bättre om motståndet var större.

Jul i vårt hus

I år har vi verkligen överträffat oss själva. Tvättade fönster och adventsfint. ALLA klapparna köpta och inslagna. Och trädgården kommer att hinna bli så fin, så fin, innan snön gömmer allt vi glömt att städa bort.

Läget är verkligen under kontroll.

Första året....ever!

Mitt nya hår

Ny frilla

Tre månader sedan senaste frisörbesöket och eftersom jag egentligen klippte alldeles för lite och var för snål för att färga, ser jag ut som jag gör. Inte helt nöjd med andra ord. Men snart är det dags. Jag brukar ju komma dragandes med bilder på Victoria Beckham när jag ska klippa mig, men nu har jag hittat denna fina på Paris Hilton

Fast inte blond. Nerver again.

Såhär ser jag ut just nu:

Mörkt upptill och ljust nertill. 

Jag har för mig att det var trendigt för ett tag sedan. 

Jag känner mig inte så trendig. Det blir antagligen helmörkt imorgon.

Sjukdom och smärtande buk

Vi har varit lite sjuka. Emil och jag var hemma och vårdade varandra igår. Idag mår vi bättre, men Emils hosta är otäck och slemmig. Jag å min sida har sträckt magen, så jag sitter rätt så bra i soffan...kanske får spendera hela helgen här.

Hög?

Kul boxpass med blodsmak i munnen. Mer endorfiner åt folket!

Knytnävsslag

Snart ska jag iväg och boxas. Box var tidigare ett av mina favvopass, men nuförtiden får jag så ont i tummarna. Och nej, jag knyter inte handen OM tummen. Vi får se hur det går. Känner mig opeppad och full med O'boy.

Face your fears

Denna vecka har jag verkligen överträffat mig själv. Jag har varit ute och sprungit...I mörkret!

Och med tanke på att jag är väldigt mörkrädd, så är det en riktig bedrift. Jag brukar få sådana olustkänslor att jag måste springa in i huset bara jag sticker ut näsan.

Bara två dagar senare upprepade jag min bedrift. Fast denna gång promenerade jag i mörkret. Inte illa, va!? Det är ju inte så svårt att springa så fort benen bär en, när man är skräckslagen, men att lägga band på sig och faktiskt gå i mörkret, det är riktigt bra.

Bra jobbat, Sara!

Multi och mini

På Ica Supermarket såg jag en skylt där det stod Multipris med stora bokstäver. Jag var tvungen att gå dit och kolla. Varför göra reklam för att det är dyrt undrade jag. Men tydligen är Multipris ett extra billigt pris. Mycket märkligt! Minipris heter det väl?

Min hall sväljer allt....snart

Projekt hallen börjar ta form. Igår blev väggen målad och den nya skohyllan monterad. Idag väntar skåpmonteringar och sedan är det nästan färdigt.

Party party

I fredags firade vi Halloween här hemma i Luddingsbo. Kusin Lucas med föräldrar kom och hälsade på när det bjöds på läskigheter. Vi dansade och åt och träffade spöken i skogen.

Igår träffades släkten igen, men i ett helt annat forum, utan otäcka masker. Mormors blir ju 54 om några dagar och det firades med massa gott att äta och kusinbus.

Idag behöver magen vila från alla onyttigheter...

Insomnia

Jag kan inte sova. Tre sköna timmars nattsömn avklarad och nu har jag både gjort armhävningar och badat. Druckit tre glas Oboy också.

Sjukstuga

Förra veckan sa min son följande till mig: "Jag önskar att jag vore sjuk, för jag vill ligga ensam i er säng och titta på tv en hel dag". "Det kan du få ändå", blev mitt svar. Det passar ju ganska bra när det är ruskigt väder och höstlov.

Tror ni inte att höstlovet inleddes igår med en son med huvudvärk och jättehög feber? Så gårdagen spenderades mycket riktigt i vår säng med tv-tittande. Fast Macke var inte helt nöjd. Det är ju inget vidare att vara sjuk.

Be careful what you wish for.

Händelserik helg

Oj oj oj. Den gångna helgen har bjudit på mer äventyr än vad jag vanligtvis får uppleva under ett helt år. I lördags var vi i Ullared. Och vad kan jag säga. I love it! I år hade vi en annan taktik, Jonte och jag. Vi skippade barnkläderna och gick direkt på leksakerna och heminredningen. 6.30 blev vi insläppta och när folkmassorna började tjocka till sig bland hyllor och gångar, var vi nästan färdiga. Klockan 11 gick vi till kassorna, som för övrigt var köfria och strax efter tre var vi på hemmaplan igen. Då hann vi med ett besök på Sko-Boo samt pizza i Jönköping. 5500 spänn gick kalaset på. Alla julklappar inköpta och en en massa fina inredningsdetaljer. Jag fyndade bland annat lampor till mina köksfönster. Och för er som inte gillar Gekås. Kom tidigt och var effektiv! Aldrig har jag fått köa särskilt mycket. Denna gång var det dessutom höstlov och lönelördag.

Om jag ägnade lördagen åt att köpa, så var söndagen motsatsens dag. Då åkte jag med storasyster till Folkborgen för att stå på loppis. Det var kul, men dåligt med folk, så vi sålde lite dåligt de två sista timmarna, trots massiv rea. Men bara en kartong av åtta blev över till Myrorna och sexhundra kronor i vinst vardera fick vi.

Nu tar jag lov en vecka!

5

Minuter till avfärd.

Suck!

Denna morgon har jag varit arg. Eller arg är väl kanske för milt uttryckt. Rosenrasande passar nog bättre. Jag ägnar så mycket tid åt att irritera mig och röja upp i kaoset som är i mitt hem. Det är så stökigt och det känns som om jag är den enda som gör något åt saken. Och efter en tuff vecka på jobbet och en riktigt gnällig liten son, kokade det över.

Och förhoppningsvis bidrar utbrottet till att i alla fall barnen blir lite bättre på att hålla reda på sina saker. Maken däremot, han är nog ett hopplöst fall.

SUCK!

Ekorrhjulet

Tiden bara flyger fram. Måndagar och tisdagar är mina längsta dagar, sedan rullar det bara på. Och eftersom jag är ledig på fredag, är helgen snart här. Ullared på lördag och loppis på söndag. Tjoho!

Igår var nog en försmak av vad som komma skall då barnen blir äldre. Jag hann jobba, hämta barn, äta mellis, simskola 1, simskola 2, fotbollsträning, föräldramöte. Hemma 20.30 och tvätta kläder och packa väskor, äta kvällsmat, lite tv och sova. Upp 5.30 och duscha, lämna barn, jobba, förbereda föräldramöte och genomföra föräldramöte, städa lite på jobbet. Hemma 20.30, packa väskor och tvätta kläder. Sitta i soffan med paddan...soooova.

Workout

Det går sådär med träningen. Med ätandet är det som det är och alltid har varit. Skärpa sig är trist och jag blir trist av att inte få fuska ibland. Men med träningen har det varit annorlunda. Att träna är kul och jag blir glad och pigg av det. Men passen denna säsong är inte så himla uppiggande. Musik som jag inte alls gillar och total avsaknad av taktkänsla hos instruktören får mig att våndas inför träningen. Så idag, medan kusinerna lekte som bäst, tog Elin och jag en rejäl promenix, nästan sex kilometer. Och eftersom jag fick dra vagnen med sonen hela vägen, blev det rejält tungt. Antagligen jobbigare än 45 minuters halvdan hopp och skutt i otakt till gamla dansbandsdängor.

Gruppfotot

När man som jag jobbar inom barnomsorgen får man varje år det tvivelaktiga nöjet att medverka på både porträttfoton och gruppfoton. I torsdags kom våra gruppfoton. Men någonting måste ha blivit fel. Jag fanns inte med på fotot fast jag tydligt mindes att jag blivit fotat.

På bilden står och sitter fina barn och kollegor och sedan ännu en till person. En halvsunkig småfet tant med dubbelhaka som flinar mot kameran. Och alla säger att det är jag, men det kan inte stämma. Jag bävar inför måndag när porträttfotona ska upp på väggen.

En tant på trettiotvå. Hur ska detta sluta?

Hallen

Jag har under årens lopp blivit lite av en förvaringsexpert. Bra, lättillgänglig och snygg förvaring är ett måste när man är en trebarnsfamilj med en slarvig pappa och en smått förvirrad mamma. Förra året fixade vi tvättstugan med vår groventré. Det blev superbra och har funkat perfekt för alla kläder nu under vår och sommar. Höst och vinter är dock en annan historia. Vantar, mössor, jackor, fodrade och ofodrade brallor, stövlar, skor, kängor väller ut ur alla skåp och lådor. Klädkrokarna i tvättstugan blir så fulla att de är ett under att de inte ramlar ner. Lösningen på problemet finns i hallen.

Vår hall är liten. Mycket ska rymmas, men jag vill inte att den ska kännas mörk eller trång. Vi har redan gjort om i hallen en gång och då tog vi bort klädförvaring för att göra plats för ved.

Men nu har jag löst alla våra problem. Förvaring för allt vi behöver. Snyggt och prydligt. Inte alls trångt, men ack så praktiskt. Nu måste jag bara ta mig till IKEA, så ska ni få se på ett geni i arbete.

Smitta

Nu är vi tillbaka på banan igen, friska och krya. Dessvärre verkar båda kusinerna ha fått lite prickar här och var. Men så är det på höst och vinter. Alla smittar alla.

Kanelbullens dag

Jag är ingen fikare. Godis och choklad är min passion, men jag är inte särskilt förtjust i bakverk. Mastiga tårtor, torra småkakor och smuliga muffins klarar jag mig bra utan. Men bullar... Kanske är det för att de är så nära besläktade med smörgåsar som jag gillar dem så mycket.

Idag var vi såklart tvungna att hedra kanelbullen på dess egen dag. Bakning och framförallt ätning stod på schemat. Jag och barnen åt lika många. Det vill säga barnen åt tillsammans fem bullar och jag åt själv fem bullar. Alldeles rättvist, eller hur?

Höststädning och nya projekt

Ledig fredag och höströj i trädgården. Idag har jag och de två lediga kidsen börjat bära ner utemöblerna från altanen. I år är det extra roligt att städa, eftersom vi ska börja om på ny kula nästa år. Bort med gammal (gammal och gammal, fyra år är ju egentligen ingen ålder) altan och dit med ny och bättre. Jag har nog gjort ett tiotal ritningar och jag ändrar alltid på något. Det senaste önskemålet från maken var att bereda plats för ett spabad. Och det är ju en ganska bra ide'. Poolen på sommaren och spabadet på vintern.

Men var sak har sin tid. Nu är det ju så att vi har tänkt att spara ihop till en pool på mindre än ett år. Och ni som känner oss anar nog vilken utmaning detta kommer att bli. Jag är grymt bra på att göra av med pengar.

Ullared

Om en månad bär det av. Ett och ett halvt åt sedan sist och jag hoppas på en betydligt mer angenäm resa. Shopping, I love u.

Wild Card

Idag har NT familjedag på Kolmårdens Djurpark. Det betyder årskort för halva priset. För oss blir det första året med Wild Card och vi ser fram emot att utforska hela parken.

Paddan

Nu  är den här. Min iPad. Jag sa ju att jag skulle få en innan helgen var slut. Barnen har testat lite nyttiga appar. Math Bingo och Klockis var riktigt roliga och lärorika. Och med Mackes envishet så räcker det med några dagar till, innan han kan klockan helt och hållet.

Pricken

Emil hade fått några märkliga prickar runt munnen när han hämtades på förskolan på tisdagseftermiddagen. Igår morse var han jätteröd runt munnen och upp på kinderna. Idag har prickarna bleknat något, men de finns nästan överallt på kroppen. Höstblåsor säger vissa. Vattkoppor eller svinkoppor, säger andra. Vem vet? Han har ingen feber och är förvånansvärt pigg och glad. Fast han är ful, tycker storebrorsan.

Inspiration

Idag har jag varit på föreläsning med jobbet. Föreläsningen handlade om iPads (eller lärplattor som vi säger) i förskolan och den var toppenbra. Jag känner mig oerhört inspirerad både som pedagog och förälder. Vilka appar det finns!

Nu måste jag bara övertala maken att ge mig en iPad.

Träningspremiär nr 2

Under årens lopp har jag insett att sommaren måste vara lite lugn vad gäller träning. Jag kan inte förmå mig att hoppa in i bilen och åka till träningen när solen skiner. Därför tränar jag inte så värst mycket bortanför hemmaplan på sommaren. I år har jag dock promenerat en del och till och med löptränat lite. Mina knän samtycker emellertid inte riktigt och därför har jag sett fram emot att Friskis externa pass i Söderköping ska köra igång.

Ett pass hann jag träna. Och nej, jag tappade inte lusten, skadade mig eller blev sjuk. Jag istället ägnat mig åt en helt annan träningsform. Tunga lyft kanske den kan kallas. Vi har lagt sten på uppfarten och under två veckor har jag kvällstid kånkat inte mindre än elva pallar med sten. Då känns Friskis lite överflödigt. Men förra helgen blev det färdigburet och i kväll blir det Friskis igen.

STEN

Vinterplagg

Jag är expert på att handla när det är bra priser. Kuponger och erbjudanden utnyttjas flitigt och jag har gjort plats i en garderob för alla mina fynd, som bara väntar på rätt säsong eller att någon ska växa i dem. imorgon bär det av till stan för vintershopping. Jag har alltid varit ett fan av Kappahl, men deras termobyxor gjorde mig grymt besviken förra året, när Marcus under loppet av två veckor hade lyckats riva hål i knät på två par 450-kronors brallor.

I år lutar det nog åt Stadium. Jag sitter och bläddrar i ett reklamblad som damp ner i brevlådan under eftermiddagen. Min stora lilla Böna har önskat sig en overall i år. Jag har dock alltid tyckt att overaller är för småbarn och förra året körde hon tvådelat, men förklaringen fick mig att ändra mig. "Snön åker alltid innanför min jacka". Och om man är en frusen tjej som gärna vill hänga med brorsan i snövallarna, så är det helt okej för min del med en overall. Jag är faktiskt sugen på en själv.

Mitt nya favvoplagg från mitt absoluta favvoställe Ellos:


Helt i fleece. Och nästa vecka anländer den i detta utförande:


Den ena ska jag ha under våra uteoveraller på jobbet. Jag kommer att vara varmast och gladast av alla!

Långhelg

Jag har fått ett superduperschema på jobbet. Bra tider som passar med frukostar, lämningar, hämtningar och skolbussar. På fredagar är jag ledig och det är alldeles underbart. För när lördagen (som känns som söndag) lider mot sitt slut, så väntar ännu en ledig dag (ännu en söndag). Löööv it!

Teenage Mutant Ninja Turtles

Sköldpaddorna är tillbaka! Det är inte utan att jag blir sentimental när jag tänker på de gröna ninjorna som vi älskade så och på den lilla broderade Donatello-tavlan som prydde väggen över lillasysters säng.

Heroes in a half-shell...turtle power!

Vem är du, egentligen?

Ibland när jag läser kontaktannonser och andra texter där människor ska beskriva sig själva, har jag träffat på följande beskrivningar:

"Jag tycker om att göra roliga saker"

"Jag gillar god mat och bra musik".

Gör inte alla det? Inte finns det någon som tycker om att göra tråkiga saker eller gillar äcklig mat? Eller?

Liten blir stor

Imorgon fyller Emil två år. Stora lillkillen som går på förskola och allt. Eftersom jag inte har möjlighet att vara ledig från jobbet, så blir det mys hos morfar med pizza och paket.

Såhär såg det ut förra året:

Och året dessförinnan:

Baddaren och Pingvinen

I år kör vi NKK:s simskola för de stora barnen. Tredje terminen med simskola, men den första på Centralbadet. Barnen går i samma grupp, men vi har nog hela tiden tyckt att lillsyrran varit den som varit mest våghalsig.

Tji fick vi! Efter bara tredje tillfället tyckte ledarna att Macke skulle byta grupp..och bli en pingvin istället. Nu tror jag väl i ärlighetens namn att även Linis skulle fixa att byta grupp, men det blir nog bra för dem att vara i olika grupper. Och kul för Marcus att få känna sig stor och duktig.

Nu kvarstår bara frågan, vem ska lära mig att simma?

Att vara mer än förälder

Att få barn är omtumlande, fantastiskt och förändrar livet, till det bättre. Som nybliven förälder kretsar allt kring barnet och vad det gör och hur underbart det är. Självklart är barnet sötast av alla bebisar i hela världen. Folk som inte har barn har svårt att förstå hur uppslukad en förälder är av det nya livet  och lyssnar säkerligen med måttligt intresse på historier om förlossningar, smakportioner och blöjbyten. Jag tror att alla som får barn går igenom denna fas och jag tycker mig nog ha fått en del distans till mitt eget barn-och bebisprat med åren.

Men så träffade jag en gammal vän, som inte har några barn. Hon sa att det måste vara skönt för mig nu när mina barn inte är bebisar längre. Att få vara sig själv igen. Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag stammade fram: "Men jag gillar att vara mamma": Och det gör jag ju. Den person som jag var innan jag fick barn existerar inte längre och det gör mig inte ett dugg.

Fast det fick mig ändå att fundera på vem jag är och vad jag tycker om att göra egentligen. För nu när barnen blivit mer självständiga och leker i sina rum, kan jag känna mig lite tom inombords. När jag har städat klart disk och tvätt och dammsugit hela huset, vad vill jag då göra? För det kan ju inte vara sant som min son  en gång sa till mig:

"Men du mamma. du gillar ju bara att hålla på med tvätten."

Septemberkalas

Igår gick ett dubbelkalas av stapeln här hemma i Luddingsbo. Vi firade Marcus, som blev sju i torsdags och Emil, som blir två på onsdag. Det äldsta födelsedagsbarnet var på strålande humör och tackade artigt för sina fina presenter, innan han försvann in i rummet för att bygga... ännu mer lego.

Det yngsta födelsedagsbarnet sov bort halva kalaset, men även han var nöjd med alla fina gåvor, böcker, traktorer, bilar och viktigast av allt....släpvagnar.

Nu väntar bara ett litet kalas med familjen på onsdag, sedan har alla fem berggrenarna fyllt färdigt för i år.

Barnförsäkring

För några veckor sedan skadade Emil armen, pigluxation visade det sig att det var, efter tre härliga dagar i sjukhusmiljö. Hursomhelst så kom jag att tänka på vår barnförsäkring och fick ändan ur och gjorde en skadeanmälan. 600 spänn skulle man visst enligt schablonen erhålla.

Men när det gäller Marcus så får vi se.Han skadade ju ögat för två år sedan, något som resulterade i en synnedsättning. Och ska man få dras med dålig syn, kan man ju lika gärna tjäna en hacka på det...

Tick tack

Jag tycker att det är viktigt att komma i tid. Jag vågar nästan påstå att jag alltid kommer i tid. Märkligt kanske, eftersom jag hatar att planera och förbereda saker. Packa väskor och ta fram kläder är helt enkelt inte min grej. Morgonstund har guld i mund, som man säger och det är på morgnarna som jag är i mitt esse. Jag plockar, städar, donar och fixar.

Och vi hinner dit vi ska. Med råge. Dock kräver vissa extrema dagar extrema medel. Som att låta sonen sitta i en stor kartong och äta riskaka med smör till frukost.

Och så har jag ju min Nutrilette-shake. Cirka sju minuter från frita till jobbet och då ska den ta mig tusan vara slut. Annars blir jag frukostlös.

Och för er alla sengångare: Vem kan säga det bättre än Vännerna?:
"I came late because I left late."

Simple as that. Over and out.

7 år

Idag har det firats födelsedag i Luddingsbo. Något som får mig att undra: Hur mycket lego kan en pojke egentligen ha?

Nystart

En helt ny era. Jag har börjat jobba. Inte bara "jobba-i-väntan-på nästa-föräldraledighet-jobba", utan verkligen börjat jobba. Fem veckor gjorda och bara 33 år till pension.

Skämt åsido, så känns det bra faktiskt. Lite mer (men bara liiite, med tanke på att jag är förskollärare) vuxenkontakt och liiite mer klirr i kassan.

Trevliga arbetskamrater, bra schema, nära till jobbet. Kommer bli bra det här...

Peace out