Redo

för nyårsfirande

ELLER?

Nja, i ärlighetens namn har vi redan varit hos Anna och Stefan och ätit god mat. Nu är vi hemma och barnen sover. Klänning av och mysbyxor på. Godis och chips väntar. Jag är övertygad om att vi sover sedan länge när klockan slår tolv.

GOTT NYTT ÅR!

Nyårslöften

Mina löften inför 2010:

¤ Jag ska blogga varje dag. Och då menar jag inte "gnällblogga".

¤ Jag ska börja träna. Träna järnet, kondition och styrka,

¤ Jag ska öva bort min kameraskygghet. Massor av bilder på mig ska tas.

¤ Jag ska ta med mig mobilen när jag åker någonstans. Med laddat batteri.

¤ Jag ska ta hand om mina tänder. Eltandborste, tandtråd, bettskena.

¤ Jag ska sluta att drälla saker omkring mig. Var sak på sin plats.

Oj, oj, oj. Det sista är nog svårast att hålla. Men jag har ju ett helt år på mig. Jag har tjuvstartat idag med att ta en bild på mig själv. Enjoy!

Nu ska jag leta upp mobilen och sätta den på laddning.

Jag lovar

Det nya året närmar sig med stormsteg och jag sitter och filar på mina nyårslöften. Varje år lovar jag mig själv en massa saker, saker som jag inte kan leva upp till. Men i år blir det annorlunda.

Här på bloggen ska ni få följa min kamp för att bli en bättre människa. Jag ska uppdatera dagligen. Det är ETT av mina löften, men det kommer flera. Innan dagens slut utlovas en lista över alla mina löften. För jag tror att man faktiskt kan lära en gammal hund att sitta.

Min lilla, lilla Stor

De senaste månaderna har denna blogg nästan bara varit en plats för mig att gnälla på. Så vill jag det ju inte att det ska vara, men i ärlighetens namn har hösten och vintern inte varit så rolig. Anledningen till detta är den lilla kille jag har kallat för Stor. Men Stor är inte särskilt stor. Han har just fyllt tre och är i många avseenden en liten pojke. Jag vet att jag inte borde bli arg, men om det är någon som kan reta upp mig så är det min Marcus (Stor alltså). Och eftersom jag vet att jag inte kommer att få vara ifred på hela dagen, inte ens för att gå på toaletten, eller för att duscha eller laga mat, så är jag ofta irriterad redan när jag vaknar på morgonen. Jag är redan lite sur när Marcus står utanför min sovrumsdörr klockan 6.30 och ropar "MAMMA, MAAAMMAAA". Och surare blir jag när Macke med skrik och slag, omedelbart tvingar mig att gå upp ur sängen och göra frukost åt honom. När frukosten ratas och knuffas till andra sidan bordet, blir mitt humör ännu lite sämre. Inte blir jag gladare av att få närgånget och högljutt sällskap under mina toalettbestyr. Ja, så fortsätter dagen, ända tills Marcus stupar i säng vid 19. Då har jag lekt hela dagen, med undantag för lite matpauser och sysslor, självklart med min alldeles egen "Marcus-skugga" i släptåg.

Inte kunde jag ana att det skulle vara på detta sätt att ha barn. Just nu är det känslan av att vara förföljd som tröttar ut mig. Sedan är det ju Marcus hårda nypor mot såväl lillasyster och sina leksaker. Utbrott och tårar avlöser uppspelta skrik. Det känns som jag blir arg för allting. För nog måste väl Marcus förstå att man inte ska slåss? Nog måste han kunna hantera sin ilska och sin energi? Visst borde han kunna sitta still vid matbordet?

Kanske inte. Stor är ju faktiskt liten. Och det är klart att man får vara liten. Men jag vill inte vara arg mer. Jag vill vara glad. Jag vill ha mer tålamod och ork. Och faktum är att jag vet hur jag skulle kunna få det. Men hur ska jag få lilla Stor att förstå att mamma inte kan sysselsätta honom hela hans vakna tid?

UNDER CONSTRUCTION...igen!

Mera paket, mera paket, mera paket

Julen är över. I alla fall för barnen. Alla julklappar är öppnade och hysterin har lagt sig. Imorgon kanske barnen kan varva ner så pass att de faktiskt hinner titta på vad de fått i paketen. Själv laddar jag för mellandagsrean. Dagisgarderob till Liten ska inhandlas. Om tre dryga veckor har jag två dagisbarn och om en månad är det dags att öppna skolböckerna.

Jag önskar er alla

I år har vi inte skickat några julkort. Planen var att ta fina fotografbilder på barnen och sedan göra till julkort. Men hur kul är det att skicka bilder två febriga barn med snoriga näsor? Nä, tiden rann ut och nu är det försent. INGEN får kort av oss.

Så nu hoppas jag att folk inte har något bättre för sig på självaste julafton än att läsa min blogg. Första och sista chansen:

GOD JUL

från Sara

Krämer och vitaminer till folket!

Igår upptäckte jag ännu ett härligt shoppingställe när jag var inne i stan för att hämta ut nytt starkare hydrokortison till mina kliande händer. Ja, jag menar Apoteket. Jag har aldrig riktigt kollat vad som finns därinne, men nu var det många nummer före mig och jag hann titta vad som fanns på alla hyllor. Jag hade kunnat spendera tusenlappar, men nöjde mig med en fotkräm, en nagelbandskräm och badolja. Fast badoljan är till barnen....och lite till mig.

Shopping

Ännu en dag på stan och vi är inte färdiga ännu. På tisdag ska jag och Liten in till stan och handla mat och det sista inför julafton. Och när julafton är över är det dags att kasta sig in i mellandagsrean. Det var flera år sedan sist, men trots att jag är lite ringrostig så hoppas jag att jag fortfarande är en hejare på att shoppa. Och om Supermom håller sig undan så kanske jag får med mig något fint till mig själv också.

Att ta sig in bakvägen

Sorry. Jag kunde inte låta bli. Hoppas att ingen blir besviken när jag avslöjar att detta inlägg enbart kommer att handla om bilar.

Trots att jag har en mycket bilintresserad make, så är vår bil minst sagt försummad. Förklaringen till det är att vi använder bilen så sällan. Skjutsa Stor till dagis och åka till stan någon gång ibland är inga långa resor. Hursomhelst så har bakluckan krånglat på min bil. I somras gick den inte att låsa. Ja, knappt att stänga egentligen. Den gick att stänga till, men den låste liksom inte fast. Drog man tag i luckan öppnades den, både vid låst och olåst bil. Lite orolig blev jag ibland när vi proppat bakluckan full med grejor. Det vore inte helt omöjligt att något tungt skulle ha brakat ut på vägen om vi bromsat kraftigt, syskonvagnen till exempel. Detta hände som tur var inte och Jonte lagade bilen vartefter. Så under några dryga månader har jag fått njuta av att ha en bakluckan som går att stänga (!) och låsa (!), Snacka om lyx!

I måndags var vi och vaccinerade oss och när jag skulle stänga bakluckan efter att ha plockat ut vagnen uppkom samma fenomen som tidigare. Luckan låstes inte och jag gav mig iväg med barnen väl medveten om att bilen återigen var en lätt match för bilinbrottstjuvar. Men snacka om att jag blev förvånad när vi kom tillbaka till bilen och luckan var låst. Vad bra, tänker kanske någon nu. Men nej, så enkelt är det aldrig. Nu gick den inte att öppna. Tur i oturen att vi bara tagit med oss den lilla vagnen och att jag faktiskt lyckades ställa in den i baksätet. Blött som tusan blev det, men vad gör väl det i en bil som har tvättats färre än fem gånger det senaste året? Och visst ska luckan lagas. När vi har tid....Och lust. Högst på listan står att fixa besiktningstvåorna. Bara tre stycken. Imponerande för en bil som ingen bryr sig om.

När jag ändå skriver om krånglande lås, måste jag bara dela med mig av en anekdot från den tiden vi hade en liten vit Golf. Jag vet att Jonte älskar Golfar, men denna bil var så opålitlig att jag fick åka till jobbet en halvtimme tidigare varje dag, i fall bilen skulle krångla. Och det gjorde den! En gång när jag faktiskt lyckats ta mig till Finspång (ja, jag var finspångare på den tiden) för att handla, hade bilen kommit på ett nytt sätt att retas med mig. Det gick helt plötsligt inte att öppna dörrarna. Något med låset på förarsidan tror jag. Ja, vad gör man. Bakvägen såklart. I med påsarna i bakluckan och sedan i med mig själv. Bilen var liten, men jag också. Det var inte mycket folk på gatorna, men just som jag skulle kravla över till baksätet smidig som en elefant går det förbi något som liknade en gymnasieklass. De stirrade och jag körde så fort det bara gick.

Ja, så kan det gå när man inte tar hand om sina åk. Men vi har fint hus i alla fall och jag har min vita fina platt-TV i sovrummet. Jag kommer snart tillbaka med nya härliga bilhistorier. Det finns hur många som helst.

2007

Idag städade jag kylskåpet. Därinne hittade jag en sak som måste ha följt med i flytten till huset. En ledsen flaska dressing med "bäst före-datum" någon gång under 2007. Det är längesedan. Så längesedan att jag fortfarande bodde i vår unkna lägenhet i stan och kånkade Stor upp och ner för tre trappor med Liten sparkandes i magen. Och till skillnad från dressingen, längtar jag inte tillbaka till den tiden. Visst, jag hade fast jobb och jag var närmare 25 än 30, men i övrigt minns jag den tiden med förskräckelse. Det känns verkligen bra att titta tillbaka och faktiskt tänka: Det var inte bättre förr! Nu sitter jag här arbetslös och får vända på slantarna inför jul och allt jag kan säga är: Life is good!

Lördag med fullspäckat schema

Julen närmar sig med stormsteg, men jag har läget under kontroll. Detta beror till stor del på den insats jag gjorde i lördags. Mycket blev gjort, mest sånt som hör julen till, men även mycket annat.

6.45 började jag och Stor med pepparkaksbaket.
8.00 gav jag och min frukostsmoothie oss iväg mot Ica Maxi för att veckohandla.
9.30 var jag hemma, ombytt och ute på tomten för att gräva grus.
11.00 åt jag och Stor en varsin lunchmacka i bilen, medan vi styrde kosan mot IKEA.
14.00 lämnade vi McDonald´s och mumsade hamburgare hela vägen hem.
14.30 var vi hemma med påsar fulla av julklappar och julpynt som skulle packas upp.
15.30 var hela familjen ombytta och redo att åka iväg och fira en nybliven 25-åring.
18.00 fyllde vi på våra fikamagar med liiite fläskpannkaka och sedan nattade vi barnen.
19.00 började jag att göra marsipanfigurer till årets pepparkaksbak, en traktor med vagn.
20.00 kombinerade jag Robinsontittande med tillagning av saffransglass.
21.30 Sovdags!!

Jag är mycket nöjd med min dag och efter torsdagens shoppingtur, räknar vi med att bara sitta och vänta på julen. Nja, granen ska kläs och knäck och skinka ska kokas. Men det är allt.

Rumpor i tights

Jag bara undrar: Är det OK att visa rumpan i tights? När jag var yngre var det lika illa att visa rumpan i tights som att visa den i strumpbyxor. Men det kanske är OK att visa rumpan i strumpbyxor också nuförtiden...

God natt!

Tillåt mig att presentera den nya tiden för läggdags: Klockan 21. Jajamensan, jag är pensionär.

Trött

Jag sitter i sängen och väntar på att Liten ska somna inne i sitt rum. Nu är nämligen hon sjuk och ägnade nästan hela natten åt att vara ledsen. Jag har fortfarande ont i halsen och är riktigt trött.

Alldeles tyst. Det verkar som Liten är lika trött som jag är. Bäst jag ställer klockan, så vi inte missar att hämta Stor på dagis.

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Prioriteringar och trasiga kläder

Jag spillde något kladdigt på min tröja. Det måste ha varit i förmiddags. Fläcken, som hamnade lite till höger om min navel, torkade och blev hård. Jag har pillat och klämt och vridit på den där lilla fläcken hela dagen. Resultatet! Ett hål i tröjan, stort nog för mitt pekfinger. Well done! Tur att du har så gott om tröjor. Eller nej, det har du ju inte. Det var ju 20-åriga Sara som badade i kläder, inte hon som närmar sig 30. Bitter? Inte alls, men jag kanske skulle spendera några extra kronor på mig själv för omväxlings skull. Men det är så svårt. Så fort jag försöker shoppa till mig själv, kommer Supermom och tar alla pengarna och handlar upp dem på kläder till barnen.

Frukostsmoothie

Det sägs att frukost är dagens viktigaste mål. Frukosten har så länge jag kan minnas också varit mitt favoritmål. Men nu kan jag inte ens få i mig en endaste liten macka. Detta blir bekymmersamt eftersom jag blir dödshungrig sådär vid niotiden, då vi oftast är på språng någonstans. Men nu är det slut på frukostlösa morgnar. Smoothies ska bli min räddning. Jag måste bara bunkra upp med frukt och bär först.

Det blir bättre

Just nu känns det mesta så tråkigt. Kanske för att jag är sjuk, kanske för att jag inte gillar vintern, kanske för att jag knappt träffat en enda människa som jag inte varit släkt med på nästan två år, kanske för att jag inte fått någon inkomst på två månader, kanske för att jag borde ta tag i min träning men inte gör det, kanske för att jag har eksem, kanske för att det bara är repriser på TV.

Jag får trösta mig med att jag är faktiskt mår bättre idag, att vintern tar slut vartefter, att jag snart ska börja skolan, att a-kassan borde komma innan jul, att jag och mamma ska börja träna nästa vecka, att det finns kortison och att vi ännu inte sett alla Sopranos-avsnitt.

Såja, nu känns det genast bättre. Ska masa mig iväg till badrummet och raka benen, borsta tänderna och måla naglarna också, så slutar jag nog att känna mig som ett vandrande lik.

Sjuk

Ibland tänker jag att det vore kul att få en hel dag att lata sig och kolla på TV och äta godis. Sådär som det var innan barnen kom. Nu är jag sjuk och har fått ligga i sängen med TV:n på och proppat i mig Mars. Och vet ni vad? Jag gillar livet bättre när allt är som vanligt. Hoppas bara att Stor kryar på sig så att det blir julbord för alla imorgon. Jag kan alltid överdosera lite Panodil, men det går ju inte med barnen.

Minusgrader

Kallt ute = All lera fryser och kan inte klibba fast på mina skor och byxor. Det var det enda positiva jag kunde komma på med vintern. Visst är jag en härlig optimist? Jag ser ljuspunkter i allting...

16. 9. 19. 19

Nu ska jag berätta om gårdagen. Men då jag lovat att inte klaga och eftersom jag inte är så förtjust i fula ord, har jag hittat på en inte fullt så sofistikerad kod för att beskriva tisdagen.

Liten var hos sin farmor på sleepover och jag såg fram emot hela dagen med Stor, som äntligen mådde bättre. Jag hade lovat honom ett besök till Lekhuset när vi hämtat Liten på eftermiddagen. Stor började redan på morgonen att tjata, tjata, tjata om Lekhuset. Och så höll det på, ända tills vi åkte. Men det är ganska långt till farmor, så en del tjat hanns med i bilen på vägen dit, och på vägen därifrån.

På Lekhuset gick det till en början helt OK. Bara ett raseriutbrott komplett med skrik och golvålning. Sedan skulle vi betala. Det gick inte bra: Köp medges ej. Jag drog igen: Köp medges ej. Vad i...! Jag visste att det fanns minst 500 spänn på kortet när vi åkte hemifrån. (Vi har sällan mer än en tusing på kortet eftersom jag har en förmåga att tappa bort det i tid och otid.) Nu fanns det inga pengar, inte ens de 209 kronor som behövdes. Jag skämdes, Supermom skämdes. Folk måste tänka: Du har inte råd att betala för dig, men du har inga problem med att tillverka ungar. Jag skyllde på kortet och sa att jag skulle åka och ta ut pengar. Snabbt upp med telefonen: Jonte!! Möt mig. Jag måste ha kontanter! (Nu är det inte själva köpet som är viktigt utan vad folk ska tro. Jag bara måste köpa grejorna...och fort ska det gå.) Jag föste ut barnen mot bilen och gick då förbi en grävmaskin som Stor ville kolla in. Stressat rotade jag igenom väskan efter bilnycklarna (som även de har en förmåga att försvinna.) Stor började tjata: jag vill titta på grävmaskinen jag vill titta på grävmaskinen jag vill titta på grävmaskinen jag vill titta på grävmaskinen. Jag svarade: Vi ska titta på grävmaskinen, sedan... Någon som kan gissa vad som hände nu?? Jo, Stor fortsatte tjata, men ingen kan gissa vad ha sa: vilken grävmaskin vilken grävmaskin vilken grävmaskin.

Över en timme senare är vi hemma. Vi har köpt de usla förklädena och kavlarna. Mamma och Stor är sura och ledsna. Expediten på Lekhuset hade inte brytt sig ett dugg om att mitt kort saknade pengar, eftersom hon inte ens kände igen mig när jag kom tillbaka. Vi hade inte behövt stressa igenom halva stan, eftersom det låg en femhundring i bilen (som jag för övrigt lagt där själv bara några dagar tidigare.) Jag säger bara:

16. 9. 19. 19

Vad är viktigast?

Supermom slits mellan sina principer och önskan om en mer dräglig tillvaro

Plugga i vår

Idag kom antagningen till min utbildning jag ska läsa till våren. Skönt att äntligen få nytta av mina finfina betyg. Kiss my ass Jantelagen!

Håriga ben

Idag vägrade Stor att sitta i mitt knä om jag inte först la en filt över mina bara ben. Kanske dags att plocka fram rakhyveln.

I övrigt har vi fått byta penicillin till en ny sort, som Stor faktiskt gick med på att äta. Så nu hoppas vi på en frisk kille i början av nästa vecka.

En annan trevlig nyhet är att mina föräldrar, "hobby-asiaterna" kommer hem från Thailand imorgon. Det var verkligen på tiden. Tre veckor utan mamma och pappa är alldeles för mycket. (Ja, jag vet att jag snart är 30, men jag gillar mina föräldrar ändå.)

Mörkrädd

Det verkar som om Stors öronmonster har hittat en ny mysig plats att vara på. Jag antar att de har gömt sig under hans säng, eller kanske i garderoben, för Stor vägrar att sova med lampan släckt. Han har haft mörkt i sitt rum sedan han var liten bebis, men nu ska en stark lampa lysa upp hela rummet. Och om man är van att ha mörkt i sitt rum så tar det väldigt lång tid att somna när det helt plötsligt ska vara ljust.

Husarrest

När jag eller barnen är sjuka, faller det sig naturligt att vi stannar hemma och undviker besök. Vi sitter helt enkelt inne i huset och väntar på att allt ska bli som vanligt igen. Det blir VÄÄLDIGT långsamt. Nästan som att vara fånge i sitt eget hus, ett hus som blir stökigare och stökigare. Att få gå ut en stund känns som en befrielse och därför blir det jätteviktigt och jättespännande att hämta posten. Vad kan det vara för kul i brevlådan idag? Åh, vilket spännande reklambad! LÄTTA bordsmargarin 10 kronor. Mycket intressant. Dagarna segar sig fram och redan imorse vaknade jag och trodde (önskade) att det var fredag. Men, nähä, inte fredag idag heller. Nytt försök imorgon.

Goda nyheter är dock att Stor verkar pigg idag, så vi kanske kan få se dagens ljus annat än genom ett köksfönster fullt av små fingeravtryck.

Penicillin

Igår bestämde vi oss för att sätta hårt mot hårt och ge Stors öroninflammation en riktig match. När vi kom hem med penicillinet märkte vi att doktorn sannerligen inte överdrivit när hon sa att det inte var gott. Det smakade APA. Och Stor vägrade att svälja och det lilla han faktiskt fick i sig, kom upp med väldig fart. När vi berättade för honom att man var tvungen att ta medicin för att bli frisk, intygade han att han mådde bättre. Och visst kan det ske mirakel. Idag mår han mycket bättre, ingen feber och han leker precis som vanligt. Kan det vara så att "öronmonstren" blev så skrämda av Stors utbrott och skrik vid medicineringen att de helt enkelt packade ihop och drog? Jag hoppas det, för inte en droppe penicillin kommer att passera barnets läppar.

Supermom

När man får barn förändras livet över en natt. Åsikter och intressen förändras hos de nyblivna föräldrarna. Förutom det obligatoriska behovet att prata om barnbajs och dess konsistens och färg, har jag upptäckt en del nya snarast maniska sidor hos mig själv. Som föräldraledig består mitt jobb av att ta hand om mina barn, ett jobb som jag tar på största allvar. Jag förvandlas från Sara till Supermom. Allt som har med barnen att göra blir jätteviktigt och ska utföras med största noggrannhet. Nu när det börjar bli kallt, måste ju barnen ha vantar. En krånglig nöt att knäcka. Istället för att åka in till första bästa affär och köpa ett par vantar, som Sara skulle ha gjort, påbörjar Supermom jakten med stort J. Hur många olika par vantar behövs? Tjocka, tunna, stickade, fodrade? Färg? Material? Modell? Frågorna är många, likaså affärerna som ratas.

Men till slut, när Supermom har gett upp hoppet och låter Sara få en ledig kväll att strosa på stan och INTE titta på barnkläder, vaknar supersinnet återigen till liv. Där är de: VANTARNA!!! Helt plötsligt är Sara som bortblåst och Supermom kan pricka av de två absolut viktigaste punkterna på sin superlista: Snygg (check), praktisk (check). Mest nöjd är Supermom med dragkedjan. Här hamnar inga fingrar på fel ställe.




Men Supermom känner sig inte helt nöjd när hon kommer hem. Frågorna snurrar i hennes huvud: Borde jag ha köpt fler par? Kanske flera storlekar? Tänk om vantarna utgår ur sortimentet, hemska tanke.

Ja, du Supermom, om du inte försvinner ur mitt huvud när jag kommer ut i verkligheten och får annat att tänka på, är det väl en lobotomi som ligger närmast till hands.

Sängliggande

Fördelen (och det måste vara den enda) med att ha ett sjukt barn är att man själv kan ligga i sängen hela dagen utan att ha dåligt samvete. Men ändå.... Snälla bli frisk nu! Jag tycker så synd om dig.

Ont i öronen

Inte en vaken natt på mycket, mycket länge. Förrän inatt. Stor har antagligen fått örinflammation och det gör ruskigt ont i hans små öron. Själv är jag ett gammalt "hals-barn" och är därför lyckligt ovetande om vilka smärtor man kan ha i öronen. Just nu sover Stor, men jag hör honom jämra sig i sömnen. Stackars, stackars lillkille.

Gnällspik

Nu när jag har fixat och grejat lite med bloggen, läste jag några av mina gamla inlägg. Snacka om att se allt i svart. "Åh, jag är så sjuk." "Barnen är griniga." "Jag har sovit så illa." "Jag är trött". Inte är jag så gnällig? Eller? Det måste ha varit riktigt rolig läsning: Livet är pest. Det underliga är att jag inte kände så, även om jag ser riktigt sliten ut på en del kort. Det kanske inte är så jättebra att blogga på kvällen när jag egentligen borde sova. Visst, jag är ständigt trött, precis som de flesta småbarnsföräldrar, men inte för att jag går upp på nätterna. På nätterna sover jag gott, men det är mycket tv-tittande på kvällarna. Och sedan är det ju den här usla årstiden. Där kom det lite till gnäll, men seriöst, vem gillar hösten?

Layout

By the way, bloggens layout börjar ta sig. Måste bara sitta några timmar i Photoshop. Jag fattar inte så mycket som jag skulle önska, så det går långsamt, långsamt. Men jag lär mig. Tror jag i alla fall.

Otur

Idag är det fredagen den trettonde. Hittills har ingenting otäckt hänt mig. Men jag anar att kvällen har otrevligheter (eller snarare brist på trevligheter) att bjuda på. Min man har nämligen beslutat att det ska bli slut på godisätandet. Alltså inget godis ikväll och inte imorgon eller i övermorgon. Det måste väl kallas otur.

Under construction

Ja, jag vet att bloggen ser skum ut. Jag håller på att byta mall och det är lite småkrångligt för mig som inte direkt är datanörd.

Söndag = vilodag?

Igår var det sannerligen ingen vilodag, i alla fall inte för mina käkar: Tugga, tugga, tugga. Och så tugga lite till. Frukosten har jag redan presenterat. Lunch/middag åt vi på Bacchus: 3-rätters. Jag fick för första gången smaka sniglar. Min man var modig nog att beställa det till förrätt. Inte speciellt gott och inte heller otäckt. Slemmigt, men mättande. Min egen mor var anledningen till den goda maten. Hon blir 50 år på torsdag, men eftersom den gamla stofilen envisas med att åka till Thailand i tid och otid, fick vi fira igår istället. Efter denna helg (jag tänker inte ens skriva vad jag åt i lördags) ligger det nära till hands med ännu ett "nytt liv-löfte", men det blir inget. Jag åerkommer med rapportering när (och om) förändring skett.

En bra start på dagen

FRUKOST PÅ GRAND HOTEL

Måste bara tillägga att jag inte åt allt på bilden. Från vänster: Varm choklad (mums), apelsinjuice (slurp), smoothie (smaskens), blomma (stickigt anar jag, smakade inte), värmeljus (alldeles för varmt, smakade inte heller). Och så frukt, mackor och yoghurt (jättegott). Jag hoppade över våfflorna och kakorna. Det mina vänner är självbehärskning.

Tatueringar

Nu har båda mina killar tatuerat sig.

Nya kläder

Måste bara visa en av tröjorna jag köpt till Stor. Riktigt cool om man frågar mig. Trevligt med lite färg på pojkkläder också.

Problemet är dock att Stor är mycket bestämd när det gäller tröjor. Likadant med skor. Om han inte gillar grejorna, då är det bara att ge upp. Det har hänt att jag mutat honom med hallon för att få honom att ta på sig något fint när vi ska på kalas Och, visst, det går bra ett tag. Men när vi kommer fram till festligheterna, åker ändå alltid den "konstiga" tröjan av. Visserligen har han ju en del att brås på. Hans egen mor vägrade att ha strumpor, eftersom de satt åt om foten.

Morgonstund har guld i mund

Idag var jag faktiskt pigg när Stor ville upp och kissa vid 6. Skönt att inte känna sig som en klubbad säl för en gångs skull. Idag ska Stor till dagis och jag och Liten ska kolla lite affärer. Kanske ska vi fråga någon frisör om de har tid att klippa Litens lugg. Jag ska ladda upp med majskrokar så går det nog för sig. Första (och enda) gången Stor var hos frisören krävdes det två man att hålla och en att klippa. Vi gick inte dit igen. Nu är det maskin som gäller. Jag känner mig dock redo att testa igen. Det vore snyggt med lite frisyr istället för igelkottshår.

Jag blir tokig

Matematik är bra. Där finns det bara ett rätt svar. Det är logiskt också och kul, och oftast ganska enkelt. Med Stor är det inte kul, och inte enkelt. Det känns som det inte finns några svar. Visst lite bråk och skrik kan jag tåla, men inte att han slåss. Liten är rädd för brorsan. What to do?

Mamma

Jag har läst någonstans att det borde finnas lämplighetstester för hundägare. Detta ska vara för hundens bästa, så att den blir väl omhändertagen. Dessutom finns det en hel massa kurser och utbildningar för hundägare och deras hundar. Detta får mig att tänka på föräldraskapet. Inte för att ett barn på något vis kan likställas med ett djur, men om det behövs utbildningar för att ta hand om djur, hur svårt är det då inte att ta hand om ett barn. Vet man allt om barn bara för att man 1: Lyckas producera barnet. (Inte så särskilt avancerat och dessutom mycket trevligt.) 2. Föda barnet. (Om allt går som det ska är det ju inte heller så avancerat. Det hamnar dock snäppet under producerandet på "trevlighetslistan", men jag gillar ju att föda barn.) Dit jag vill komma med detta är att det är svårt att uppfostra barn. Mycket svårt till och med. Just nu skulle jag faktiskt vilja säga att det är omöjligt att uppfostra barn. Jag tror jag behöver läsa lite böcker om trots, men vad kan de ge egentligen? Barn är ju olika och författarna känner inte alls min lilla underbara, arga, busiga, bråkiga, duktiga Stor. Tänk om alla föräldrar kunde få något slags chip inopererat på BB. Ett chip som är unikt och passar ihop med det barn man just fått. I detta chip skulle alla svaren finnas. Då skulle jag veta hur jag skulle hantera alla dessa situationer där jag bara vill skrika och stänga in mig i mitt sovrum. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det är tufft att ha barn och den som påstår att föräldraledighet är detsamma som semester kan.... (göra både det ena och det andra som jag inte kan skriva utan att använda fula ord.) Livet är tufft just nu, men det är ett liv som ändå är bättre än det utan barnen. Mina älsklingar, ni gör mig galen!!

Illamående

Jag är sjuk, som vanligt. Jag blir så trött på de här eländiga sjukdomarna. Visst, jag tar hemskt gärna på mig hela familjens sjukdomar, bara de får vara friska. Men nu är hela familjen sjuk och jag är sjukast. Magen värker. Jag mår illa. Huvudet känns tungt och dimmigt. Händerna skakar lite. Jag blir yr när jag står upp. Tänk er en riktig praktbaksmälla. Men jag har inte ens fått nöjet att vara på lyset först. This sucks.

I övrigt finns mycket att berätta, men det tar vi vartefter. Nu sängläge.

Slut på lata dagar

Nu börjar livet på allvar, dagis: Fixa kläder, hålla reda på lappar, passa tider. Jag gillar det inte alls!

För övrigt var jag på arbetsförmedlingen och förnedrades igår. Två timmar i kö för något som tog tre minuter. Det värsta var att folk trängde sig i kön och skulle ha förtur för de hade bråttom. Bråttom! Ni är ju arbetslösa! Vad är det som är så bråttom. Hem till TV:n eller? Jag blir så trött!

Vissa dagar

...borde jag aldrig ha gått upp ur sängen.

En egen koja

Det hela började i fredags. Vi tittade igenom en kartong med kläder. Stor lekte i kartongen hela kvällen och blev mycket besviken när hans kartong inte fanns på plats nästa morgon. Vi hämtade då två flyttkartonger som vi tejpade hop till en liten koja. Sedan blev det en dörr och fönster. Stor hämtade tuschpennorna och idag ägnade vi eftermiddagen åt att måla kojan. Imorgon har den torkat och då ska det lekas...
Leksaksaffärerna med sina plastkojor för tusentals kronor kan slänga sig i väggen.

Betongbarn?

Idag åkte hela familjen för att smygkika på Stors förskola. Jag tyckte att det vore bra för vår blyge kille att se vad som väntar inför torsdagens inskolning. Jag har åkt förbi dagiset flera gånger, men aldrig varit där. Och snacka om att jag fick en otrevlig överraskning. Gården var pytteliten....och full med asfalt! Detta är en förskola på landet! Jag fick ont i magen och såg framför mig hur Stor skulle tvingas att leka på denna lilla plätt, tillsammans med en hel skock ungar. Nästan som att sitta i fängelse, tänkte jag, när pappa föreslog att vi skulle kika på baksidan av byggnaden. Och där, där var den. Gården med stort G. Massor med lekyta, gräs och berg. Rutschkanor, sandlådor, bilar, gungor... Stor tyckte att det var jättekul och ser fram emot torsdagen. Och det gör jag också...

Vi har även höjt vår livkvalitet denna helg. Jag hänvisar ännu en gång till byggbloggen.

Hemmafixare

Denna helg ägnas åt hemmet. Kolla in berggrensbygge.blogg.se om ni är nyfikna.

Städa, städa

Idag har jakten på barnvakt fortsatt. Jag behöver lite tid för mig själv i mitt stökiga hem. Under tiden jag röjer i ett rum, utbryter kaos i nästa. Och så håller det på...

Banan eller ballong?

?

Kom!

I dagarna har Liten börjat förstå att man kan kommunicera på annat sätt än med de sedvanliga lätena "äh" och "ah". Dagens ord har varit "kom". Vart vi än varit har hon stått och uppfodrande pekat på mig och sagt åt mig att komma. Eller egentligen har hon inte sagt "kom", utan det har snarast låtit som engelskans "cow". Men jag vägrar tro att hon kallar sin gamla mamma för kossa.

En hel vecka

utan O´boy. Det har faktikst gått bättre än jag väntade mig. Fast det kanske beror på att jag fått mitt chokladbehov tillfredsställt på annat sätt

Nollställd

Jag har i dagarna skaffat Facebook. (Ja, jag vet att jag är efter...) Hursomhelst så fattar jag inte ett smack. Hjälp mig!

Black eye

Igår var vi på födelsedagskalas. En blivande 75-åring var föremålet för vårt firande. Mycket gott att fylla buken med. Alla var så fina. Ja, förutom min man kanske. Visst, skjortan var på, men han såg märkbart sliten ut, alldeles svart kring ögonen. Lite på lyset? Väldigt trött? Sminkad? Själv påstod han att det var tjära.

Vad ska man tro?

Anti-boktips

Häromveckan när jag och barnen var och hälsade på min pappa aka Morfar, tog han fram en bok och sa: "Den här ska du inte läsa". Självklart så läste jag boken. Det ångrar jag verkligen. Det är en sann berättelse. Den handlar om en flicka och de saker hon blivit utsatt för. Jag hade mardrömmar flera nätter efter jag läst boken. Usch och fy! Så nu gör jag som Morfar: Läs INTE denna bok:

www.cdon.com

Jag menar det verkligen

Lek och bröd

Idag hade Pappa "arbetsnarkomanen" Berggren gjort upp planer för hela sin dag: Jobba, dränera samt åka i mörkret. Ingen plats för familj denna fredag. På grund av detta bestämde vi oss för att göra en liten utfärd. Mamma "virrpannan" Berggren, Stor "toalettvägraren" Berggren samt Liten "snornäsan" Berggren installerade sig samtliga i bilen, redo att åka iväg. Efter ett par hundra meter råkade jag titta på min arm och se att min tröja såg lite skum ut. Den var ut-och-invänd. Ut ur bilen och vänd på tröjan. Det promenade förbi en liten tant just som jag drog av mig tröjan, skymd av bilens baklucka. Jag hoppas att hon inte blev stött. Med rättvända tröjor styrde vi kosan mot till Folkparken, för att leka och mata änder tillsammans med Syster Yngre "kulmagen" Berggreen och Mormor "snart 50" Berggreen.

Stor tjatade och tjatade om att få mata änderna under hela lektiden. Men när vi äntligen kom fram till änderna hade Stor ändrat sig. Inte skulle änderna ha något bröd. Han skulle minsann äta upp varenda brödsmula. Till slut lät han dock de stackars utsvultna fåglarna få lite gammalt torrt bröd, men många av brödbitarna hamnade i Stors runda mage. Mums!

Något mer som är mums är vår kvällsmat. Det är mat som man får äta när pappa inte är hemma: Ärtsoppa! Gott som tusan.

Något mer hände idag. En sak (eller snarare två) som kommer att förändra våra liv, men det ska jag berätta om en annan gång...

Teknikens under

Datorn är så seg. köper vi inte en ny snart så får jag bli en sådan där stenåldersperson som endast blir nådd via brev. Eller telefon, kanske, om jag hittar den sladdlösa. Den fasta piper konstigt i luren, så den går bort. Inte mobil i alla fall, för härute i skogen funkar Telia knappt alls.

Det var allt om inget... Jag har tråkigt. Ingen Melinda Gordon och store herr Berggren spelar badminton.

Skrik och bråk, sparkar och slag, pust!

När ens nyblivna treåring är sådär härligt treåringsjobbig precis hela dagarna, är det inte så konstigt att man är trött på kvällen.

Det är så mycket jag borde göra när barnen sover, men jag får inte ändan ur vagnen. Jag vet att det ligger en fleecetröja i sandlådan och att det står en smutsig stekpanna på spisen, men jag kan inte förmå mig att göra något åt saken. Jag vet att jag skulle börja träna och äta bättre, men nu ropar de överblivna födelsedagskexen på mig från skafferiet. Tur att jag inte ska vara hemma för alltid, för vem vet hur det skulle sluta?

För övrigt har jag hittat en döööösnygg kappa till Liten på ellos.se. Väntar spänt på leverans:

Skor och tofflor överallt

Mamma: 10 par, pappa: 6 par, Stor: 6 par, Liten: 6 par.

I hallen, i tvättstugan, på altanen, på trappen, i bilen, i sandlådan, i garaget...

Frisörbesök

Slut på hårhistorier! Idag har jag klippt mig. Om det blev bra? Ja, jag gråter inte i alla fall.... Bild kommer

Hår som ett får

År 1999. Håret börjar faktiskt se helt OK ut, men inte så länge till....

Något år senare har jag färgat håret rött. Jag vill ha det blont igen, men mina hemfärgningsförsök misslyckas. Jag går till en frisör som bokstavligen bränner sönder mitt hår genom att låta mig sitta under en sådan där värmemojäng med blondering i skallen, i flera timmar. Håret blir vitt, ja, i alla fall det som inte går av. Resultatet blir att mamma klipper mig hemma, för jag ska aldrig mer gå till en frisör. Det vita håret färgas brunt. Jag hittade denna bild, tyvärr. Jag tror den är från trean på gymnasiet, men jag vill helst glömma allt. Vad är det för en tant, hjälp!

Oh, my lord!

I övrigt var Ullared en hit som vanligt. Jag lyckades hålla ner spenderandet till dryga tretusen kronor. Jag fick dock rensa vagnen tre gånger, så allt jag köpte inte allt jag ville detta år. Förra året brände vi faktiskt 7000 spänn på Gekås. Det var tider!!

Ullared

...imorgon! Jag och syster Yngre med sambo. Klockan 5 åker vi. Det ska bli riktigt kul. Stora plånboken är packad!

Lite hår från 97. Eftersom jag aldrig lär mig av mina misstag, har jag gjort kolsvarta slingor i det mycket blonderade håret. Stackars hår. Det ser inte ut att må bra...

Kvinnor kan, eller?

Förutom barnafödande och amning, tycker jag att både mamman och pappan har samma skyldigheter (och rättigheter) som föräldrar. Matning, läggning, blöjbyten... (Visserligen också föräldraledighet, men så länge männen tjänar mer än kvinnorna, så sätter ekonomin käppar i hjulet.) Hursomhelst så är vi jämställda hemma hos oss, tycker jag. I alla fall när det gäller barn och hushåll, alltså "kvinnosysslor". Frågan är bara hur det står till med de manliga sysslorna? Vad gör egentligen jag?

Jag klipper gräset, tankar gräsklipparen. Nyligen har jag också lärt mig att starta grästrimmern. Innan dess fick jag starthjälp. Mer då?

Skruvar jag trall? Byter jag däck? Öser jag grus och kör skottkärra?

Njaa, inte direkt. Jag har emellertid lärt mig att starta bilen med startkablar och pumpa däcken på bilen. Detta lärde jag mig i veckan. Jag har haft körkort i över tio år. Jag skäms.

Skärpning utlovas...

(Vill bara tillägga att jag egentligen inte tycker att det finns "kvinnliga" och "manliga" sysslor, men det är ju bra om man delar på ett sätt så att båda blir nöjda. .. Jag är inte nöjd, eftersom jag inser hur hjälplös jag blir när jag är ensam...)

Det är jobbigt att vara mamma

Jag misstänker starkt att mina barn har blivit bortförda och att deras "evil twins" har övertagit deras platser i hemmet. Var mina riktiga barn befinner sig just nu, har jag ingen aning om. Men en sak vet jag...En vecka till av detta och jag är redo för psyk. PUST!

Första frisörfiaskot

I slutet av nian kände jag att det var dags att förändra håret igen. En kortklippt blond spretfrisyr var tanken. Mitt lockiga hår hade något annat i kikaren: en superkrullig mormorsfrilla. Den blev så ful att frisören till och med bad om ursäkt, EFTER att hon tagit betalt dock. Men skam den som ger sig: Mormorsfrillan skulle piffas till, med blåa och svarta slingor. Men vad skriker gammal tant, om inte ett gråblå-aktigt krull? Jag minns att jag grät...

I början av gymnsiet började håret växa ut igen, blont såklart.

Mycket, mycket hårspray för att tämja det.

Hösthälsa

Snor, host och halsont är höstens melodi. Nu börjar det igen...

Dagens hår (början av nian -höst 96)

Resultatet av en lite utväxt "Robyn-frilla" med inslag av blått. Jag minns att jag var grymt nöjd med mitt hår.

Hellugg=helrätt?

Det här måste vara sjuan eller åttan. Det är ett slags försök till en hel lugg. Jag känner på mig att det var inne med sådan lugg, för tjejen som är bredvid mig på kortet har också en liknande lugg. Hennes är dock inte korkskruvslockig och vild. OBS! Jag har uppsatt hår. Jag såg alltså inte ut som en pojke...
Det här är sista bilden jag hittade där jag har ofärgat hår. Stackars hårstrån, lyckligt ovetande om vad som komma skulle...

Lycka

Solen skiner. Båda barnen sover. Ett stort glas O´boy. Har just hämtat IKEA-katalogen i min brevlåda.

...och så lite underhållning...

En krulltott i klass ått....a

(Försök inte att torka bort dammet från skärmen, det är min scanner som är lite dammig)

En hårresande historia utan slut

Mitt hår har alltid varit mitt största bekymmer, mitt största fåfänga bekymmer vill säga. Självkrulligt (inte lockigt) med fullt av virvlar. Det har inte spelat någon roll vad jag har tagit mig till med håret, efter en stund har det blivit sitt krulliga själv igen. Vid sisådär sexton års ålder, tröttnade jag och försökte därför påverka min situation genom otaliga hårfärgningar och frisyrer. Resultatet, njaa, jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Så nu när jag står i valet och kvalet att skaffa mig ännu en ny frisyr, så tänkte jag starta denna bildserie med mina många frisyrer genom åren. En del är fina, medan andra är, milt uttryckt, mindre fina.

Jag har precis börjat sjuan, hösten-94, och försvarets sida vill bara påpeka att plattänger inte direkt växte på träd på den tiden.

Mitt nya liv

...igen!

Idag är det alltså dags, ännu en gång. (Jag vet att jag låter som någon som ska sluta röka på måndag, och nästa måndag och nästa..) Whatever, nu kör vi:

Sluta upp at vara så stökig.. Inte slänga mina kläder, eller någon annans på golvet.
Promenad minst tre gånger i veckan.
Sit ups varje dag.

Inget "O´boy-löfte". Jag vet att jag inte kan hålla det...

Stinky

Min bil är sjuk. Ett stort sår i magen. Allt som jag matat den med bara rinner ut. Sjukdomen har gett den en stank som får de flesta att backa, men den tappre Dr Jonte arbetar febrilt med sina helande händer. Det är aldrig kul när någon i familjen är sjuk...

Jag, ett svin?

Jag trodde att jag var frisk, men nu känner jag mig febrig igen. Ryktet säger att svininfluensan har nått även vår trakt. Hu!

På bättringsvägen

Idag har jag varit hemma och vilat mig hela dagen utan barn och känner att jag kan klara av morgondagen. Lite feber på eftermiddagen, men nu på kvällen känner jag mig nästan levande igen...

Magsjuk

Jag är sjuk, mår såå illa! BLÄ

Blue

Jag känner mig deppig. Vem är jag egentligen? Här sitter jag hemma och är arbetslös, utbildad till lärare visserligen. Men jag vill inte jobba i skolan! VILL INTE, VILL INTE, VILL INTE. Det passar inte mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med mitt liv. Kan ingen komma och rädda mig?!!

Jag har gjort det igen

Om man är trött på att vara blondin, då kan man ju alltid färga sitt hår mörkt, mörkt brunt, med inslag av grönt...

Semestern är slut!

Inte min, för jag är fortfarande hemma. Ensam med barnen. Kul att vara ledig, men roligare att vara två...

Dubelliv

Igår började jag arbetet med att försöka blåsa liv i vårt lik till byggblogg, berggrensbygge.blogg.se. Vi får se hur det artar sig. Kolla in om ni vill se arbetet med vårt hus. Det är en lycklig historia utan slut. Gud vad kul det är att hålla på hemma.

BORTA BRA, MEN HEMMA BÄST

Hetsiga veckan

Mycket datatid = lite att skriva, busy life = ingen datatid.

Det har varit en hel del på gång. Semesterns sista vecka. Nu ska allt ske:

Min älskling har blivit lika gammal som jag är. Det känns som om varje år går fortare och fortare.

Vi har tittat på många fina, fula, små och stora djur i Kolmårdens djurpark. (Bilder finns! Och kommer i sinom tid)

Jag har fått ett rejält återfall. Jag minns inte när det senast var så här illa. En skvätt grädde, helst visp och O´boypulver. Röra, röra, äta. äta. Och flyta ut i soffan.

Men mest av allt har veckan handlat om gräs, gräs på rulle... Stor tack till Syster Äldre med sambo, U rock!

Rain or shine, här läggs det gräs!

Sammanbrottet är nära

Det är så frustrerande när man inte fattar hur saker fungerar!!! Jag blir snart tokig!!!!

Funny Mange

Vi sitter i bilen. Pappa kör. Liten sitter i framsätet och Stor och jag i baksätet. Stor sover... Plötsligt hör vi att Liten skrattar till: hihihi. Pappa och jag tittar förvånat på varandra. Efter bara en kort stund hör vi: hihihi. Sedan igen. Plötsligt ser pappa lite finurlig ut och vi får svaret på skrattgåtan:

"När du hör en bra låt och din partner är kåt, är det...GLASSIIIGT!"
hihihi
"När du har sommarlov och du håller hov, är det...GLASSIIIGT!"
hihihi
När freda´n är slut och du ska gå ut, är det...GLASSIIIGT!"
hihihi
När du har sjukt bra koll och hälsan i behåll, är det...GLASSIIIGT!"
hihihi

Nu är bara frågan vad som är lustigast, "GLASSIIIGT", eller det faktum att jag verkar kunna låttexten lite väl bra.

Åka hit och åka dit

Rullgardinjakten fortsätter, i all evighet. Efter att ha ratat IKEA:s sortiment, hamnade vi på Jysk, Tygvaruhuset och till sist på AH:s, där jag fann det jag sökte. Prislappen lite tråkig: nästan 500 spänn, per gardin. 3 stycken blir det i alla fall, så får vi se om vi struntar i köksfönstren...

För att summera dagen: 5 timmars affärsletande, Stor med de sista mjölktänderna på g och liten allmänt trött och sur. Vad vi fick med oss hem? Ett paket batterier, det var allt.

Dispens från 17-minutermetoden, måste gräva grus.

17 minuter

De flesta med barn känner nog till 5-minutersmetoden. Jag och min käre man har uppfunnit en helt annan metod, 17-minutersmetoden. Denna metod har ingenting med skrikande barn att göra, utan handlar om någonting helt annat. Kl 19, när barnen lagt sig, sätter vi äggklockan på 17 minuter och sedan (nej, det är inget snuskigt) städar vi i exakt 17 minuter. Plockar, torkar, fixar och donar. Med dessa minuter aktiv städning med högsta växeln håller vi faktiskt hemmet skapligt snyggt. Är det någon som undrar vad som är så magiskt med 17 minuter? Ingenting egentligen, men vi avslutar städningen med att göra sit ups i 3 minuter.

Snyggt hem och lite snyggare kroppar...

Independence Day

Klockan är snart 21:00. På 6:an: Independence Day. Filmen slutar 23:40. Alltså två timmar och 40 minuter film. Eller, inte riktigt, det är ju ganska mycket reklam, men filmen är ju i alla fall längre än två timmar. Filmen såg jag för första gången när den var ganska ny. Jag gick i nian. Vi var ett gäng som tittade på den. Handlingen kommer jag inte ihåg så mycket av. Däremot minns jag vad vi pratade om: "Independence Day" är en jättelång film. Oj, vad den är lång. Den är så lång. osv, osv, osv.....

Jag kan inte sluta att undra: Var det ovanligt med filmer som var längre än två timmar på den tiden? Nuförtiden är långa filmer inte direkt något man höjer på ögonbrynen för. Blir filmerna längre och längre?

Hjälp!

Rädsla är ett märkligt fenomen. Mina barn blir rädda för så underliga saker. Det är läskigt med andra barn. Andra barn får inte röra vid dem, hur vänskapligt det än kan tänkas vara. I vissa fall får andra barn inte ens vara i närheten av dem och knappt titta på dem. Både Stor och Liten blev skrämda idag. Och det var inte av någon stor och bråkig sexåring, utan av deras egen lilla guldlockiga syssling. Liten är inte rädd för gräsklipparen, dammsugaren eller stora skällande hundar, utan för en flicka i hennes egen storlek. En flicka som på sin höjd gett henne en liten knuff som inte ens är jämförbar med de knuffar som hon dagligen får av Stor...

www.hm.com

Idag kom H&M:s höstkatalog i min brevlåda. Eller rättare sagt så kom det två likadana kataolger, båda adresserade till mig. Det känns lite märkligt att sitta i solen och tänka sig att det snart är dags för stickade tröjor och jacka. Hursomhelst så är H&M ett av mina favvoställen att shoppa på. Och postorder är ju guld värt när du har dåligt med tid. Detta kommer man att kunna se mig i under hösten. Fram för mer långa koftor och tröjor som jag kan ha tights till. För tights måste vara det närmaste känslan av mysbralla man kan komma. Ser snyggt och välklätt ut, men är lika skönt och mjukt som mina gamla slitna bruna mysplyschisar.

Love is in the air

Liten har blivit KÄR! Dessvärre är föremålet för hennes känslor en upptagen man, gift till och med. Sedan tycker jag nog att han är aningens för gammal för henne, sisådär 30 år för gammal...

Extreme makeover

Idag har jag ägnat mig åt lite kroppsvård. Först låg jag tvärs över ett myrbo, för att sedan doppa min långa lugg i en burk med träolja. Allt som fattas är en rejäl käftsmäll...

Tro eller inte tro

Jag är inte religiös, inte det minsta. Enligt mig får alla tro och tycka vad de vill. Men det här med religion är ju en lite känslig fråga. Idag pratade jag med våra grannar om öppna förskolan och babysång. Jag berättade att jag inte tar med mina barn på några aktiviteter i kyrans regi. Jag har ingen lust att be och sjunga om Gud, när detta inte är någonting jag kan stå för. (Dock är jag gift i kyrkan, så lite motsägelsefullt är nog mitt resonemang, men men.) Hursomhelst så verkade grannarna rysligt rädda för att jag skulle tro att de var religiösa. Gång på gång bedyrade de: "Vi är inte religiösa, vi går aldrig i kyrkan." OK, de är säkert inte religiösa heller, men varför skulle det vara så hemskt om jag trodde det?

Det gäller att inte sticka ut...

Gult gräs

Dagens ord:
Vertikalskärare

För ett par veckor sedan var jag lyckligt ovetande vad en vertikalskärare är, nu står det en i vårt garage. Vår ettåriga gräsmatta som tidigare var så grön och fin, ser nu ut som om väldigt många hundar har kissat på den.

Riktigt tät och full av gulnat gräs, inget nytt grönt gräs kommer upp. Igår började vi att ge gräset första hjälpen. Våra gäster hjälpte självklart till. (För kommer man hit, så ingår nästan alltid visst arbete.)

Vertikalskärare och gäster beväpnade med krattor

Fett, socker och film

Syster Yngre med sambo på besök. Först McDonald´s i stan, sedan godis för 83 spänn + en hel del ostbågar. Semester del 1: Godis, kakor och glass, precis avslutad. Imorgon påbörjas semester del 2: Frukostgröt, promenader och sit ups.

Semester del 1 avslutades även med lite filmtitt: Anchorman. (Kolla trailern). Humor på hög nivå, eller? Har ni inte sett, så gör det för bövelen. Om ni inte gillar den, ja, what can I say, köp inga filmer till mig i present....

I can see U

Gräsmarodör i blickfånget:

...

Nyss hemkommen från fika med old friends. Två "sena" kvällar på samma vecka. Hur ska detta sluta?

Altanbygge, check...

Äntligen!. Det belv SÅ bra. Fixar en bild tomorrow...

Lugn nu

Barnen har det jättebra hos farmor. Då kan vi slappna av och njuta lite av vår ledighet...

Inte lika mätt längre. Har därför satt tänderna i en Snickers. Nyttigt!

Barnfritt

Alldelels nyvaken och fortfarande proppmätt. Igår styrde vi kosan mot Stegeborg, för att äta lite vildsvin. Eller lite och lite. En köttbuffé för en köttälskare, ni förstår nog hur mätt jag är. Barnen är fortfarande kvar hos farmor och jag har nästan inte sett dem på ett dygn. Mina små pluttar, jag saknar er. OK, det har varit skönt att få vara lite ifred, men jag har verkligen insett hur kul det är att vara med barnen, trots att de gör mig galen emellanåt. Nu har vi slappat alldeles för länge, ut och måla.

Konsten att göra entré

Vår entré har gett mig mycket att fundera över, ända sedan vi flyttade in i huset i april förra året. Riktigt traditionellt och enligt mig riktigt fult.

Eftersom jag inte kan riva bort hela entrén har jag försökt att hitta en lösning som får det hela att se lite modernare ut och lösningen fann jag alldeles nyss på Smålandsvillans hemsida.

Åh, sömnlösa natt

Att ha bettskena är ingen hit. Jag har så oerhört svårt att somna på kvällen. Tänk er själva att ha en stor plastbit i munnen när det är dags att törna in. Inatt har även våra sova-hela natten-barn varit ledsna och vakna. Först Liten vid tolv och sedan Stor vid två. Det räcker med en klapp på huvudet för att de ska somna om och ibland inte ens det, men JAG och min skena vaknar och måste sedan ännu en gång påbörja den plågsamma proceduren med att somna om. Stor tyckte också att 5.20 var en lagom tid att vakna nu på morgonen. SNARK!

Hemliga listan

Förutom vår lista med roliga saker som ska hända på semestern så finns ännu en lista. Denna lista innehåller olika sysslor som måste utföras. Inte så värst kul tänker ni kanske, men då känner ni inte min man. Jobba är något han är väldigt bra på, och inte nog med det, han gillar det också.

Idag har vi pysslat om vår bil lite:

Ful bil blir faktiskt ganska fin. Vem kunde tro det?

Grönt vatten

Nyss hemkomna från sjön. Den var grönare än grönast. Alger överallt, usch och fy. Det blev med andra ord inte ens ett litet fotbad, men däremot fika, vilket enligt Stor är det största syftet med att åka till sjön, eller någonstans överhuvudtaget.

Syskonkärlek

Stor pratar om Liten:
"Var är hon?".
Mamma:
"Hon sover i sin säng".
Stor:
"Hon är en kossa":
Mamma:
"Jaså, är hon?"
Stor:
"Hon har svans. Hon har horn. Hon har mule. Hon säger muuuu."

Visst är det härligt med syskon?

Ut i skog och mark

Inte en droppe regn när Stor beslutade att det var dags för oss att gå upp klockan 6.3o. Äntligen lite utelek. Mamma och Stor har plockat bär i skogen. Bären skulle bli till en paj, men Stor åt upp vartenda litet bär inom fem minuter efter att vi kommit hem.

På eftermiddagen lekte vi turister och cyklade en sväng längs Göta Kanal. Mycket trevligt. Hemfärden blev inte lika trevlig. Då kom nämligen dagens ranson med regn. Barnen hade det mysigt och torrt i cykelkärran, medan mamma och pappa fick trampa i ilfart med blöta kläder och ömmande cykelsadelrumpor.

Härliga sommarmat

Det bästa med sommaren, förutom det härliga vädret (!), är utan tvekan jordgubbar med glass och färskpotatis med gräddfil. Snart ska gubbar ätas och imorgon blir det gräddfil i stooora lass

Kul, bus...

Busfabriken! Riktigt roligt för både stora och små...

Vuxna går in gratis. Undrar om de har något emot att mamma och pappa åker dit själva och leker någon dag.

Gardinjakten fortsätter...

Lina och jag styrde kosan mot Jysk, där vi hittade dessa läckra gardiner:




349 kronor styck. Vi ska ha fem stycken, så det får lov att vänta en stund...

På vägen hem ringde det en man som ville erbjuda mig en oerhört billig och attraktiv försäkring, i fall jag skulle få cancer. Kravet var bara att jag inte skulle ha haft cancer tidigare eller att någon nära släkting inte skulle ha haft cancer. "Vad fult", sa jag. De som behöver försäkringen mest av alla får inte teckna den. Försäkringsmannen bara malde på om försäkringens förträfflighet. Det gick inte att avbryta och inte att argumentera, men en sak som är bra med telefoner är att det går att lägga på. KLICK och hej då. Jag stängde av telefonen helt och hållet också. För säkerhets skull...

Gardinbekymmer!

På framsidan av vårt hus ska vi ha markiser, då solen lyser obarmhärtig rakt in i våra ögon när vi äter frukost. På baksidan blir det inga markiser, eftersom vi tycker att det ser lite konstigt ut med en markis över dörren.

Solproblemet kvarstår alltså på baksidan av huset. Då kom jag på att vi skulle kunna ha någon form av rullgardin/hissgardin i vardagsrummet. Jag hittade snygga hissgardiner på Ellos som genast inhandlades.

Jag öppnade och testade dem imorse. Riktigt snyggt! Sedan fällde jag upp dem...

Ve och fasa! Det ser lite väl "rysch-pyschigt" ut?

Hoppas verkligen att Ellos tar tillbaka dem, trots att ångerfristen gått ut för sisådär två veckor sedan. Så kan det gå när paketet får ligga och skräpa oöppnat på golvet i mer än två veckor. Vad ska jag hitta på nu då?

Vilket folk det finns

Häromdagen var jag på Lekhuset för att shoppa en solkskyddströja till Stor. Han har nämligen ärvt sin pappas hudtyp och blir ilsket röd på sitt lena skinn. På Lekhuset hittade jag också en korg full med tofflor av typen fejk-Crocs. Eftersom Stor länge önskat sig sådana tofflor började jag hoppfullt rota i korgen. Det var en stor och djup korg och svårt att hitta rätt storlek. Jag fick lasta tofflorna i andra korgar och på golvet under mitt letande. Självfallet skulle jag städa efter mig när jag var färdig. Detta var uppenbarligen någonting som en mörkhårig kortklippt tant inte verkade förstå. I ögonvrån såg jag hur hon stod och stirrade på mig, verkligen råglodde. Hon verkade inte skämmas det minsta. Hon stod fortfarande och blängde på mig när jag städat iordning kaoset och var på väg att gå. Jag förberedde mig på att ge henne en mördande blick. Jag vände upp huvudet mötte blicken från en jättestor plastgubbe från Playmobil.

Alltså ingen oförskämd tant, bara en leksak i megaformat. Kanske dags att skaffa glasögon.

Stor blir ännu större

Idag har Stor gjort sitt första besök hos tandläkaren. Mamma och pappa fruktade det värsta: Skrik, hysterisk gråt och ihopknipna läppar, men icke. Det hade gått jättebra, meddelade pappa. Stor visade upp alla 16 blänkande vita gaddar för tandläkaren. No problem! Välkommen tillbaka om ett år!

Mystiska spår på tomten

Visst är det trevligt att bo nära naturen, men snälla Hälge, du behöver väl ändå inte snubbla omkring på vårt nylagda gräs?