6 veckor utan VAB från mitt nya jobb. Jag själv är förvånad och inte speciellt överraskad att det är dags nu.
Emellertid är det tråkigt att det är just den där sjukan. Ni vet, den där som alla fruktar. Frida, du vet vad jag menar...
Igår kväll runt klockan 23, ropar en toanödig Marcus. Det är i alla fall vad vi tror. Hela golvet och mina fötter täcks med kräks. Tur i oturen, tänker jag, våtrumsgolv är ju lätta att städa. Bara att spola och sedan färdigt. Så borde jag inte ha tänkt.
Nästa kaskad kommer i vårt sovrum, där en ledsen Marcus ska få mysa lite med mamma och pappa. Han hinner ner från sängen med kroppen,men prickar kanten på madrassen. Det rinner. Resten kommer på golvet. Det skvätter och stänker rakt in i vår garderob, där skjutdörren är helt öppen. Alla min kläder blir prickiga.
Så idag är jag hemma och vabbar och tvättar och tvättar och tvättar.
2 kommentarer:
Usch! Stackars er...inget roligt med kräks. Men jag tror säkert att det går över efter idag..brukar gå snabbt. Hoppas hoppas.
Japp... I know... Hoppas det blir en kortis och att ni andra klarar er !
Skicka en kommentar