Bad i Finspång

Idag har vi varit i Finspångs badhus. Premiärtur för oss och jag tyckte att det var mycket fint och fräscht. Macke har blivit jättemodig och åkte stora rutshkanan och flöt med armpuffar. (För er som inte känner min son så kan jag berätta att det är ett stort framsteg att han ens tog på sig puffarna.) Lina var mer försiktig och plaskade lite i kanten och i min famn.

Och om Marcus var modig, så var det inget emot Höjdskräcken aka Nichlas som dök från trean. Well done!

Godkänd

Bara 165 kronor fattigare med bakläxa om att använda tandtråd.

Nästa gång är år 2012.

Vilken lättnad

Gapa stort

Nu är det dags. Ett och ett halvt år har passerat. Klockan 13.30 ska jag vara på plats.

Jag fasar. Hoppas att jag inte behöver ta med mig stora plånboken.

Tandläkarbesök.

Går och går, men kommer aldrig till dörren

Jag har varit på promenad. I vardagsrummet.

Äntligen har jag fått mitt löparband. Här ska tränas...

Huset fullt

Julafton är över, men fler paket och fler gästar väntar.

Jag funderar på om vi kanske skulle bygga ut vårt hus. Det börjar ta slut på ställen att förvara leksaker.

Julkalender: Lucka nummer 24

Sara presenterar julklädsel år 2010.

God jul!

Julkalender: Lucka nummer 23

Sara presenterar julklädsel år 2009.

Jag har lånat Marcus slips. Han vägrade, i likhet med många andra av manligt kön, att ta på sig den.

Julkalender: Lucka nummer 22

Sara presenterar julklädsel år 2008.

Tema glitter denna jul.

Julkalender: Lucka nummer 21

Sara presenterar julklädsel år 2007.

Inget rött denna gång heller, men fortfarande jättebröst och även en skaplig kulmage detta år.

Jag behöver ögon i nacken

Denna morgon var en sådan där härlig kaosmorgon som vi småbarnsföräldrar ibland har. I vår familj är de sällsynta, men imorse var det dags.

Barnens förskola är stängd. Jonte skulle vara hemma med barnen. Jag skulle jobba. På grund av snön var Jonte tvungen att jobba på natten och en bit in på morgonen. Barnvakt  ringdes in och skulle anlända klockan 8.

På morgonen när jag höll på att tvätta håret hör jag ifrån soffan Linas röst: "Men jag tycker ju inte om". Mycket misstänkt.

Jag hoppar upp från badet och ser två skyldiga ungar sitta med en varsin stor chokladtomte i nya tygsoffan. Ja, nu skulle jag kunna rabbla upp alla "man får inte....", men det gör jag inte. Många är de i alla fall.

Städa, städa soffa, matta och barn.

Barnvakten farfar är lite sen och jag skyndar ut med väskan till bilen för att förbereda min stressiga avfärd till jobbet. Ett tjut hörs från huset. Tydligen har Älg Bälg haft sönder en blomkruka när han skulle hoppa upp och sätta sig på gardinstången.

Bråttom. Jag lyfter ut barnen ur vårt sovrum med skärvor på golvet. Stänger dörren och låser den. Barnvakterna farfar och Lisa kommer. Jag springer ut till bilen. Städningen sparar jag åt Jonte.

Allt detta innan klockan slagit 8.10

Julkalender: Lucka nummer 20

Sara presenterar julklädsel år 2006.

Jag kompenserar avsaknaden av någonting rött med ett par jättestora bröst.

Julkalender: Lucka nummer 19

Sara presenterar julklädsel år 2005.

Julgranskulor i öronen. En idé stulen av storasyster.

Magfrisk

Linas onda mage var helt återställd imorse och vi drog alla en lättnadens suck.

Härlig lördag med pulkaåkning och pepparkaksbak.

Nu blir det sängen.

Good night!

Julkalender: Lucka nummer 18

Sara visar julklädsel år 2004.

Antagligen det enda året som jag har haft långbyxor.

Inte kräks igen, va?

Lina har varit vaken två gånger, jätteledsen...

Och nu är det ju så att det går magsjuka både på barnens förskola och på mitt jobb.

Peppar, peppar

Julkalender: Lucka nummer 17

Visst brukar en julkalender starta på lucka nummer 1, men min startar med nummer 17:

Sara presenterar julklädsel år 2003

Mina tankar går genast till underkläder, men rött är det i alla fall.

Fem arbetsdagar kvar

Två långa och tre korta.

Jag har redan börjat rensa bland mina prylar. Det är fantastiskt hur mycket man samlar på sig på bara några månader.

Snö=jobb

Det snöar. Jag har inget emot snö. Snö är mysigt. Och nuförtiden betyder snö pengar.

Jonte jobbar och jobbar. Och sommarens oro över att det skulle bli dåligt med pengar under vintern, har ersatts av en oro över att Jonte ska glömma att alla människor behöver sova ibland.

Men över jul är vi lediga allihopa och då ska vi åka till "ett annat badhus", som Lina uttrycker det.

Min dotter mästerfotografen

Inte illa för en tjej som inte ens fyllt tre...

Ögonen ser visserligen lite trötta ut, men denna bild slår de flesta av våra bröllopsfoton som fotografen tog.

Helkväll i ensamheten

Snart är det helg. I alla fall för mig som slutar arbetsveckan med två härliga "8-13-dagar".

Lina har slutat att sova middag på förskolan. Det är andra dagen och hittills går det superduper. Nu är hon också väldigt trött på kvällen när det är dags att sova. Inga rop om att skaka täcket, vända på kudden, leta efter grodan eller dricka vatten.

Fem minuter efter läggdags sover båda barnen gott.

Nu till den stora frågan: Vad ska jag göra med min kväll?

Hittills har jag hunnit kolla på NCIS och Vänner, samt tänt en brasa, ätit en halv chokladkaka och druckit ett glas julmust.

Ja, självklart ska jag äta upp chokladkakan och dricka några glas julmust till, men sedan då?

Lucia

Igår var det luciadagen och jag hann med nästan tre firanden. Först på jobbet och sedan halva Linas och hela Mackes.

Macke valde dock att vara publik istället för att lussa, men det gör ingenting tycker jag  Huvudsaken är att man har trevligt.

Halv nio stupade jag i säng och idag är jag piggare än någonsin.

Klädsnobben

Att Linas klädstil, med tomteluva och badshorts, är aningens bohemisk är nog de flesta överens om. Marcus däremot är en kille med klass.

Efter att förskolan under gårdagen anordnade Nobelfest har Marcus fått smak för finkläder.

Så idag när vi skulle åka en sväng till mormor och morfar klädde sig Marcus i svarta byxor, skjorta och slips.

Snygging!

Två bilar

Idag har vi äntligen blivit en tvåbilarsfamilj igen.

Dock höll det på att gå illa redan imorse. Jag lyckades nämligen fastna i vägkanten när jag mötte bussen imorse.

Men som tur var kom min riddare på sin vita springare och räddade mig. (Eller ja, det var Jonte med en snöskyffel.)

Räddad blev jag i alla fall och det var ju huvudsaken. Imorgon blir det jobb för båda och förskola för barnen. Tills nästa sjukdom i alla fall.

Snöskottning

Idag har vi skottat snö och skottat ännu mer snö. Jag är fortfarande hemma med Lina, men imorgon är det pappas tur att ta över.

Då blir det jobbet. Bara tolv dagar kvar...

Känsliga killar och tuffa tjejer

Jag är hemma och vabbar i vanlig ordning. Marcus tittar med förskräckelse på Linas kladdiga ögon.

"Du måste torka henne mamma", säger han.

Lina vill inte bli torkad. Hon bryr sig inte så mycket om sitt tillstånd.

Det där med att killar är känsligare för att vara sjuka stämmer verkligen i vår familj.

Andra advent

Lussebullar och pepparkakor hos barnens mormor och morfar. Lina och pappa fick stanna hemma, eftersom vi inte ville smitta lilla kusinen Lucas med ögoninflammation.

Jag gillar lussebullar. Marcus gillar pepparkakor. Jag åt minst fem. Marcus åt minst tio.

Hipp hipp

Igår hade vi en riktig heldag. Det var nämligen dags för möhippa för min storasyster Sofia.

Dagen inleddes med att Sofia blev kidnappad hemma i sitt hus. Sedan följde 100 meter frisim på badhuset, frukost på McDonald´s, lek på Busfabriken, egen pizzabakning, uppdrag i Maxihuset, massage och tacos hemma hos Sanna och en hel del annat skoj. En lyckad dag tycker jag, vilket jag hoppas att den blivande bruden också tyckte.

Nya sovkläder

Hemma med sjukt barn. Det börjar bli sällsynt att jag är på jobbet.

Lina har fått ögoninflammation, men har, trots igenkletade ögon, varit på gott humör.

Nu på kvällen ville hon själv välja vad hon skulle sova i. Och det kan man väl få, om man är sjuk.

Blöja, badshorts, t-shirt och tomteluva.

God natt!

Vilken vecka!

Jag som var så glad att livet verkade återgå till det normala. Där fick jag tji.

onsdag 1/12 klockan 06:30: Jag smyger ut för att starta min bil. Vill ju få den lite varm innan jag och barnen hoppar in. Termometern visar 24 minusgrader. Bilen startar inte.

onsdag 1/12 klockan 08:00: Min arbetstid börjar och hela familjen är på väg in i bilen för att åka till förskolan.

onsdag 1/12 klockan 09:05: Jag kliver in på jobbet...

onsdag 1/12 klockan 17:05: Jag stänger av min mobil, eftersom vi ska ha möte på jobbet.

onsdag 1/12 klockan 19:05: Jag har precis tagit för mig av den grekiska buffén som jobbet bjuder på. Jag slår på mobilen och har massor med sms och missade samtal från Jonte.

onsdag 1/12 klockan 19:07: Jag överlämnar Jontes hemnycklar som legat i min väska till en sur make och två trötta barn.

onsdag 1/12 klockan 21:00: Ensam hemma upptäcker jag att alla braiga tv-kanaler är som bortblåsta.

torsdag 1/12 klockan 06:20: Termometern visar 25 minus och min bil startar inte.

torsdag 1/12 klockan 07:15: Jonte kommer stressande i lånad bil från nattjobb för att köra två trötta barn till förskolan.

torsdag 1/12 klockan 07:30: Min mamma kommer och hämtar mig och skjutsar mig till jobbet.

torsdag 1/12 klockan 13:10: Jag blir hämtad i lånad bil av make som inte sovit på flera dygn och två ännu tröttare barn.

torsdag 1/12 klockan 14:00: jag upptäcker att min överarbetade man har glömt att föra över pengar till våra låneamorteringar.

torsdag 1/12 klockan 19:10:  Jag sitter vid datorn och de övriga tre medlemmarna i min familj sover

Egen uppsägan

Idag är det färdigt, officiellt. Jag har sagt upp mig. Efter nästan 4 (!) månader var det dags att söka sig någon annanstans.

Nej, men om man säger såhär: Turbulensen på min nuvarande arbetsplats skulle faktiskt platsa i Guinness rekordbok. Och visst kan jag gå dit och hoppas på att det blir bättre, eller själv påverka mitt eget öde.

Så efter nyår börjar jag att jobba heltid på mitt nya jobb, fortfarande på förskolan, men i en helt annan värld.

Stövlar

Idag har jag köpt nya stövlar till mig. Inte gummistövlar, utan mer finstövlar. Jag valde mellan ett par supersnygga med jättehög klack och ett par lite billigare, lite mindre snygga med lite lägre klack. Jag valde de sistnämnda.

Vad är det som händer med mig?

Julklappar

Jag har just slagit in de första klapparna till barnen. Det är bara en julklapp som saknas, sedan är det klappat och klart inför julen.

Det som saknas är en legobrandbil till Lina. Vi försöker ha lite genustänkt här hemma, fast det är svårt med världens sötaste prinsessa.

Back to normal

Första "normala" dagen på länge. Jag har varit på jobbet och barnen på förskolan. Och Jonte är hemma från diverse snöröjning och annat jobb.

Nu läser pappa godnattsaga för barnen och jag, jag sitter här vid datorn och äter choklad i smyg.

Mormor och morfar kom hem från Thailand idag och hade bland annat med sig de sötaste skorna till Linis.

Så nu är alla hemma och friska. Livet är som det brukar. Det gillar jag.

Jul i vårt hus

Nu börjar det kännas som jul. Julbelysning i alla fönster och adventsgranar i barnens rum.

Macke har hunnit klä om sin gran flera gånger. Han älskar julen, alla fina lampor och allt som glittrar.

För två år sedan när vi tog in julgranen var Macke alldeles till sig. "Tända, tända, tända", tjatade han. Och Jonte kämpade med belysningen. När vi äntligen tände den fina granen, då säger Macke: "Släcka, släcka, släcka".

Tokfrans

Pyntdags

Första julpyntet är framme!

199 kronor på Village. Jag är mycket nöjd.

GOD JUL

Shopping

När det är 30% rabatt i affärerna är det lätt att man blir lurad och köper saker som man egentligen inte vill ha.

I torsdags köpte jag en varm och ful vinterjacka. Och sedan köpte jag en riktigt osmickrande lång munktröja i rosa.

Det är bra med öppet köp.

Min kropp

För första gången i mitt liv är jag inte vän med min kropp. Jag vet inte hur det har gått till.

Ja, jag har fött och ammat två barn.

Och ja, jag har i princip inte tränat ordentligt på 4½ år.

Visst, jag äter massor med godis och andra onyttigheter på kvällarna.

Men tills nu har jag tänkt att det jag ser i spegeln är tillfälligt. Snart kommer jag att se ut som "vanligt" igen. Snart kommer magen att sluta hänga över jeansen. Och snart kan jag ha tighta tunikor och klänningar igen.

Men idag när jag köpte en halvtight lång munktröja och jag till och med i den var tvungen att dra upp tightsen för att slippa magöverhäng insåg jag att det är så jag ser ut.

Nu skulle ju den här historien få ett väldigt bra slut om mina nästa ord vore:

"Det är såhär jag ser ut och jag är nöjd med det."

Men icke. Jag är inte ens lite nöjd. Jag är inte nöjd när min arbetskamrat frågar om jag är gravid. Och jag är absolut inte nöjd när jag ser en bild på min rumpa i ett par lite nerhasade jeanstights och en tunika som har åkt upp lite för mycket. Och för att inte tala om bikinibilderna från i somras.

Krig mot kroppen kommer att inledas inom kort...

En bulle i ugnen? Snarare tio...

Nya saker

30% på Cubus imorgon. Jag ska dit och spana efter en varm och snygg vinterjacka åt mig själv. Dessvärre säger erfarenheten att kombinationen varm och snygg är ganska ovanlig. Men nu på senare år lever jag ju inte efter mottot: "ju tightare desto bättre", så det kanske finns hopp i alla fall.

I övrigt väntar Lina ivrigt på att jultomten ska komma med hennes lego. Det roliga är att vi faktiskt köpt lego till henne innan hon skrev det på sin önskelista.

Om Macke mår bättre imorgon kanske jag kan köpa de sista julklapparna...

Feber

Det är märkligt att man kan tycka at 39 graders feber är bra. Men det är i alla fall bättre än gårdagens 40.2. Imorgon hoppas jag att kunna gå till jobbet. Jonte får vara hemma och kanske ta en tur med Macke till vårdcentralen.

Höga klackar

Skor till min fina klänning:

500 spänn på http://www.halens.se/

Det bästa av allt är att jag har lyckats övertala anti-klack Elin, som bar ballerinaskor på sitt eget bröllop, att köpa ett par skor med 12 cm klack.

Hängigt TV-häng

Det snöar ute, på tvären till och med. Men vi är inne och kommer att vara det hela dagen.

Macke är feberfri idag, men fortfarande hängig. Vi har tittat på Byggare Bob fler gånger än vad jag trodde var möjligt.

Sjuka Macke

Tro det eller ej, men Marcus är sjuk...igen. Feber, ont i örat och vad vi misstänker är ögoninflammation. Livet är hårt just nu, även om det händer en del roliga saker också...

Smalmat

Nu tror jag att det värsta av magsjukan är över. Jag hoppas det i alla fall.

Om man ska se någon ljuspunkt i det hela, så blir det inte så dyrt att köpa mat när ingen har någon aptit. Smal blir man också, så smal som man kan bli på godis och nyponsoppa.

Nu till lite roligare saker. Om två dryga månader är det dags för mig att ännu en gång klä mig i en riktig festklänning. Och om jag inte äter för mycket mat och choklad över jul, kanske jag blir såhär snygg:

Fast i lila.

Till salu

Vi har mycket grejor på Blocket just nu. Vi får se hur det går.

Rensa och röja

När jag har varit hemma några dagar får jag alltid ett stort behov av att rensa och städa. Jag börjar röja i lådor och skåp, packar om och sorterar.

Oftast är jag mycket nöjd med resultatet, men stackars Jonte hinner knappt lära sig var sakerna ligger förrän jag ändrar om igen.

Idag: garderobsröjning.

Vabba, vabba, vabba

Inget kräks idag, men Macke är hängig och äter i princip i ingenting, så vi stannar hemma imorgon också.

Och det är väl egentligen lika bra, eftersom vi bara har en bil.

Ja, NÅGON parkerade nämligen ena bilen i diket häromdagen.

Ledtråd: Det var inte jag.

Magsjuka

Marcus slipper aldrig undan. Det räcker med att vi läser på förskolans whiteboard att det finns magsjuka i huset för att Marcus ska börja kräkas.

Denna gång lyckades vi faktiskt få honom att använda en hink (eller en skål rättare sagt). Så denna gång är det bara det är "bara" tre täcken och en kudde som står i tvättkö.

Vi får se vad morgondagen bjuder på...

Somnia

borde ju vara motsatsen till insomnia och det måste vara just somnia jag lider av. I förrgår somnade jag i soffan innan klockan sju på kvällen. för att sedan släpa mig till sängen runt klockan åtta, fullt påklädd.

Igår kväll skulle jag sympativila tillsammans med Jonte eftersom han skulle köra snö hela natten lång. Vid åtta sov jag och vaknade vid elva när Jonte gick upp. Då klädde jag av mig och somnade om igen.

Det märkliga är att jag inte är det minsta utsövd. Jag är så trött. Ja, jag vet. Jag kanske sover för mycket, men vad ska jag göra på kvällen när ögonlocken faller ihop så fort jag sätter mig ner?

Julpynt

Idag har vi varit en sväng på stan. Till min och barnens stora lycka är butikerna fulla med julsaker.

Jag har aldrig varit något fan av pynt, men nu hittade jag hur mycket snyggt som helst.

Mest fina prylar fanns det på Rusta, bland annat dessa guldkorn:

Och ja, jag vet att en vit gran aldrig någonsin kommer att pryda vardagsrummet sålänge jag är gift med Jonte. Men jag kan väl få drömma (om granen alltså, inte om skilsmässa.)

Racerföraren

Igår var det maskerad på Mackes förskola. Macke valde att klä ut sig i en racerföraroverall med Blixten McQueen på. Han hade dräkten på sig hela dagen på förskolan och hela dagen hemma på eftermiddagen och kvällen.

Han hade dräkten hela dagen idag (förutom när vi var på mormors födelsedagskalas, men direkt när vi kom hem åkte den på igen) och hela kvällen.

Nu sover Macrcus gott i sin säng och dräkten hänger i tryggt förvar bredvid sängen.

För gissa vad han ska ha på sig imorgon?

Soffallergi

Jag tror att jag är allergisk mot vår nya soffa. Ja, egentligen inte mot soffan, utan mot den impregnering som man ska spruta på soffan varje halvår.

Jag har undrat och undrat varför det kliar så mycket när jag är hemma och igår när jag parkerat mig i soffan slog det mig. Soffan är boven.

Så nu sitter jag här med härligt röda utslag på kinderna och hoppas att impregneringens styrka avtar efter några månader, för då kanske jag bara får kliattacker sex månader av tolv.

Det vore ju en glad nyhet.

Ledsen

Hösten är här igen. Och jag mår dåligt. Ja, inte varje dag, men emellanåt.

Idag mår jag dåligt. När jag slog upp ögonen imorse kändes allt meningslöst och när Macke lyckades fastna mellan sätena på bilen, började jag nästan gråta.

Jag blir orolig för mig själv, för denna nedstämdhet verkar bli värre för varje år. Och trött blir jag också. Klockan åtta på kvällen är jag så trött att jag inte kan resa mig ur soffan.

Jag skyller på dåliga gener och hoppas att jag mår bättre imorgon.

Dålig start, men bra avslutning

Denna dag började riktigt dåligt. Jag har varit stressad, irriterad och sur.

En sådan dag slutar oftast med att jag ligger i soffan en stund för att sedan stupa i säng.

Men inte idag. När jag kom hem från veckans längsta arbetsdag kände jag mig glad och pigg.

Och klockan är över nio och jag är fortfarande vaken...

Kaminmannen

Att Jonte är förtjust i att elda visste jag redan. Och eftersom vi faktiskt hade en braskamin i vårt gamla hus, borde jag ha anat vad som komma skulle. Men det gjorde jag inte.

Ved, ved, ved. Veden hit och veden dit. Vår bod hann ju inte bli färdig under sommaren, så veden bärs in i papperspåsar. Påsarna ska vara i tvättstugan, ingen annanstans. Det funkar helt OK, även om jag för några dagar sedan fick bära ut två påsar som stod och värmde sig framför kaminen.

Hursomhelst så skulle jag igår ställa in två par skor i tvättstugans skoskåp. Vad tror ni att jag får se?

VED! Hela skoskåpet är fullt av ved.

Och just nu är jag glad att vi har plastmatta istället för trägolv, annars står väl kaminmannen här en eftermiddag och bryter upp golvet.

Nyfärgad

Jonte skjutsar barnen idag. Då har jag till och med tid att sitta här en stund. Ja,om jag käkar frukost i bilen...

Igår glömde jag att visa mitt nyfärgade höst/vinter-hår:

Brownie

Sanningens minut

Jag är inget bra på det här. Kolla in mina nyårslöften för 2010:


¤ Jag ska blogga varje dag. Och då menar jag inte "gnällblogga".

¤ Jag ska börja träna. Träna järnet, kondition och styrka,

¤ Jag ska öva bort min kameraskygghet. Massor av bilder på mig ska tas.

¤ Jag ska ta med mig mobilen när jag åker någonstans. Med laddat batteri.

¤ Jag ska ta hand om mina tänder. Eltandborste, tandtråd, bettskena.

¤ Jag ska sluta att drälla saker omkring mig. Var sak på sin plats.

Blogga varje dag. Ett löfte som jag höll enbart under januari månad, men då var jag ju arbetslös och hade betydligt mer tid än vad jag har nu.

Träningen, oj, oj, oj. Kanske det löfte jag lyckats sämst med. Jag har varken energi eller lust att efter att ha slutat jobbet och åkt från stan för att hämta barn och åka hem, sätta mig i bilen igen och åka tillbaka till stan. Detta löfte är för året helt dött. Just nu väntar jag på att Frisks-kortet ska ta slut. Nästa år satsar jag på ett promenadband.

Bilder på mig? Har ni sett några? Har ni sett några bilder överhuvudtaget på bloggen? Alltså, en del bilder tas, men latheten gör att de inte kommer in i datorn eller laddas upp på bloggen.

Mobilen är oftast med och oftast laddad. Oftast.

Snart är det dags för tandläkaren och paniken finns där som alltid. Han kommer väl i vanlig ordning att skälla på mig för att jag sköter tänderna för dåligt.

Jag är inte riktigt lika stökig längre, eller ja, det går i perioder. Min man har dock inga perioder. Han är alltid lika stökig. Svårast är att ställa skorna på skohyllan. Jag glömmer kanske i 25% av fallen och min andra hälft glömmer 97% av fallen. Barnen glömmer aldrig...

Ja, två månader kvar av härliga 2010 och jag kastar inte in handduken ännu. Bara när det gäller träningen, men för att väga upp har vi faktiskt infört ett litet godisförbud före jul. Hur ska det gå?

Egentligen skulle jag vilja sammanfatta alla mina nyårslöften med ett enda löfte:

Jag ska inte vara så lat.

___________________________________________________________________

Och i förändringens tid så kommer en bild på självaste mig själv. Faktsikt min äldsta digitalkamerabild. Året  var 2002 och jag måste säga att jag var väldigt snygg i håret. Minen däremot...

Kalas

Macke och pappa har precis åkt iväg på Mackes första barnkalas. Spännande tycker Marcus, och det gör vi också. Det känns så roligt att lilla blyga Macke, som så sent som i våras hängde fröken i byxbenet, har fått så många kompisar.

Det är slut på veckan, det är dags för fredagsmys

Hösten är här och för att liva upp veckan lite har vi infört fredagsmys med film och valfritt snacks.

Supermom har släppt sin matkontroll lite och barnen får numera äta sött någon gång ibland. Marcus fick välja denna fredags tilltugg.

Gurkstavar och morotsstavar ska det vara.

Han är klok den lille killen, till och med klokare än sin mamma. (Hon önskade ostbågar)

______________________________________________________________________


Nu när vi har fått tillbaka innehållet på bärbara datorn finns äntligen alla våra foton tillgängliga igen. Tyvärr har jag själv inte fastnat på så många av korten, men här är ett som visar hur ett helt vanligt toalettbesök går till i vår familj:

Stress+höst=klipulver

Veckan som gått har inte varit någon höjdare och nästa kanske blir ännu värre. Stress och trubbel på jobbet=en kropp täckt med eksem.

Det kliar som......

För er som har turen att inte ha atopiskt eksem, låt mig måla upp en bild:

Du har fått miljontals myggbett på hela din kropp. Om du kliar, så kliar det ännu mer. Om du inte kliar, så kliar det i alla fall.

Inte nog med det. Myggbetten ser inte riktigt ut som myggbett, utan snarare som riktigt infekterade finnar. De mest drabbade områdena är självklart ansiktet och bröstet. Och så händerna såklart, fast där ser de  inte ut som finnar, utan snarare som torra vårtor.

Och så är det ett ställe till som det kliar mycket på. Och där är det ingen som ser min röda torra hud. Bra, fast dåligt. För hur i hela friden ska jag kunna smörja in hårbotten med hydrokortison?

Jag sitter här och river och kliar mig som en apa. Jag är mycket sugen på att raka av håret för att kunna klia bättre. Men jag vet inte om skallighet matchar min eksemfyllda kropp.

Försvinn usla eksem!!!

Ho ho....ho ho

Vårt vardagsrum ekar,

mer än vanligt.

Nej, vi har inte blivit rånade. Soffan är, som jag tidigare skrivit, såld och TV:n är på reparation. Men snart så...

Mina regler

I krig och sjukdom är allt tillåtet. Två av mina regler har brutits det senaste dygnet.

• Barn i sängen är ett stort nix från min sida. Inte för att jag är elak, utan för att jag inte kan sova när det är trångt. Men med en febrig son med halsont kan inte ens jag säga nej. Detta resulterade i att jag inte tyckte mig få plats i vår säng. Detta hade ju inte gjort någonting alls om det inte vore så att vi för några dagar sedan har sålt vår soffa. Jag fick sova i Mackes säng. Mackes säng är 140 cm bred och jag är dryga 160 cm. Jag har många gånger tänkt att eftersom jag sover ihopkurad så borde det inte göra något om sängen inte är så lång. Jag hade fel.
• Barn ska titta på TV med måtta. Kan verka lite elakt eftersom jag själv spenderar större delen av mina kvällar framför TV:n. Men det finns ju så mycket annat roligt att göra tillsammans med barnen än att titta på TV. Och efter idag undrar jag också hur mycket Byggare Bob en hjärna klarar av innan den går sönder.

Imorgon blir det också VAB, men hittills är Macke feberfri och ligger i sin egen säng.

Sjukdomsrapport

Tidigare idag hade jag planer på att sätta mig vid datorn och skriva följande lilla inlägg:

"Efter att ha varit hemma från jobbet torsdag och fredag för att ta hand om en genomförkyld Lina och en uttråkad Marcus, är jag laddad för att gå till jobbet imorgon. Nu hoppas jag att jag hinner jobba mer än en vecka innan det är dags att vabba igen."

Jag hann aldrig sätta mig vid datorn och skriva det där inlägget.

Nytt inlägg:

"Marcus har nästan 40 graders feber. Hemma imorgon och med största sannolikhet också på tisdag."

Utmärkelsen "Employee of the month" går garanterat inte till mig denna månad.

Och om någon undrar så är pappa Jonte nystartad egenföretagare. Det är därför han inte är hemma och vabbar...

Jakten på Byggare Bob

När Marcus fyllde år fick han duplo som föreställer Byggare Bobs maskiner. Jag köpte dem på Blocket för att spara pengar. Men när jag var i leksaksaffären för att köpa till de maskiner som jag inte hade hittat på Blocket, upptäckte jag att det tydligen inte säljs "Byggare Bob-duplo" längre.

Fyra maskiner saknas: Rulle, Menta, Gaffi och Fyris. Det är alltså en vägvält, en cementblandare, en gaffeltruck och en fyrhjuling. Dessa fyra SKA finnas i ett paket under julgranen. Blocket och Tradera genomsöks dagligen.

Denna vecka blev det äntligen jackpot: Gaffi är på väg till vår brevlåda.

Bara tre kvar. Jakten fortsätter.

Rent hus

Efter helgen som varit är alla kartonger försvunna från vardagsrumsgolvet och förhoppningsvis ska också soffan försvinna innan veckans slut.

I söndags var barnen hos mormor och morfar och bakade bullar. Jonte och jag var hemma och gjorde någonting vi sällan hinner med nuförtiden.

Vi städade. Barnens rum och vårt sovrum hann vi med och hittills är det fortfarande fint. Och denna gång ska det inte förfalla så att hela helgerna går åt till städning. Det betyder att vi måste plocka ur diskmaskinen klockan halv nio på kvällen, trots att det är Family Guy på TV. Det betyder också att hinken med vatten och bilshampoo inte kan stå kvar på uppfarten tills det är dags att tvätta bilen igen. Hänga och sortera tvätt, skura badkar och toalett, dammsuga och moppa golv och förbereda morgondagens mat är numera konkurrerande sysselsättningar till tv-och datorhäng.

En annan bra sak är att mitt schema på jobbet kommer att förändras. Barnen kommer att få två korta förskoledagar och de ska äta frukost på förskolan nästan varje dag. Så skönt att slippa torka brödsmulor och utspilld mjölk på morgonen samtidigt som barnen knuffas och gråter. (Fast torka brödsmulor och utspilld mjölk på morgonen gör jag ju på mitt jobb också, men då är det sällan någon som gråter.)

Nu måste jag bara vänja mig vid att gå upp senast 6 varje morgon.

20% på Nordik

Idag har vi beställt en ny soffa. Vi passade på när Nordik hade 20% på hela sortimentet. 9600 kronor blev slutsumman. Om två veckor har vi förhoppningsvis både braskamin och denna snygga soffa:

Jag har paxat mig en plats i divanen

Gör din röst hörd

Med lite betänketid och ett telefonsamtal från en upprörd försäkringstagare har vårt försäkringsbolag beslutat att ersätta hela beloppet för vår trasiga bärbara dator.

Tänk om vi i det tysta hade tagit det första skambudet. Gamla Sara och gamla Jonte, de som inte ville vara till besvär, hade säkerligen gjort det. Vad gör det för skillnad om vi anser att ersättningen är för låg? Beslutet är ju redan taget.

FEL, FEL, FEL. Ring och tjata. Ifrågasätt och diktutera. Få beslut är skrivna i sten.

Det lönar sig att klaga.

Utvärderade barn

Inom loppet av vecka har båda mina barn blivit utvärderade. Hur det gick för Lina på BVC vet ni ju redan, men Marcus han har faktiskt både varit på BVC och hos tandläkaren.

Blyga och tillbakadragna Marcus är nu ett minne blott och han pratade med såväl BVC-sköterska som tandläkare. Dock fick pappa locka med ett besök till Lekhuset för att Macke skulle utföra alla tester på BVC. Han hör bra och ser bra, men har lite svårt att uttala bokstaven r, men det hade hans mamma också, så det bekymrar mig inte.

Hos tandläkaren fick mamma och Macke sitta tillsammans i den konstiga stolen. Att Macke är tumsugare syntes inget spår av, så vi behöver inte skynda på med avvänjningen av den goda rynkiga tummen. Tjugo raka fina vita tänder visade Macke upp. Tänderna såg så bra ut att nästa besök får vänta två hela år. (Vår grabb kan inte brås på vare sig tandgnisslande mamma eller fd. tandställningsprydda pappa.)

Skönt att slippa sitta i väntrum på ett tag.

BVC

Lina har en fas i livet där hon är ganska blyg. Häromdagen började hon gråta när farfar kom på besök. Då kanske ni förstår att jag inte förväntade mig att Lina skulle vilja prata med en fullt främmande BVC-sköterska på sin 2½-årskontroll idag.

För er som inte vet så går en kontroll till ungefär så här: Sköterskan plockar upp olika föremål såsom docka, sked, bil, tåg, hund och så vidare ur en väska. Barnet ska berätta vad det föreställer och lägga sakerna på olika platser, utefter de instruktioner det får.

Lina satt trumpen i mitt knä och sög på sin tumme. Hon ville inte tala om vad någonting hette och inte heller ta emot någon leksak. BVC-sköterskan frågade mig efter fem minuter om Lina överhuvudtaget brukar prata.

Nu är jag inte den som behöver bekräftelse från andra för att veta att mitt barn är duktigt. Jag vet vad hon kan och inte kan och är stolt över henne oavsett vad andra säger. Däremot skulle det vara tråkigt om min lilla pratkvarn skulle bli sänd på utredning för att de tror att hon inte har något språk.

Hursomhelst så ville Lina inte prata, men efter lite övertalning gick hon i alla fall med på att genomföra instruktionerna.

Sköterskan tänkte nog att det var ju bra att barnet som inte kan prata i alla fall förstår vad man säger.

Efter en stund  tyckte Lina att det var dags att lägga korten på bordet: Hon tittade rakt på sköterskan och tilkännagav med hög och tydlig röst: "Jag kan prata".

Resten av "testet" gick hur bra som helst och barnet pratade mer avancerat än de allra flesta i hennes ålder. Bra jobbat Lina och nu behöver vi inte åka till BVC förrän det är dags för ännu ett märkligt test vid 4-års ålder.

Ja, min uppfattning om prov och tester besparar jag er kära läsare. För den här gången i alla fall.

Ingen smitta?

Nästan ett dygn och ingen annan än Marcus har kräkts....ännu.

Ursäkta min pessimism, men sist åkte vi vuxna dit så det sjöng om det. Det var ju då min stackars sjuklige make svimmade och föll handlöst ner på ett leksaksgarage på vårt sovrumsgolv.

Så, jag vågar inte andas ut riktigt än, men...

...alla mina kläder är rena. Några plagg hänger fortfarande på tork, medan andra hänger i garderoben där dörren är stängd.

Nu börjar det

6 veckor utan VAB från mitt nya jobb. Jag själv är förvånad och inte speciellt överraskad att det är dags nu.

Emellertid är det tråkigt att det är just den där sjukan. Ni vet, den där som alla fruktar. Frida, du vet vad jag menar...

Igår kväll runt klockan 23, ropar en toanödig Marcus. Det är i alla fall vad vi tror. Hela golvet och mina fötter täcks med kräks. Tur i oturen, tänker jag, våtrumsgolv är ju lätta att städa. Bara att spola och sedan färdigt. Så borde jag inte ha tänkt.

Nästa kaskad kommer i vårt sovrum, där en ledsen Marcus ska få mysa lite med mamma och pappa. Han hinner ner från sängen med kroppen,men prickar kanten på madrassen. Det rinner. Resten kommer på golvet. Det skvätter och stänker rakt in i vår garderob, där skjutdörren är helt öppen. Alla min kläder blir prickiga.

Så idag är jag hemma och vabbar och tvättar och tvättar och tvättar.

Fortfarande trött

Dålig sömn i natt och jag kämpar med en huvudvärk som vägrar att försvinna, trots x antal Panodil.

Strax blir det lite film i sängen och så en alldeles för lång dag på jobbet imorgon.

(Ursäkta klagosången, men veckans tre första dagar är tuffa, fast sedan är det nedförsbacke ända fram till helgen)

11 timmar

Så länge har jag jobbat idag. OK, en liten halvtimmes rast, men annars så. Och för mig som tycker att halvtid är lagom är detta mer än två arbetsdagar på en gång. Tired as hell. Nu blir det tv i sängen för snart ska jag till jobbet igen.

Hemmahelg framför braskamin utan eld

Det blev en bra helg trots allt. Jonte hämtade barnen och jag gick en rask promenad när jag kom hem. (Egentligen skulle jag till Friskis, men fredageftermiddagstrafiken fick mig att tänka om.)

Inget arbete med boden, men vår nya fina braskamin står redo att installeras. (Dessvärre är hela vardagsrummet fyllt av olika kartonger med delar till skorstenen, men jag låtsas att jag inte ser dem.)

Så här ser vår kamin ut. Det är en Contura, precis som vi hade i vårt gamla hus. Detta är dock en lite annorlunda modell som är klädd i svart glas.

Contura 570

Hela kalaset med skorsten utan montering går loss på strax under 40 000 kronor.

Kolla in byggbloggen för att se hur vårt vardagsrum ska bli ännu finare.

Inför helgen

Snart är det helg och det känns skönt, även om helgen inte blir så som jag hade tänkt mig.

Två faktorer, nämligen för lite ledig tid och för lite pengar, påverkar denna helg.

Jag säger som Jonte, "det onda hjulet":

Första faktorn TID: Jonte slutar inte tidigt=jag måste hämta barnen på dagis=jag kan inte åka och träna efter jobbet=jag blir seg på kvällen och sitter bara framför tv:n=jag blir sugen på godis=jag blir både tjock och otränad

Andra faktorn PENGAR: Vi måste betala en monsterfaktura på vår marksten=vi kan inte köpa virke till vår bod=vi kan inte bygga på boden=jag kan inte måla boden=boden blir inte färdig=vi får ingen förvaring till våra saker=vi kan inte städa på vår tomt

Ja, detta var den helgen. Positivt är dock att jag är ledig och Jonte är ledig och barnen är lediga och att vi kan leka hela helgen.

Snyft, jag saknar mina barn. Jag vill inte att de ska behöva vara så långa dagar på förskolan.

Bottenform på toppenpass

Denna vecka har jag överträffat mig själv. Jag har nämligen varit och tränat två gånger redan. Oftast när jag har haft träningsuppehåll, korta eller långa, brukar jag konstatera att jag är i förvånansvärt god form. Så var det emellertid inte denna gång. Oj, oj, oj. Benen kändes som spaghetti och under de sista armhävningarna låg jag på golvet och flåsade.

Ett toppenpass var det under gårdagen med en av mina favvoledare. Och till mitt försvar brukar hennes pass vara riktigt tuffa. Vi får väl se hur det går nästa vecka.

Alltså, roligt pass med bra musik och så var självaste Woody Allen där. Han körde så hårt att han var tvungen att lämna salen innan passet var slut. Fast han är ju rätt så gammal....

Träningskläder

Jag har varit och tränat. Jag känner mig duktig, så duktig att jag belönade mig själv med två par nya träningsbyxor och en ny träningstopp.

Trotslördag och kalassöndag

Helgen som just tagit slut har varit riktigt stormig och ombytlig. Under lördagen hade Macke en av sina hittills trotsigaste och argaste dagar. Morgonen började med att kudden var knölig och sedan var strumporna för små, tröjan för stor, frukostmackan äcklig, gummistövlarna obekväma osv, osv. Alla dessa "fel" åtföljdes av gråt, skrik, sparkar och slag.

Under söndagen möttes vi av en strålande glad Marcus. En Marcus som just denna dag blev fyra år gammal. Många gäster kom och mycket gott åt vi. Macke höll sig på gott humör ända till läggdags och var riktigt glad för sina presenter. Förmiddagen ägnade Marcus åt att leka med sitt nya lego och eftermiddagen åt att öppna paket. En riktigt trevlig dag där mamma inte en endaste gång behövde skämmas för att barnet uppträdde ohyfsat eller oförskämt.

Nöden har ingen lag

Förra veckan började jag träna igen efter ett alldeles för långt uppehåll. Jag började också dricka O´boy igen, efter ett betydligt kortare uppehåll. Ja, träningen tar ut den druckna O´boyen och jag hamnar på+-0.

Hursomhelst så tog min O´boy slut i söndags och eftersom jag redan veckohandlat betydde det att jag skulle få vara utan min älsklingsdryck i nästan en hel vecka.

Till på köpet hade vi också slut på kakao.

För ett tag sedan köpte emellertid Jonte en liten påse med O´boy-pulver med Dumlesmak. Blä, sa jag då och kunde inte ens dricka up mitt första glas.

Men, nu, i brist på riktig O´boy, så går det lätt ner ett, två, tre glas om dagen. Inte jättegott, men det är choklad.

Ja, det är inte lätt att vara missbrukare.

Ärlighet varar längst?

Det är nog ingen som lyckats missa att jag är en inbiten Tradera-räv. Dock blev jag ganska snart efter mitt inträde på Traderamarknaden medveten om hur mycket folk kan luras bara för att tjäna en ynka femtiolapp.

Så när Linas fodrade regnbyxor anlände med en stor reva i grenen, förväntade jag mig inte att få några pengar tillbaks, trots att beskrivningen utlovade ett par byxor i mycket fint skick.

Även om jag fick flera mail som intygade att jag skulle få mina pengar, trodde jag inte på det. Jag har nämligen varit med förut.

Men, än finns det hopp om mänskligheten. I måndags eftermiddag hade jag fått tillbaka hela den summa jag lagt ut för byxorna samt det jag betalt för frakten.

Ärligheten är inte död

Trasiga teknikprylar

Det går inte så bra med den trasiga bärbara datorn. Försäkringsbolaget ger oss 3900 kronor minus 1200 i självrisk. Vad får man för dator för 2700 kronor undrar jag.

För övrigt börjar vår gamla stationära trotjänare att protestera på ålderns höst. Förutom att den är segare än segast, brummar den likt en helikopter och luktar väldigt bränt.

Till på köpet har det börjat tjuta om vår två och ett halvt år gamla tv. Den låter bara när den är avstängd, men det är ett riktigt pipande och irriterande ljud. (Kanske tjuter den för att vi ska titta mer på tv?)

Och sedan är det ju kameran, kameran som blivit så långsam att objektet jag ska fotografera har förvunnit när bilden tas.

Men vad ska jag med en digitalkamera till när vi snart står utan dator?

Och jag ägnar ju aldrig kvällarna åt att jäsa framför tv:n, eller hur?

Lagom är bäst

Igår märkte jag att min slarviga sida inte bara ställer till elände.

På morgonen när jag stegade in med Lina i förskoletamburen hängde en "Blöjorna är slut-lapp" på hennes plats.

Den hade jag inte sett dagen innan.

Inga problem, tänkte jag, för lappen brukar alltid komma upp i god tid innan blöjorna är slut.

Men ve och fasa, inte en endaste blöja kvar i Linas låda.

Nu dyker Supermom upp med sina pekpinnar: För vad är det för slags förälder som inte ser till att barnet har blöjor med sig?

Själv gillade jag inte heller riktigt situationen. Visst finns det blöjor till skänks om det kniper, men jag gillar det inte.

Då kom jag på att under förra veckans fredag var ju barnen och jag och handlade, blöjor bland annat. Och eftersom jag är ganska lat av mig, så hade jag inte besvärat mig att bära in blöjorna i huset. I bilen fanns ett helt paket med blöjor att lägga i Linas "blöj-låda".

Fixat och klart + att jag slapp att bära in blöjorna i huset. Dock måste jag köpa nya blöjor och faktiskt bära in dem i huset, hur jobbigt det än kan verka.

Åka hit och åka dit

Idag har mitt slarv med mobilen kostat mig en extra resa tur och retur till stan.

Scenario: Jag får veta att jag slutar en halvtimme senare på jobbet. Ringer till Jonte från jobbet, men ingen svarar.

Ringer förskolan och ändrar tid.

Åker till förskolan och hämtar barnen.

Åker hem.

Jonte är redan hemma och undrar varför vi inte kommit hem i tid.

Jag hinner vara hemma i cirka en halvtimme innan jag måste åka tillbaka till jobbet igen.

Lösning: OM jag laddat mobilen (både batteri och med pengar) hade jag sluppit att flänga fram och tillbaka. Då hade jag kunnat ägna tiden åt någonting viktigare. Som att träna. Eller ännu bättre:

Gå i affärer.

Skattefri

Jag har skattejämkat.



När jag fick beskedet trodde jag att det var något fel.



Det står ingenstans hur många prcent jag ska betala i skatt.



Istället står följande: "Skatteavdrag ska inte göras på summan av kontant ersättning för arbete och värdet av ev. förmåner."



Fattar ni?! Jag ska inte betala en endaste liten krona i skatt. We´re rich!



(Okej, vi är inte rika, men jämfört med 8000 netto från a-kassan så känns det faktiskt så)

Working mom

Nu är jag en sådan där arbetade mamma som lämnar sina barn på förskolan på morgonen och inte träffar dem förrän på eftermiddagen. Supermom är inte förtjust.

Fast å andra sidan älskar mina barn sitt dagis. Särskilt Macke. Och jag jobbar inte ens heltid. 80%. Alldeles lagom.

Supermom har lite svårt att hantera en roll där hon inte bara är fantastisk mamma, men jag tar inte henns ord på så stort allvar längre.

Ibland ser vi på TV en hel timme efter dagishämtningen och denna helg har barnen ätit glass två gånger.

Supermom gnäller och snyftar, men jag hör henne inte. Jo, lite grann, fast inte så mycket.

Startmotor

Idag när jag hade hämtat barnen på dagis ville bilen inte starta.

Efter en timme kom morfar och räddade oss.

Efter 10 minuter hemma kom Jonte, åkande i min bil.

Jo, den är faktiskt trasig. Det är inte jag som är trög. Jonte hade tydligen bankat lite på den trasiga starmotorn så att den började fungera igen. Och eftersom jag knappt vet vad en startmotor är, så är det helt OK att jag har ringt till halva släkten för att få skjuts hem.

Nu är barnen och fadern på väg till skroten för att köpa en ny startmotor och befria oss från 1200 spänn.

Det känns sådär, med tanke på att vi snart ska punga ut 40 000 kronor för en braskamin.

Johan 30 år

Igår begav Jonte och jag oss till ett ganska blåsigt och kallt Hawaii för att fira denna mans stundande 30-årsdag.
På tisdag fyller nämligen Johan 30 år och detta firades med ett party vid poolen. Vi systrar med våra män var först på plats och de enda som kom på utsatt tid.

Kvällens värdpar vågade sig på ett dopp framåt kvällen, men min kära make var först i, som vanligt.

Det vankades grillat i stora lass och jag tjänade 100 kronor genom att visa mina kunskaper i klädsim.

En trevlig kväll som med största säkerhet fortsatte många timmar efter att vi åkt hem till barnvakterna

Jobba

En ny känsla för mig är det att behöva gå till jobbet fem långa dagar i veckan. Visserligen får jag ju gå hem nästan direkt, men trött blir jag i alla fall.

Nu är vi hemma och snart är det helg. Imorgon jobbar jag mellan 9 och 12, så fredagen räknas nästan inte

Såhär snygg

är man när man plockar hallon i uppförsbacke.

Lika som bär

Idag kom en av mina nya arbetskamrater fram till mig och frågade om jag var uppvuxen i det område mitt jobb ligger. Hon tyckte nämligen att jag var så lik en kvinna som bott på hennes gata i början av åttiotalet.

Och jajamensan, visst är jag uppvuxen där. Och tydligen är jag ruggigt lik min mamma som tjugoåring.

Leka eller jobba

Idag var första dagen på mitt nya jobb. Kändes riktigt bra. Jag och barnen var där i helgen och kollade in gården.

Barnen var på sin förskola idag och ingen protesterade när jag skulle gå, trots att det var över en månad sedan vi var där sist.

När jag hämatde barnen på eftermiddagen berättade Lina att det hade varit roligt. Hon hade lekt. Sedan frågade hon mig om jag hade lekt på mitt dagis.

Ja, vad ska de tro, när jag visar dem en plats full av gungor, rutschbanor och sandlådor?

Lägesrapport

Stora Älg Bälg återfanns bara 20 timmar efter sitt försvinnande. Han låg gömd mellan två fönster, bakom en fåtölj. Macke blev jättelycklig över att älgen var tillbaka, även om han faktiskt kunde sova hela natten utan sin myskompis.

I övrigt så har vi cyklat hela den långa vägen till Sofia och Johan idag. Min rumpa är öm, men det är nog ingenting emot vad Jontes är. Hans cykel har nämligen en minimal sadel. En sådan där som är så liten så att man börjar undra om det verkligen finns någon sadel överhuvudtaget. Min cykel har en skön sadel, men har inga växlar och en halvtaskigt fungerande broms. Jontes cykel har mååånga växlar och superbra bromsar, både fram och bak. Men vill jag byta? Aldrig.

Rump-hälsa före säkerhet

Burgare

Idag har jag fyllt frysen med hamburgare. Så om det är någon som är sugen på att grilla, är det bara att komma hit.

Nu ska jag skala potäter.

Försvunnen älg

Stora Älg Bälg är borta! Missta er inte nu. Det är INTE stora, stora Älg Bälg, vår maskot, som har försvunnit, utan Marcus älskade söndertuggade och ögonlösa goseälg.

Han har försvunnit förut, men alltid dykt upp lagom till sängdags. Idag dök han inte upp och Macke var mycket bekymrad när han gick och la sig.

Av erfarenhet vet jag även att det inte är lönt att leta särskilt länge efter älgen, för han kan vara precis överallt. En gång dök han upp i kylskåpet.

Vi hoppas att Macke sover gott inatt och att stora Älg Bäg återvänder under morgondagen.

Sola och bada

Det var iskallt i Sofia och Johans pool. Och med iskallt menar jag 20 grader. Tre dopp blev det i alla fall, även fast det kändes som om jag skulle dö varje gång.

Poolinnehavarna badade också, men jag tror att de frös lika mycket som jag.

Busfabriken

Klockan 05.55 skuttade barnen upp ur sängen och klädde på sig.

Klockan 11.00 kom moster Elin och "morbror" Nichlas" och hämtade. McDonald´s och Busfabriken står på schemat.

Själv hade jag tänkt att måla lite, men nu har jag tänkt om. Jag ska göra någonting som jag ytterst sällan gör. Slappa. Undrar om Sofia är hemma. Kanske ett dopp i poolen?

Skänninge

Nyss hemkomna från marknad, där vi shoppat massor med tröjor till barnen. Marcus hittade både Blixten McQueen och Byggare Bob och är riktigt nöjd. Han bytte om två gånger under tiden vi gick på marknaden. Vi har också ätit Sveriges dyraste pizza och jag har blivit "gaffel-huggen" i ryggen.

Caps Lock och en del trevligheter

Det är något skumt med tangentbordet till datorn. Rätt som det är när jag skriver blir bokstäverna till versaler, trots att jag inte har gjort någon. Varför?
___________________________________________________________________

En trevlig sak är i alla fall att byggbloggen har vaknat, efter en lång slummer.
_____________________________________________________________________

En annan trevlig sak. Kolla in mina nya skor

____________________________________________________________________

Ännu en trevlig sak. Bra film börjar nu på sexan. The Wedding Singer, titta och njut!

Vart tog sommaren vägen?

Ute är det riktigt höstväder och jag gillar det inte. En lång höst är det sista jag önskar mig. Och ännu värre, en lång och regnig höst. Värmen, kom tillbaka, snälla!

O`boy

Nu när semestern (i alla fall Jontes) är slut, så gör vi som vanligt och försöker skärpa till oss lite. Detta betyder att jag bara får dricka O´boy på helgerna. Svårt, men då Jonte har köpt O´boy med Dumle-smak, blir det lite lättare. Inte alls god enligt mig, eller som Lina skulle ha sagt: "Jag gillar bläää".

Små och stora djur

Idag har Anticimex varit här och befriat oss från fem getingbon. Döda getingar låg i drivor på trappan när vi kom hem från IKEA. Nu törs vi kanske använda vår entré igen.

Vår alldeles egen hus-maskot var på besök idag och hungrig var han också. Macke tyckte att vi skulle skjuta ett äpple in i hans mun, men Lina var skeptiskt, för stora, stora Älg Bälg har ju inga händer. Hur ska han då kunna äta äpplet?

Vitt

Min vita färg är slut...igen! Detta betyder ännu en tripp till Linköping och minst 500 kronor fattigare. Och om ni tror att jag lär mig av mina misstag och köper en tiolitershink denna gång, så tror ni fel.

Dumsnål, dumsnål, dumsnål.

Dag 2

Datorn är fortfarande trasig, men vi hoppas på att få den inlämnad idag. Nu får jag ju sitta och blogga inne på vårt kontor med magsåret ständigt lurpassande.

Sega maskin. Jag blir galen!

Ingen dator i knät

Imorse satt jag mig vid datorn en stund. Sedan tog batteriet slut.

Nu går datorn inte att starta, trots att jag laddat batteriet.

Det mest eländiga är att garantitiden inte har gått ut, men eftersom Lina petade ner datorn från soffan för sisådär en månad sedan, så är den lite skadad och Media Markt kommer med största sannolikhet tro att skadan hör ihop med datorns plötsliga vägran att starta.

Surt värre!

Shopping med ont i magen

Min mage är ganska känslig. För vad vet jag inte riktigt. Det kan vara stress eller något jag äter.

Hursomhelst så kommer det från ingenstans. Jätteont i magen, illamående, lite feber och enorm trötthet. Och det enda som hjälper är att vänta och att sova.

Den här gången anlände märkliga magsjukan i måndags och jag är något bättre idag.

Tur att jag fick ta en sväng till Ullared igår för att slippa tänka på min onda mage. Budgeten var satt på 2000 kronor, vilket betydde att vi bara stannade i Ullared i ca 3 timmar, för tjugo i elva var pengarna slut.

Jag hann dock smita in på Sko-Boo och köpa mig ett par snygga dojor att ha på jobbet. De räknades nämligen inte i budgeten.

Regn, regn, regn

Idag står målning av lekstugan på schemat. Invändigt vill säga, eftersom det envisas med att regna hela dagarna.

Den gula klänningen

Innan jag visar det vackra brudparet, har jag några spännande historier att dela med mig av angående bröllopet och förberedelserna. Den första handlar om klänningen. Som jag redan berättat var det inte det lättaste att hitta en gul festklänning och när vi till slut gjorde det var det lite tight med leveranstiderna. Men i tisdags anlände våra fina klänningar.

Och som väntat var de för stora, i alla fall på ett ställe. Tydligen är klänningarna sydda till storbystade damer med getingmidja. Midja har jag aldrig haft någon. Efter att ha ammat två barn är jag allt annat än storbystad (till skillnad från lillasyster).

Jag provar brudens nya underkläder

Hursomhelst så var klänningen lagom i icke-midjan, men som ett tält över bysten. Under onsdagen lämnade jag in klänningen för att den skulle sys in. På fredagen hämtade jag den.

Den var mindre. Mycket mindre. Jag kämpade med dragkedjan i provhytten, trots att det var mer än fem centimeter rygg för mycket för att jag ens skulle vara i närheten av att kunna knäppa. Då hände det. Dragkedjan gick sönder. Panik! Inte kan man väl gå i kyrkan med hela ryggen, BH:n och halva rumpan blottad?

30 minuter senare var klänningen lagom och efter lite inköp av satinband blev jag såhär fin.

Fullspäckad vecka

Det har varit mycket att göra under den gångna veckan. Lekstugebygge, djurparksbesök och planering och förberedelse inför Elin och Nichlas stora dag.

Igår blev min lillasyster och hennes Nicke äntligen man och hustru. Jag fick den stora äran att vara både brudtärna och toastmaster. Och det krävde mer planering än inför mitt eget bröllop för fyra år sedan.

Det var en jättevacker vigsel och bröllopsfesten var full av både tårar och skratt. En lyckad dag och kväll. Bilder kommer.

Party all night long

Igår natt hade grannarna fest. Klockan 01.40 drog de igång stereon. Jag kunde inte sova. Jag blev sur.

Jag låg där i min säng och funderade ut hur jag på bästa sätt kunde straffa festprissarna. Kanske skulle jag klippa gräset klockan sex nästa morgon?

Men till slut tystnade musiken och jag somnade igen. Och visst kan man väl få ha ett litet party någon gång ibland? Det är ju en av fördelarna med att bo i hus.

Ingen gräsklippning alltså och inte heller några mordiska hämndplaner. Jag börjar nog bli vuxen.

I inredningstankar

Operation lekstuga går framåt med rasande fart och inatt påbörjade jag inredningsarbetet. I tankarna alltså.

Resultat: En nästan sömnlös natt och en grymt bra idé.

Jag ska beställa denna läckra blanksvarta spis från www.hiko.se och sedan blir det en bänkskiva i ek till köket och ekparkett till golvet.

Lekstugebygge med tilltugg

En pensel i ena handen och en stor påse godis i andra.

Life is good.

Sommar-look

Nu ser jag ut som jag har gjort de senast två somrarna, täckt med färg. Lekstugan har målats invändigt och jag är vit på armar och ben och i håret såklart.

Och hur mycket jag än klagade när vi målade huset förraa året måste jag erkänna att jag gillar att måla. Snyggt blir det också.

EXTRA EXTRA!

Local woman saves drowning moron

Hemligheter

Denna vecka har varit full av tissel och tassel. På fredagen blev Elins blivande man Nichlas kidnappad på jobbet och under lördagen kom självaste jultomten med ett särskilt paket till Elin.

Jag pratar förstås om det blivande brudparets möhippa och svensexa. Jag väntar fortfarande på svar från Nichlas om jag får visa några bilder på honom. I väntans tider bjuder jag på ett litet smakprov.

Grabbarna åkte skylift och åkte gocart. Mycket skoj och mycket öl. Det är vad jag har hört.

Jag själv har ägnat större delen av veckan åt att trycka tröjor till Elin och de övriga tjejerna. Vi var ett litet gäng, brudens två systrar och två närmsta kompisar, men det betyder inte att vi inte hade kul.

Elin har gått på "catwalken" på bryggan vid Klarsjön "Borat-style" så att säga (med bikini under ska tilläggas).

Sedan har vi dansat magdans.

Vi har "pick-nickat" i parken, där bruden även utförde sina uppdrag med bravur.

Vi har bubblat och bastat.

Och ätit och druckit en massa gott, ända tills det var dags att bege sig hemåt.

Jag hoppas att både blivande herr och fru Berggreen hade det trevligt och nu är redo för äktenskapet.

Öm fot

Tydligen är inte fyra storlekar för stora foppatofflor det ultimata när man ska fly från ilskna getingar.

Min högra fot är uppsvullen och jag gör mitt bästa för att ta mig runt i huset.

"Mamma, gå", säger Lina.

Jag försöker...

Getingar

Idag har jag äntligen tagit mig i kragen och tagit tag i lite målning på framsidan av huset. Det var inte det lättaste.

Jag målade och "minded my own business" så att säga, när plötsligt en getingsvärm kom utflygande från under trappan. Jag lyckades slå bort en geting, men då kom tio av hans kompisar och attackerade mig. Ett getingstick hann jag få innan jag rusade därifrån.

Målningen då? Jag ville absolut måla färdigt så jag väntade tills getingarna försvann. Sedan var det bara att måla som en galning och sedan springa som en galning så fort jag hörde ett surrande ljud.

Nästan15 timmar

utomhus blev det igår. Sommaren är verkligen härlig.

Ny gul klänning

Vi slipper att ha strandklänningar på Elins bröllop. I sista sekund hittade Sofia en jättefin gul festklänning på Tradera. (Varför inte jag tänkte på det vet jag inte, traderare som jag är.) I värsta fall kommer klänningen dagen innan vigseln och då får vi verkligen hoppas att den passar.

Semester

Nu har vi tagit semester. Egentligen skulle barnen vara på förskolan även nästa vecka, men jag ville hellre ha dem hemma.

Det är även semester för min del, eftersom jag faktiskt har ett arbete att gå till i augusti. Man tackar för det Norrköpings kommun.

REA

Tydligen är det rea på stan. I LÖV IT!

Är gult fult?

Storasyster Sofia och jag ska vara brudtärnor när lillasyster Elin gifter sig 24:e juli. De ska ha gula blommor och vi ska med andra ord ha gula klänningar.

Jag började för en ganska lång tid sedan att kika på nätet efter gula klänningar, men det enda jag hittade var strandklänningar och ruskigt korta partyfodral. Sedan gick tiden och igår var det dags att faktiskt köpa en klänning.'


Sofia och jag hittade i princip en enda klänningsmodell som var gul den köpte vi. Jag tycker inte att den är tillräckligt fin för bröllop. Jag hade velat ha en aftonklänning i satin och våra klänningar känns oerhört vardagliga. (Längden är dock bra.) Sofia, optimisten, säger att vi ska "pimpa" klänningarna med lite satinband och accessoarer.

Jag är skeptisk

Inskolning del 3

Denna underbart vackra dag har vi hittills spenderat på dagis, även jag. Macke ska snart byta avdelning och jag är där och "skolar in" honom så att han ska känna sig trygg.

I vanlig ordning viker han inte en tum från min sida. Därför åkte jag hem. Jag är övertygad om att det går bättre utan mig.

Sommarleksak

Idag köpte jag en rolig leksak till barnen. En kana som man kan koppla vattenslangen till och sedan rutscha nästan hur långt som helst om man springer riktigt fort och slänger sig på magen. Barnen tyckte att den nya leksaken var lite läskig, men det gör ingenting.

Badstranden

Vi har just varit på premiärtur till sjön.

Marcus gillade det inte. Stranden var sandig. Vattnet var kallt och alldeles för vått. Han tjöt så hela stranden hörde när det kom lite vatten på hans shorts och tröja. (Han hade också skor och strumpor på sig som han vägrade att ta av.) Sedan blev han ännu mer upprörd när hans hemska mamma försökte tvinga honom att kissa i skogen.

Det enda som räddade utfärden var att det fanns Risifrutti att äta. Macke åt två, sin egen och min. Jag offrar mig gärna för lite lugn och ro.

Återfunnen vän

Avblås allt sökande! Lina fann själv sin älskling och nattsömnen är räddad. Pust!

Gosis

Läggdags närmar sig med stormsteg och Linas älskade Gosis är ännu inte återfunnen. Undrar om det kommer att bli någon sömn överhuvudtaget inatt. Imorgon blir det direkt till stan för att köpa en ny.

Här är en bild på Gosis tillsammans med sina tre kamrater. Ring om ni ser honom!