Tatueringar

Nu har båda mina killar tatuerat sig.

Nya kläder

Måste bara visa en av tröjorna jag köpt till Stor. Riktigt cool om man frågar mig. Trevligt med lite färg på pojkkläder också.

Problemet är dock att Stor är mycket bestämd när det gäller tröjor. Likadant med skor. Om han inte gillar grejorna, då är det bara att ge upp. Det har hänt att jag mutat honom med hallon för att få honom att ta på sig något fint när vi ska på kalas Och, visst, det går bra ett tag. Men när vi kommer fram till festligheterna, åker ändå alltid den "konstiga" tröjan av. Visserligen har han ju en del att brås på. Hans egen mor vägrade att ha strumpor, eftersom de satt åt om foten.

Morgonstund har guld i mund

Idag var jag faktiskt pigg när Stor ville upp och kissa vid 6. Skönt att inte känna sig som en klubbad säl för en gångs skull. Idag ska Stor till dagis och jag och Liten ska kolla lite affärer. Kanske ska vi fråga någon frisör om de har tid att klippa Litens lugg. Jag ska ladda upp med majskrokar så går det nog för sig. Första (och enda) gången Stor var hos frisören krävdes det två man att hålla och en att klippa. Vi gick inte dit igen. Nu är det maskin som gäller. Jag känner mig dock redo att testa igen. Det vore snyggt med lite frisyr istället för igelkottshår.

Jag blir tokig

Matematik är bra. Där finns det bara ett rätt svar. Det är logiskt också och kul, och oftast ganska enkelt. Med Stor är det inte kul, och inte enkelt. Det känns som det inte finns några svar. Visst lite bråk och skrik kan jag tåla, men inte att han slåss. Liten är rädd för brorsan. What to do?

Mamma

Jag har läst någonstans att det borde finnas lämplighetstester för hundägare. Detta ska vara för hundens bästa, så att den blir väl omhändertagen. Dessutom finns det en hel massa kurser och utbildningar för hundägare och deras hundar. Detta får mig att tänka på föräldraskapet. Inte för att ett barn på något vis kan likställas med ett djur, men om det behövs utbildningar för att ta hand om djur, hur svårt är det då inte att ta hand om ett barn. Vet man allt om barn bara för att man 1: Lyckas producera barnet. (Inte så särskilt avancerat och dessutom mycket trevligt.) 2. Föda barnet. (Om allt går som det ska är det ju inte heller så avancerat. Det hamnar dock snäppet under producerandet på "trevlighetslistan", men jag gillar ju att föda barn.) Dit jag vill komma med detta är att det är svårt att uppfostra barn. Mycket svårt till och med. Just nu skulle jag faktiskt vilja säga att det är omöjligt att uppfostra barn. Jag tror jag behöver läsa lite böcker om trots, men vad kan de ge egentligen? Barn är ju olika och författarna känner inte alls min lilla underbara, arga, busiga, bråkiga, duktiga Stor. Tänk om alla föräldrar kunde få något slags chip inopererat på BB. Ett chip som är unikt och passar ihop med det barn man just fått. I detta chip skulle alla svaren finnas. Då skulle jag veta hur jag skulle hantera alla dessa situationer där jag bara vill skrika och stänga in mig i mitt sovrum. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det är tufft att ha barn och den som påstår att föräldraledighet är detsamma som semester kan.... (göra både det ena och det andra som jag inte kan skriva utan att använda fula ord.) Livet är tufft just nu, men det är ett liv som ändå är bättre än det utan barnen. Mina älsklingar, ni gör mig galen!!

Illamående

Jag är sjuk, som vanligt. Jag blir så trött på de här eländiga sjukdomarna. Visst, jag tar hemskt gärna på mig hela familjens sjukdomar, bara de får vara friska. Men nu är hela familjen sjuk och jag är sjukast. Magen värker. Jag mår illa. Huvudet känns tungt och dimmigt. Händerna skakar lite. Jag blir yr när jag står upp. Tänk er en riktig praktbaksmälla. Men jag har inte ens fått nöjet att vara på lyset först. This sucks.

I övrigt finns mycket att berätta, men det tar vi vartefter. Nu sängläge.

Slut på lata dagar

Nu börjar livet på allvar, dagis: Fixa kläder, hålla reda på lappar, passa tider. Jag gillar det inte alls!

För övrigt var jag på arbetsförmedlingen och förnedrades igår. Två timmar i kö för något som tog tre minuter. Det värsta var att folk trängde sig i kön och skulle ha förtur för de hade bråttom. Bråttom! Ni är ju arbetslösa! Vad är det som är så bråttom. Hem till TV:n eller? Jag blir så trött!