torsdag 31 december 2009

Redo

för nyårsfirande


ELLER?

Nja, i ärlighetens namn har vi redan varit hos Anna och Stefan och ätit god mat. Nu är vi hemma och barnen sover. Klänning av och mysbyxor på. Godis och chips väntar. Jag är övertygad om att vi sover sedan länge när klockan slår tolv.

GOTT NYTT ÅR!

Nyårslöften

Mina löften inför 2010:

¤ Jag ska blogga varje dag. Och då menar jag inte "gnällblogga".

¤ Jag ska börja träna. Träna järnet, kondition och styrka,

¤ Jag ska öva bort min kameraskygghet. Massor av bilder på mig ska tas.

¤ Jag ska ta med mig mobilen när jag åker någonstans. Med laddat batteri.

¤ Jag ska ta hand om mina tänder. Eltandborste, tandtråd, bettskena.

¤ Jag ska sluta att drälla saker omkring mig. Var sak på sin plats.


Oj, oj, oj. Det sista är nog svårast att hålla. Men jag har ju ett helt år på mig. Jag har tjuvstartat idag med att ta en bild på mig själv. Enjoy!

Nu ska jag leta upp mobilen och sätta den på laddning.

Jag lovar

Det nya året närmar sig med stormsteg och jag sitter och filar på mina nyårslöften. Varje år lovar jag mig själv en massa saker, saker som jag inte kan leva upp till. Men i år blir det annorlunda.

Här på bloggen ska ni få följa min kamp för att bli en bättre människa. Jag ska uppdatera dagligen. Det är ETT av mina löften, men det kommer flera. Innan dagens slut utlovas en lista över alla mina löften. För jag tror att man faktiskt kan lära en gammal hund att sitta.

Min lilla, lilla Stor

De senaste månaderna har denna blogg nästan bara varit en plats för mig att gnälla på. Så vill jag det ju inte att det ska vara, men i ärlighetens namn har hösten och vintern inte varit så rolig. Anledningen till detta är den lilla kille jag har kallat för Stor. Men Stor är inte särskilt stor. Han har just fyllt tre och är i många avseenden en liten pojke. Jag vet att jag inte borde bli arg, men om det är någon som kan reta upp mig så är det min Marcus (Stor alltså). Och eftersom jag vet att jag inte kommer att få vara ifred på hela dagen, inte ens för att gå på toaletten, eller för att duscha eller laga mat, så är jag ofta irriterad redan när jag vaknar på morgonen. Jag är redan lite sur när Marcus står utanför min sovrumsdörr klockan 6.30 och ropar "MAMMA, MAAAMMAAA". Och surare blir jag när Macke med skrik och slag, omedelbart tvingar mig att gå upp ur sängen och göra frukost åt honom. När frukosten ratas och knuffas till andra sidan bordet, blir mitt humör ännu lite sämre. Inte blir jag gladare av att få närgånget och högljutt sällskap under mina toalettbestyr. Ja, så fortsätter dagen, ända tills Marcus stupar i säng vid 19. Då har jag lekt hela dagen, med undantag för lite matpauser och sysslor, självklart med min alldeles egen "Marcus-skugga" i släptåg.

Inte kunde jag ana att det skulle vara på detta sätt att ha barn. Just nu är det känslan av att vara förföljd som tröttar ut mig. Sedan är det ju Marcus hårda nypor mot såväl lillasyster och sina leksaker. Utbrott och tårar avlöser uppspelta skrik. Det känns som jag blir arg för allting. För nog måste väl Marcus förstå att man inte ska slåss? Nog måste han kunna hantera sin ilska och sin energi? Visst borde han kunna sitta still vid matbordet?

Kanske inte. Stor är ju faktiskt liten. Och det är klart att man får vara liten. Men jag vill inte vara arg mer. Jag vill vara glad. Jag vill ha mer tålamod och ork. Och faktum är att jag vet hur jag skulle kunna få det. Men hur ska jag få lilla Stor att förstå att mamma inte kan sysselsätta honom hela hans vakna tid?

fredag 25 december 2009

Mera paket, mera paket, mera paket

Julen är över. I alla fall för barnen. Alla julklappar är öppnade och hysterin har lagt sig. Imorgon kanske barnen kan varva ner så pass att de faktiskt hinner titta på vad de fått i paketen. Själv laddar jag för mellandagsrean. Dagisgarderob till Liten ska inhandlas. Om tre dryga veckor har jag två dagisbarn och om en månad är det dags att öppna skolböckerna.

tisdag 22 december 2009

Jag önskar er alla

I år har vi inte skickat några julkort. Planen var att ta fina fotografbilder på barnen och sedan göra till julkort. Men hur kul är det att skicka bilder två febriga barn med snoriga näsor? Nä, tiden rann ut och nu är det försent. INGEN får kort av oss.

Så nu hoppas jag att folk inte har något bättre för sig på självaste julafton än att läsa min blogg. Första och sista chansen:


GOD JUL

från Sara

Krämer och vitaminer till folket!

Igår upptäckte jag ännu ett härligt shoppingställe när jag var inne i stan för att hämta ut nytt starkare hydrokortison till mina kliande händer. Ja, jag menar Apoteket. Jag har aldrig riktigt kollat vad som finns därinne, men nu var det många nummer före mig och jag hann titta vad som fanns på alla hyllor. Jag hade kunnat spendera tusenlappar, men nöjde mig med en fotkräm, en nagelbandskräm och badolja. Fast badoljan är till barnen....och lite till mig.

lördag 19 december 2009

Shopping

Ännu en dag på stan och vi är inte färdiga ännu. På tisdag ska jag och Liten in till stan och handla mat och det sista inför julafton. Och när julafton är över är det dags att kasta sig in i mellandagsrean. Det var flera år sedan sist, men trots att jag är lite ringrostig så hoppas jag att jag fortfarande är en hejare på att shoppa. Och om Supermom håller sig undan så kanske jag får med mig något fint till mig själv också.

fredag 18 december 2009

Att ta sig in bakvägen

Sorry. Jag kunde inte låta bli. Hoppas att ingen blir besviken när jag avslöjar att detta inlägg enbart kommer att handla om bilar.

Trots att jag har en mycket bilintresserad make, så är vår bil minst sagt försummad. Förklaringen till det är att vi använder bilen så sällan. Skjutsa Stor till dagis och åka till stan någon gång ibland är inga långa resor. Hursomhelst så har bakluckan krånglat på min bil. I somras gick den inte att låsa. Ja, knappt att stänga egentligen. Den gick att stänga till, men den låste liksom inte fast. Drog man tag i luckan öppnades den, både vid låst och olåst bil. Lite orolig blev jag ibland när vi proppat bakluckan full med grejor. Det vore inte helt omöjligt att något tungt skulle ha brakat ut på vägen om vi bromsat kraftigt, syskonvagnen till exempel. Detta hände som tur var inte och Jonte lagade bilen vartefter. Så under några dryga månader har jag fått njuta av att ha en bakluckan som går att stänga (!) och låsa (!), Snacka om lyx!

I måndags var vi och vaccinerade oss och när jag skulle stänga bakluckan efter att ha plockat ut vagnen uppkom samma fenomen som tidigare. Luckan låstes inte och jag gav mig iväg med barnen väl medveten om att bilen återigen var en lätt match för bilinbrottstjuvar. Men snacka om att jag blev förvånad när vi kom tillbaka till bilen och luckan var låst. Vad bra, tänker kanske någon nu. Men nej, så enkelt är det aldrig. Nu gick den inte att öppna. Tur i oturen att vi bara tagit med oss den lilla vagnen och att jag faktiskt lyckades ställa in den i baksätet. Blött som tusan blev det, men vad gör väl det i en bil som har tvättats färre än fem gånger det senaste året? Och visst ska luckan lagas. När vi har tid....Och lust. Högst på listan står att fixa besiktningstvåorna. Bara tre stycken. Imponerande för en bil som ingen bryr sig om.

När jag ändå skriver om krånglande lås, måste jag bara dela med mig av en anekdot från den tiden vi hade en liten vit Golf. Jag vet att Jonte älskar Golfar, men denna bil var så opålitlig att jag fick åka till jobbet en halvtimme tidigare varje dag, i fall bilen skulle krångla. Och det gjorde den! En gång när jag faktiskt lyckats ta mig till Finspång (ja, jag var finspångare på den tiden) för att handla, hade bilen kommit på ett nytt sätt att retas med mig. Det gick helt plötsligt inte att öppna dörrarna. Något med låset på förarsidan tror jag. Ja, vad gör man. Bakvägen såklart. I med påsarna i bakluckan och sedan i med mig själv. Bilen var liten, men jag också. Det var inte mycket folk på gatorna, men just som jag skulle kravla över till baksätet smidig som en elefant går det förbi något som liknade en gymnasieklass. De stirrade och jag körde så fort det bara gick.

Ja, så kan det gå när man inte tar hand om sina åk. Men vi har fint hus i alla fall och jag har min vita fina platt-TV i sovrummet. Jag kommer snart tillbaka med nya härliga bilhistorier. Det finns hur många som helst.

torsdag 17 december 2009

2007

Idag städade jag kylskåpet. Därinne hittade jag en sak som måste ha följt med i flytten till huset. En ledsen flaska dressing med "bäst före-datum" någon gång under 2007. Det är längesedan. Så längesedan att jag fortfarande bodde i vår unkna lägenhet i stan och kånkade Stor upp och ner för tre trappor med Liten sparkandes i magen. Och till skillnad från dressingen, längtar jag inte tillbaka till den tiden. Visst, jag hade fast jobb och jag var närmare 25 än 30, men i övrigt minns jag den tiden med förskräckelse. Det känns verkligen bra att titta tillbaka och faktiskt tänka: Det var inte bättre förr! Nu sitter jag här arbetslös och får vända på slantarna inför jul och allt jag kan säga är: Life is good!

tisdag 15 december 2009

Lördag med fullspäckat schema

Julen närmar sig med stormsteg, men jag har läget under kontroll. Detta beror till stor del på den insats jag gjorde i lördags. Mycket blev gjort, mest sånt som hör julen till, men även mycket annat.

6.45 började jag och Stor med pepparkaksbaket.
8.00 gav jag och min frukostsmoothie oss iväg mot Ica Maxi för att veckohandla.
9.30 var jag hemma, ombytt och ute på tomten för att gräva grus.
11.00 åt jag och Stor en varsin lunchmacka i bilen, medan vi styrde kosan mot IKEA.
14.00 lämnade vi McDonald´s och mumsade hamburgare hela vägen hem.
14.30 var vi hemma med påsar fulla av julklappar och julpynt som skulle packas upp.
15.30 var hela familjen ombytta och redo att åka iväg och fira en nybliven 25-åring.
18.00 fyllde vi på våra fikamagar med liiite fläskpannkaka och sedan nattade vi barnen.
19.00 började jag att göra marsipanfigurer till årets pepparkaksbak, en traktor med vagn.
20.00 kombinerade jag Robinsontittande med tillagning av saffransglass.
21.30 Sovdags!!

Jag är mycket nöjd med min dag och efter torsdagens shoppingtur, räknar vi med att bara sitta och vänta på julen. Nja, granen ska kläs och knäck och skinka ska kokas. Men det är allt.

fredag 11 december 2009

Rumpor i tights

Jag bara undrar: Är det OK att visa rumpan i tights? När jag var yngre var det lika illa att visa rumpan i tights som att visa den i strumpbyxor. Men det kanske är OK att visa rumpan i strumpbyxor också nuförtiden...

tisdag 8 december 2009

God natt!

Tillåt mig att presentera den nya tiden för läggdags: Klockan 21. Jajamensan, jag är pensionär.

Trött

Jag sitter i sängen och väntar på att Liten ska somna inne i sitt rum. Nu är nämligen hon sjuk och ägnade nästan hela natten åt att vara ledsen. Jag har fortfarande ont i halsen och är riktigt trött.

Alldeles tyst. Det verkar som Liten är lika trött som jag är. Bäst jag ställer klockan, så vi inte missar att hämta Stor på dagis.

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

söndag 6 december 2009

Prioriteringar och trasiga kläder

Jag spillde något kladdigt på min tröja. Det måste ha varit i förmiddags. Fläcken, som hamnade lite till höger om min navel, torkade och blev hård. Jag har pillat och klämt och vridit på den där lilla fläcken hela dagen. Resultatet! Ett hål i tröjan, stort nog för mitt pekfinger. Well done! Tur att du har så gott om tröjor. Eller nej, det har du ju inte. Det var ju 20-åriga Sara som badade i kläder, inte hon som närmar sig 30. Bitter? Inte alls, men jag kanske skulle spendera några extra kronor på mig själv för omväxlings skull. Men det är så svårt. Så fort jag försöker shoppa till mig själv, kommer Supermom och tar alla pengarna och handlar upp dem på kläder till barnen.

Frukostsmoothie

Det sägs att frukost är dagens viktigaste mål. Frukosten har så länge jag kan minnas också varit mitt favoritmål. Men nu kan jag inte ens få i mig en endaste liten macka. Detta blir bekymmersamt eftersom jag blir dödshungrig sådär vid niotiden, då vi oftast är på språng någonstans. Men nu är det slut på frukostlösa morgnar. Smoothies ska bli min räddning. Jag måste bara bunkra upp med frukt och bär först.

fredag 4 december 2009

Det blir bättre

Just nu känns det mesta så tråkigt. Kanske för att jag är sjuk, kanske för att jag inte gillar vintern, kanske för att jag knappt träffat en enda människa som jag inte varit släkt med på nästan två år, kanske för att jag inte fått någon inkomst på två månader, kanske för att jag borde ta tag i min träning men inte gör det, kanske för att jag har eksem, kanske för att det bara är repriser på TV.

Jag får trösta mig med att jag är faktiskt mår bättre idag, att vintern tar slut vartefter, att jag snart ska börja skolan, att a-kassan borde komma innan jul, att jag och mamma ska börja träna nästa vecka, att det finns kortison och att vi ännu inte sett alla Sopranos-avsnitt.

Såja, nu känns det genast bättre. Ska masa mig iväg till badrummet och raka benen, borsta tänderna och måla naglarna också, så slutar jag nog att känna mig som ett vandrande lik.

Sjuk

Ibland tänker jag att det vore kul att få en hel dag att lata sig och kolla på TV och äta godis. Sådär som det var innan barnen kom. Nu är jag sjuk och har fått ligga i sängen med TV:n på och proppat i mig Mars. Och vet ni vad? Jag gillar livet bättre när allt är som vanligt. Hoppas bara att Stor kryar på sig så att det blir julbord för alla imorgon. Jag kan alltid överdosera lite Panodil, men det går ju inte med barnen.

torsdag 3 december 2009

Minusgrader

Kallt ute = All lera fryser och kan inte klibba fast på mina skor och byxor. Det var det enda positiva jag kunde komma på med vintern. Visst är jag en härlig optimist? Jag ser ljuspunkter i allting...