20% på Nordik

Idag har vi beställt en ny soffa. Vi passade på när Nordik hade 20% på hela sortimentet. 9600 kronor blev slutsumman. Om två veckor har vi förhoppningsvis både braskamin och denna snygga soffa:

Jag har paxat mig en plats i divanen

Gör din röst hörd

Med lite betänketid och ett telefonsamtal från en upprörd försäkringstagare har vårt försäkringsbolag beslutat att ersätta hela beloppet för vår trasiga bärbara dator.

Tänk om vi i det tysta hade tagit det första skambudet. Gamla Sara och gamla Jonte, de som inte ville vara till besvär, hade säkerligen gjort det. Vad gör det för skillnad om vi anser att ersättningen är för låg? Beslutet är ju redan taget.

FEL, FEL, FEL. Ring och tjata. Ifrågasätt och diktutera. Få beslut är skrivna i sten.

Det lönar sig att klaga.

Utvärderade barn

Inom loppet av vecka har båda mina barn blivit utvärderade. Hur det gick för Lina på BVC vet ni ju redan, men Marcus han har faktiskt både varit på BVC och hos tandläkaren.

Blyga och tillbakadragna Marcus är nu ett minne blott och han pratade med såväl BVC-sköterska som tandläkare. Dock fick pappa locka med ett besök till Lekhuset för att Macke skulle utföra alla tester på BVC. Han hör bra och ser bra, men har lite svårt att uttala bokstaven r, men det hade hans mamma också, så det bekymrar mig inte.

Hos tandläkaren fick mamma och Macke sitta tillsammans i den konstiga stolen. Att Macke är tumsugare syntes inget spår av, så vi behöver inte skynda på med avvänjningen av den goda rynkiga tummen. Tjugo raka fina vita tänder visade Macke upp. Tänderna såg så bra ut att nästa besök får vänta två hela år. (Vår grabb kan inte brås på vare sig tandgnisslande mamma eller fd. tandställningsprydda pappa.)

Skönt att slippa sitta i väntrum på ett tag.

BVC

Lina har en fas i livet där hon är ganska blyg. Häromdagen började hon gråta när farfar kom på besök. Då kanske ni förstår att jag inte förväntade mig att Lina skulle vilja prata med en fullt främmande BVC-sköterska på sin 2½-årskontroll idag.

För er som inte vet så går en kontroll till ungefär så här: Sköterskan plockar upp olika föremål såsom docka, sked, bil, tåg, hund och så vidare ur en väska. Barnet ska berätta vad det föreställer och lägga sakerna på olika platser, utefter de instruktioner det får.

Lina satt trumpen i mitt knä och sög på sin tumme. Hon ville inte tala om vad någonting hette och inte heller ta emot någon leksak. BVC-sköterskan frågade mig efter fem minuter om Lina överhuvudtaget brukar prata.

Nu är jag inte den som behöver bekräftelse från andra för att veta att mitt barn är duktigt. Jag vet vad hon kan och inte kan och är stolt över henne oavsett vad andra säger. Däremot skulle det vara tråkigt om min lilla pratkvarn skulle bli sänd på utredning för att de tror att hon inte har något språk.

Hursomhelst så ville Lina inte prata, men efter lite övertalning gick hon i alla fall med på att genomföra instruktionerna.

Sköterskan tänkte nog att det var ju bra att barnet som inte kan prata i alla fall förstår vad man säger.

Efter en stund  tyckte Lina att det var dags att lägga korten på bordet: Hon tittade rakt på sköterskan och tilkännagav med hög och tydlig röst: "Jag kan prata".

Resten av "testet" gick hur bra som helst och barnet pratade mer avancerat än de allra flesta i hennes ålder. Bra jobbat Lina och nu behöver vi inte åka till BVC förrän det är dags för ännu ett märkligt test vid 4-års ålder.

Ja, min uppfattning om prov och tester besparar jag er kära läsare. För den här gången i alla fall.

Ingen smitta?

Nästan ett dygn och ingen annan än Marcus har kräkts....ännu.

Ursäkta min pessimism, men sist åkte vi vuxna dit så det sjöng om det. Det var ju då min stackars sjuklige make svimmade och föll handlöst ner på ett leksaksgarage på vårt sovrumsgolv.

Så, jag vågar inte andas ut riktigt än, men...

...alla mina kläder är rena. Några plagg hänger fortfarande på tork, medan andra hänger i garderoben där dörren är stängd.

Nu börjar det

6 veckor utan VAB från mitt nya jobb. Jag själv är förvånad och inte speciellt överraskad att det är dags nu.

Emellertid är det tråkigt att det är just den där sjukan. Ni vet, den där som alla fruktar. Frida, du vet vad jag menar...

Igår kväll runt klockan 23, ropar en toanödig Marcus. Det är i alla fall vad vi tror. Hela golvet och mina fötter täcks med kräks. Tur i oturen, tänker jag, våtrumsgolv är ju lätta att städa. Bara att spola och sedan färdigt. Så borde jag inte ha tänkt.

Nästa kaskad kommer i vårt sovrum, där en ledsen Marcus ska få mysa lite med mamma och pappa. Han hinner ner från sängen med kroppen,men prickar kanten på madrassen. Det rinner. Resten kommer på golvet. Det skvätter och stänker rakt in i vår garderob, där skjutdörren är helt öppen. Alla min kläder blir prickiga.

Så idag är jag hemma och vabbar och tvättar och tvättar och tvättar.

Fortfarande trött

Dålig sömn i natt och jag kämpar med en huvudvärk som vägrar att försvinna, trots x antal Panodil.

Strax blir det lite film i sängen och så en alldeles för lång dag på jobbet imorgon.

(Ursäkta klagosången, men veckans tre första dagar är tuffa, fast sedan är det nedförsbacke ända fram till helgen)

11 timmar

Så länge har jag jobbat idag. OK, en liten halvtimmes rast, men annars så. Och för mig som tycker att halvtid är lagom är detta mer än två arbetsdagar på en gång. Tired as hell. Nu blir det tv i sängen för snart ska jag till jobbet igen.

Hemmahelg framför braskamin utan eld

Det blev en bra helg trots allt. Jonte hämtade barnen och jag gick en rask promenad när jag kom hem. (Egentligen skulle jag till Friskis, men fredageftermiddagstrafiken fick mig att tänka om.)

Inget arbete med boden, men vår nya fina braskamin står redo att installeras. (Dessvärre är hela vardagsrummet fyllt av olika kartonger med delar till skorstenen, men jag låtsas att jag inte ser dem.)

Så här ser vår kamin ut. Det är en Contura, precis som vi hade i vårt gamla hus. Detta är dock en lite annorlunda modell som är klädd i svart glas.

Contura 570

Hela kalaset med skorsten utan montering går loss på strax under 40 000 kronor.

Kolla in byggbloggen för att se hur vårt vardagsrum ska bli ännu finare.

Inför helgen

Snart är det helg och det känns skönt, även om helgen inte blir så som jag hade tänkt mig.

Två faktorer, nämligen för lite ledig tid och för lite pengar, påverkar denna helg.

Jag säger som Jonte, "det onda hjulet":

Första faktorn TID: Jonte slutar inte tidigt=jag måste hämta barnen på dagis=jag kan inte åka och träna efter jobbet=jag blir seg på kvällen och sitter bara framför tv:n=jag blir sugen på godis=jag blir både tjock och otränad

Andra faktorn PENGAR: Vi måste betala en monsterfaktura på vår marksten=vi kan inte köpa virke till vår bod=vi kan inte bygga på boden=jag kan inte måla boden=boden blir inte färdig=vi får ingen förvaring till våra saker=vi kan inte städa på vår tomt

Ja, detta var den helgen. Positivt är dock att jag är ledig och Jonte är ledig och barnen är lediga och att vi kan leka hela helgen.

Snyft, jag saknar mina barn. Jag vill inte att de ska behöva vara så långa dagar på förskolan.

Bottenform på toppenpass

Denna vecka har jag överträffat mig själv. Jag har nämligen varit och tränat två gånger redan. Oftast när jag har haft träningsuppehåll, korta eller långa, brukar jag konstatera att jag är i förvånansvärt god form. Så var det emellertid inte denna gång. Oj, oj, oj. Benen kändes som spaghetti och under de sista armhävningarna låg jag på golvet och flåsade.

Ett toppenpass var det under gårdagen med en av mina favvoledare. Och till mitt försvar brukar hennes pass vara riktigt tuffa. Vi får väl se hur det går nästa vecka.

Alltså, roligt pass med bra musik och så var självaste Woody Allen där. Han körde så hårt att han var tvungen att lämna salen innan passet var slut. Fast han är ju rätt så gammal....

Träningskläder

Jag har varit och tränat. Jag känner mig duktig, så duktig att jag belönade mig själv med två par nya träningsbyxor och en ny träningstopp.

Trotslördag och kalassöndag

Helgen som just tagit slut har varit riktigt stormig och ombytlig. Under lördagen hade Macke en av sina hittills trotsigaste och argaste dagar. Morgonen började med att kudden var knölig och sedan var strumporna för små, tröjan för stor, frukostmackan äcklig, gummistövlarna obekväma osv, osv. Alla dessa "fel" åtföljdes av gråt, skrik, sparkar och slag.

Under söndagen möttes vi av en strålande glad Marcus. En Marcus som just denna dag blev fyra år gammal. Många gäster kom och mycket gott åt vi. Macke höll sig på gott humör ända till läggdags och var riktigt glad för sina presenter. Förmiddagen ägnade Marcus åt att leka med sitt nya lego och eftermiddagen åt att öppna paket. En riktigt trevlig dag där mamma inte en endaste gång behövde skämmas för att barnet uppträdde ohyfsat eller oförskämt.

Nöden har ingen lag

Förra veckan började jag träna igen efter ett alldeles för långt uppehåll. Jag började också dricka O´boy igen, efter ett betydligt kortare uppehåll. Ja, träningen tar ut den druckna O´boyen och jag hamnar på+-0.

Hursomhelst så tog min O´boy slut i söndags och eftersom jag redan veckohandlat betydde det att jag skulle få vara utan min älsklingsdryck i nästan en hel vecka.

Till på köpet hade vi också slut på kakao.

För ett tag sedan köpte emellertid Jonte en liten påse med O´boy-pulver med Dumlesmak. Blä, sa jag då och kunde inte ens dricka up mitt första glas.

Men, nu, i brist på riktig O´boy, så går det lätt ner ett, två, tre glas om dagen. Inte jättegott, men det är choklad.

Ja, det är inte lätt att vara missbrukare.

Ärlighet varar längst?

Det är nog ingen som lyckats missa att jag är en inbiten Tradera-räv. Dock blev jag ganska snart efter mitt inträde på Traderamarknaden medveten om hur mycket folk kan luras bara för att tjäna en ynka femtiolapp.

Så när Linas fodrade regnbyxor anlände med en stor reva i grenen, förväntade jag mig inte att få några pengar tillbaks, trots att beskrivningen utlovade ett par byxor i mycket fint skick.

Även om jag fick flera mail som intygade att jag skulle få mina pengar, trodde jag inte på det. Jag har nämligen varit med förut.

Men, än finns det hopp om mänskligheten. I måndags eftermiddag hade jag fått tillbaka hela den summa jag lagt ut för byxorna samt det jag betalt för frakten.

Ärligheten är inte död

Trasiga teknikprylar

Det går inte så bra med den trasiga bärbara datorn. Försäkringsbolaget ger oss 3900 kronor minus 1200 i självrisk. Vad får man för dator för 2700 kronor undrar jag.

För övrigt börjar vår gamla stationära trotjänare att protestera på ålderns höst. Förutom att den är segare än segast, brummar den likt en helikopter och luktar väldigt bränt.

Till på köpet har det börjat tjuta om vår två och ett halvt år gamla tv. Den låter bara när den är avstängd, men det är ett riktigt pipande och irriterande ljud. (Kanske tjuter den för att vi ska titta mer på tv?)

Och sedan är det ju kameran, kameran som blivit så långsam att objektet jag ska fotografera har förvunnit när bilden tas.

Men vad ska jag med en digitalkamera till när vi snart står utan dator?

Och jag ägnar ju aldrig kvällarna åt att jäsa framför tv:n, eller hur?

Lagom är bäst

Igår märkte jag att min slarviga sida inte bara ställer till elände.

På morgonen när jag stegade in med Lina i förskoletamburen hängde en "Blöjorna är slut-lapp" på hennes plats.

Den hade jag inte sett dagen innan.

Inga problem, tänkte jag, för lappen brukar alltid komma upp i god tid innan blöjorna är slut.

Men ve och fasa, inte en endaste blöja kvar i Linas låda.

Nu dyker Supermom upp med sina pekpinnar: För vad är det för slags förälder som inte ser till att barnet har blöjor med sig?

Själv gillade jag inte heller riktigt situationen. Visst finns det blöjor till skänks om det kniper, men jag gillar det inte.

Då kom jag på att under förra veckans fredag var ju barnen och jag och handlade, blöjor bland annat. Och eftersom jag är ganska lat av mig, så hade jag inte besvärat mig att bära in blöjorna i huset. I bilen fanns ett helt paket med blöjor att lägga i Linas "blöj-låda".

Fixat och klart + att jag slapp att bära in blöjorna i huset. Dock måste jag köpa nya blöjor och faktiskt bära in dem i huset, hur jobbigt det än kan verka.

Åka hit och åka dit

Idag har mitt slarv med mobilen kostat mig en extra resa tur och retur till stan.

Scenario: Jag får veta att jag slutar en halvtimme senare på jobbet. Ringer till Jonte från jobbet, men ingen svarar.

Ringer förskolan och ändrar tid.

Åker till förskolan och hämtar barnen.

Åker hem.

Jonte är redan hemma och undrar varför vi inte kommit hem i tid.

Jag hinner vara hemma i cirka en halvtimme innan jag måste åka tillbaka till jobbet igen.

Lösning: OM jag laddat mobilen (både batteri och med pengar) hade jag sluppit att flänga fram och tillbaka. Då hade jag kunnat ägna tiden åt någonting viktigare. Som att träna. Eller ännu bättre:

Gå i affärer.

Skattefri

Jag har skattejämkat.



När jag fick beskedet trodde jag att det var något fel.



Det står ingenstans hur många prcent jag ska betala i skatt.



Istället står följande: "Skatteavdrag ska inte göras på summan av kontant ersättning för arbete och värdet av ev. förmåner."



Fattar ni?! Jag ska inte betala en endaste liten krona i skatt. We´re rich!



(Okej, vi är inte rika, men jämfört med 8000 netto från a-kassan så känns det faktiskt så)

Working mom

Nu är jag en sådan där arbetade mamma som lämnar sina barn på förskolan på morgonen och inte träffar dem förrän på eftermiddagen. Supermom är inte förtjust.

Fast å andra sidan älskar mina barn sitt dagis. Särskilt Macke. Och jag jobbar inte ens heltid. 80%. Alldeles lagom.

Supermom har lite svårt att hantera en roll där hon inte bara är fantastisk mamma, men jag tar inte henns ord på så stort allvar längre.

Ibland ser vi på TV en hel timme efter dagishämtningen och denna helg har barnen ätit glass två gånger.

Supermom gnäller och snyftar, men jag hör henne inte. Jo, lite grann, fast inte så mycket.