Denna vecka har jag verkligen överträffat mig själv. Jag har varit ute och sprungit...I mörkret!
Och med tanke på att jag är väldigt mörkrädd, så är det en riktig bedrift. Jag brukar få sådana olustkänslor att jag måste springa in i huset bara jag sticker ut näsan.
Bara två dagar senare upprepade jag min bedrift. Fast denna gång promenerade jag i mörkret. Inte illa, va!? Det är ju inte så svårt att springa så fort benen bär en, när man är skräckslagen, men att lägga band på sig och faktiskt gå i mörkret, det är riktigt bra.
Bra jobbat, Sara!
1 kommentar:
Det finns inget i mörkret som inte är där när det är ljust.
Skicka en kommentar