16. 9. 19. 19

Nu ska jag berätta om gårdagen. Men då jag lovat att inte klaga och eftersom jag inte är så förtjust i fula ord, har jag hittat på en inte fullt så sofistikerad kod för att beskriva tisdagen.

Liten var hos sin farmor på sleepover och jag såg fram emot hela dagen med Stor, som äntligen mådde bättre. Jag hade lovat honom ett besök till Lekhuset när vi hämtat Liten på eftermiddagen. Stor började redan på morgonen att tjata, tjata, tjata om Lekhuset. Och så höll det på, ända tills vi åkte. Men det är ganska långt till farmor, så en del tjat hanns med i bilen på vägen dit, och på vägen därifrån.

På Lekhuset gick det till en början helt OK. Bara ett raseriutbrott komplett med skrik och golvålning. Sedan skulle vi betala. Det gick inte bra: Köp medges ej. Jag drog igen: Köp medges ej. Vad i...! Jag visste att det fanns minst 500 spänn på kortet när vi åkte hemifrån. (Vi har sällan mer än en tusing på kortet eftersom jag har en förmåga att tappa bort det i tid och otid.) Nu fanns det inga pengar, inte ens de 209 kronor som behövdes. Jag skämdes, Supermom skämdes. Folk måste tänka: Du har inte råd att betala för dig, men du har inga problem med att tillverka ungar. Jag skyllde på kortet och sa att jag skulle åka och ta ut pengar. Snabbt upp med telefonen: Jonte!! Möt mig. Jag måste ha kontanter! (Nu är det inte själva köpet som är viktigt utan vad folk ska tro. Jag bara måste köpa grejorna...och fort ska det gå.) Jag föste ut barnen mot bilen och gick då förbi en grävmaskin som Stor ville kolla in. Stressat rotade jag igenom väskan efter bilnycklarna (som även de har en förmåga att försvinna.) Stor började tjata: jag vill titta på grävmaskinen jag vill titta på grävmaskinen jag vill titta på grävmaskinen jag vill titta på grävmaskinen. Jag svarade: Vi ska titta på grävmaskinen, sedan... Någon som kan gissa vad som hände nu?? Jo, Stor fortsatte tjata, men ingen kan gissa vad ha sa: vilken grävmaskin vilken grävmaskin vilken grävmaskin.

Över en timme senare är vi hemma. Vi har köpt de usla förklädena och kavlarna. Mamma och Stor är sura och ledsna. Expediten på Lekhuset hade inte brytt sig ett dugg om att mitt kort saknade pengar, eftersom hon inte ens kände igen mig när jag kom tillbaka. Vi hade inte behövt stressa igenom halva stan, eftersom det låg en femhundring i bilen (som jag för övrigt lagt där själv bara några dagar tidigare.) Jag säger bara:

16. 9. 19. 19

Vad är viktigast?

Supermom slits mellan sina principer och önskan om en mer dräglig tillvaro

Plugga i vår

Idag kom antagningen till min utbildning jag ska läsa till våren. Skönt att äntligen få nytta av mina finfina betyg. Kiss my ass Jantelagen!

Håriga ben

Idag vägrade Stor att sitta i mitt knä om jag inte först la en filt över mina bara ben. Kanske dags att plocka fram rakhyveln.

I övrigt har vi fått byta penicillin till en ny sort, som Stor faktiskt gick med på att äta. Så nu hoppas vi på en frisk kille i början av nästa vecka.

En annan trevlig nyhet är att mina föräldrar, "hobby-asiaterna" kommer hem från Thailand imorgon. Det var verkligen på tiden. Tre veckor utan mamma och pappa är alldeles för mycket. (Ja, jag vet att jag snart är 30, men jag gillar mina föräldrar ändå.)

Mörkrädd

Det verkar som om Stors öronmonster har hittat en ny mysig plats att vara på. Jag antar att de har gömt sig under hans säng, eller kanske i garderoben, för Stor vägrar att sova med lampan släckt. Han har haft mörkt i sitt rum sedan han var liten bebis, men nu ska en stark lampa lysa upp hela rummet. Och om man är van att ha mörkt i sitt rum så tar det väldigt lång tid att somna när det helt plötsligt ska vara ljust.

Husarrest

När jag eller barnen är sjuka, faller det sig naturligt att vi stannar hemma och undviker besök. Vi sitter helt enkelt inne i huset och väntar på att allt ska bli som vanligt igen. Det blir VÄÄLDIGT långsamt. Nästan som att vara fånge i sitt eget hus, ett hus som blir stökigare och stökigare. Att få gå ut en stund känns som en befrielse och därför blir det jätteviktigt och jättespännande att hämta posten. Vad kan det vara för kul i brevlådan idag? Åh, vilket spännande reklambad! LÄTTA bordsmargarin 10 kronor. Mycket intressant. Dagarna segar sig fram och redan imorse vaknade jag och trodde (önskade) att det var fredag. Men, nähä, inte fredag idag heller. Nytt försök imorgon.

Goda nyheter är dock att Stor verkar pigg idag, så vi kanske kan få se dagens ljus annat än genom ett köksfönster fullt av små fingeravtryck.

Penicillin

Igår bestämde vi oss för att sätta hårt mot hårt och ge Stors öroninflammation en riktig match. När vi kom hem med penicillinet märkte vi att doktorn sannerligen inte överdrivit när hon sa att det inte var gott. Det smakade APA. Och Stor vägrade att svälja och det lilla han faktiskt fick i sig, kom upp med väldig fart. När vi berättade för honom att man var tvungen att ta medicin för att bli frisk, intygade han att han mådde bättre. Och visst kan det ske mirakel. Idag mår han mycket bättre, ingen feber och han leker precis som vanligt. Kan det vara så att "öronmonstren" blev så skrämda av Stors utbrott och skrik vid medicineringen att de helt enkelt packade ihop och drog? Jag hoppas det, för inte en droppe penicillin kommer att passera barnets läppar.