Hemma hos mig är det alltid kaos. Det är inte många som vet det, men så är det. Det blir så stökigt hela tiden. Nu har jag nyligen kommit hem från dagislämning och sätter mig vid ett köksbord där jag ser: tre glas, en kanna med juice, tre tallrikar, en massa hushållspapper, en tom hushållsrulle, en hel hög med traktortidningar, en Pettson-bok, en tandborste och så datorn. Istället för att plocka iordning på desssa saker har jag nu satt mig för att plugga. Jag måste plugga nu, annars blir jag så stressad, men i andra sidan blir jag stressad av att det är stökigt. Hungrig är jag också, men nu ska jag plugga, äta får jag göra sedan. Jag måste plocka ur diskmaskinen först, men nu ska jag plugga inget annat. Varför sitter jag och bloggar? Stressigt, stressigt.
Ironin i det hela är att det inte alls är stressigt. Jag är ute i god tid med mina studier och kommer antagligen att bli mer än färdig före utsatt datum. Men inte kan väl Supermom göra något annat än att plugga, när hon lämnat barnen på dagis? Så gör väl inte en bra mamma? Och blir jag färdig med studierna en ynka kvart tidigare är planerat, måste jag skynda till dagis för att hämta barnen. Ja, som ni ser är jag snart ett vandrande magsår, för kaoset är till största del inom mig. Jag blir stressad av allting, just för att jag stressar mig själv. Det är stressigt att åka i bilen (skynda, skynda, gasa och kör), det är stressigt att laga mat (skynda, skynda stek och koka), det är stressigt att plugga (skynda, skynda, skriv så fingrarna glöder), det är stressigt att städa (skynda, skynda, dammsuga och torka), det är stressigt att göra mig iordning (skynda, skynda, platta hår och sminka). ÖKA! Ja, jag vet inte vad de är för fel på mig, men något är det i alla fall. Jag har inte bråttom. Jag hinner med mina studier och mina barn och Jonte och allt annat och lite till. Men det här är som en sjukdom som blir värre och värre. Jag är till och med stressad när jag åker och handlar, springer nästan mellan hyllorna och kastar ner mat i vagnen. I badkaret kan jag koppla av en stund, men sedan måste jag upp och torka mig och fixa håret och smörja in mig och klä på mig och hänga upp handduken och hälla ur badvattnet.....
Ja, detta tär på mig så till den grad att när barnen lägger sig strax efter sex är jag helt slut. Då kan jag sitta hela kvällen i soffan och stirra dumt på tv:n. Avslappnande kanske någon tänker, men nej. Det är stressigt, för jag borde: plocka ur diskmaskinen, hänga tvätt, dammsuga, jobba i trädgården, åka och träna, stryka kläder....
Hur i hela friden ska jag ta mig ur det här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar