Nu efter nästan sex veckor med bristfällig sömn, börjar jag bli riktigt trött. En sådan där tröttthet som inte riktigt vill gå över. Ibland på morgnarna vaknar jag och känner:" Vilken bra natt! Nu är jag pigg!" Ja visst, i en timme kanske, sedan sitter jag där och gäspar.
Men det är ju så det är att ha en bebis. Fast i ärlighetens namn har jag glömt hur det var. Vi har varit oförskämt bortskämda med bra sömn i över tre år. För våra båda stora barn började sova hela nätterna utan mat redan vid tre månaders ålder. Hoppas Emil följer i deras fotspår.
1 kommentar:
Fast jag tror att det inte riktigt var så som du minns det. Både Lina och Macke har faktiskt varit vakna om natten..om än inte för att äta.
Skicka en kommentar