Tick tack

Jag tycker att det är viktigt att komma i tid. Jag vågar nästan påstå att jag alltid kommer i tid. Märkligt kanske, eftersom jag hatar att planera och förbereda saker. Packa väskor och ta fram kläder är helt enkelt inte min grej. Morgonstund har guld i mund, som man säger och det är på morgnarna som jag är i mitt esse. Jag plockar, städar, donar och fixar.

Och vi hinner dit vi ska. Med råge. Dock kräver vissa extrema dagar extrema medel. Som att låta sonen sitta i en stor kartong och äta riskaka med smör till frukost.

Och så har jag ju min Nutrilette-shake. Cirka sju minuter från frita till jobbet och då ska den ta mig tusan vara slut. Annars blir jag frukostlös.

Och för er alla sengångare: Vem kan säga det bättre än Vännerna?:
"I came late because I left late."

Simple as that. Over and out.

7 år

Idag har det firats födelsedag i Luddingsbo. Något som får mig att undra: Hur mycket lego kan en pojke egentligen ha?

Nystart

En helt ny era. Jag har börjat jobba. Inte bara "jobba-i-väntan-på nästa-föräldraledighet-jobba", utan verkligen börjat jobba. Fem veckor gjorda och bara 33 år till pension.

Skämt åsido, så känns det bra faktiskt. Lite mer (men bara liiite, med tanke på att jag är förskollärare) vuxenkontakt och liiite mer klirr i kassan.

Trevliga arbetskamrater, bra schema, nära till jobbet. Kommer bli bra det här...

Peace out

Paus

Det känns som det oundvikliga är här. Trots mina ansträngningar lyckas jag inte riktigt blåsa liv i bloggen igen. Jag har varken lust eller ork. Kanske för att min bebis kör slut på mig på nätterna, vad vet jag.

Så nu är det dags för en välförtjänt bloggpaus. Kanske för alltid, eller kanske inte.

Och vänner, vi ses på facebook. Puss och kram

Goda tummen

i onsdags hade lina tandläkartid. klockan 7.40. det är tidigt för oss och emil har inte alltid gått upp så dags.

jag såg framför mig hur jag skulle ta på bebisen overallen över pyjamasen och sätta två hungriga barn i bilen med löfte om en stor frukost när vi kom hem.

så blev dock inte fallet, då alla tre barn vaknade i god tid. pigga och glada.

och när det gäller lina, kunde hon lika gärna ha följt med tandsköterska själv. hon hoppade glatt upp i stolen och berättade att hon nu hade tjugo tänder, men att de snart skulle ramla ut och ersättas av vuxentänder.

min största nervositet hade gällt tumsugandet. linas tumme är så god, då god och trots att den älskade gosisen numera ligger på hyllan under dagarna, åker tummen in både nu och då.

men domen blev inte alls hård, då det inte syntes någonting på tänderna. det verkar som även lina kan få suga på tummen ända tills den inte smakar gott längre.

lättnad.

Versaler

Nu är det gjort. Jag blir tokig av att korrekturläsa denna blogg och ständigt fixa alla "små bokstäver" som smyger sig in där det ska vara "stora". Så nu är alla bokstäver versaler.

För övrigt så kan jag inte låta bli att undra varför vi egentligen behöver gemener. inte kan det vara för att förstå vad som är egennamn eller inte? det borde vi väl förstå i alla fall?

Detta har vi gjort

Och denna vecka har vi hittills hunnit med att:

Besöka min framtida föräldraledighetskompis.

Åka till tandläkaren med min blivande fyraåring.

Ha lekträff med Linas bästis.

Fira kusinens tvåårsdag.