Ny vecka

Nya tag. Gårdagen bjöd på positiva nyheter. Det verkar nämligen som de monster som har tagit över mina barn, har packat ihop och rest vidare.

För den här gången i alla fall...

Förra helgen

Emils rum fick det sista lagret med färg. Rosa blev grönt.

Frida 30 år

Under gårdagen begav vi oss till Svärtinge för att fira Frida som fyllt 30 år. Mycket gott att äta och dricka bjöds det på. Födelsedagsbarnet hade fått en present som gjorde mig grön av avund:

Vilken cykel!

I fredags: Nytt rum

I fredags kom målaren för att äntligen färdigställa Linas rum. Vi hade tänkt att hålla oss ur vägen, men vart ska man ta vägen klockan sju på morgonen?

Som tur var, var han färdig strax före tolv. Vid det laget var jag alldeles svettig av att försöka hålla reda på uppspelta och nyfikna barn.

Men rummet blev riktigt fint och jag ångrar inte en sekund att vi anlitade en fackman:

Rummet är långt ifrån färdigt, men det kommer att bli superduper.

I luvan

Pepparkakor och julpynt

Snart är det första advent. Macke, som älskar julen, är laddad. För laddad!

Imorse halv sju började han prata om pepparkaksdeg och en halvtimme senare var den framplockad. Det gick inte att vänta på att Emil tuttat färdigt, utan fram med kavlar och formar.

Men det är svårt att baka pepparkakor och efter flera hysteriska utbrott en massor av deg på golvet kommer mamma och en mätt Emil till undsättning.

När vi bakat färdigt och nästan "smakat" alla kakorna, tyckte Macke att det var dags att gå upp på vinden och hämta julpyntet.

Och när det inte skedde genast följde ännu en mängd hysteriska utbrott, både från barn och mamma.

Det hela slutade med att pyntet stannade på vinden och stämningen förblev dålig under större delen av dagen.

PUST!

Knäckkatastrof

I torsdags var Lina fortfarande snorig, så hon fick helt enkelt följa med Emil och mig på veckohandling. Vi köpte bland annat en hel liter med vispgrädde. Vi hade nämligen anmält att vi ville göra knäck till förskolans julmarknad.

Jag, som inte är en person som gärna stoåri köket, valde vad jag trodde var en enkel väg ut: Baka 15 chokladbollar och koka 25 knäck.

Förra året kokade vi jättegod knäck i micron och det var det receptet jag skulle använda. De rikliga mängderna grädde köpte jag eftersom jag ville få riktigt fin knäck, samt en hel del över till oss själva.

Den första satsen med knäck blev alldeles mjuk och mesig och den andra blev hård som sten. Ett mellanting på microtiden gjorde susen. Finfin knäck, men alldeles för lite, då jag hällde för långsamt. In med bunken på samma tid i micron.

PIIIIP! Färdigt! Bunken hade smält och stinkande bränd sörja hade runnit ut i större delen av micron. Så märkligt. Samma tid, fast ett annat resultat. Men vår billiga micro var väl aningens överhettad efter upprepad kokning. Två nya försök med en glasskål gjorde att vi till slut hade 25 finfina knäck.

Nästa år ska vi bara göra chokladbollar.