Kidnapparmamman

Idag har jag blivit anklagad för att kidnappa mitt eget barn från förskolan.

När jag kom idag blev jag på ett ganska barskt sätt frågad vem som hämtat Marcus under gårdagen, eftersom någon hämtat honom utan att informera personalen.

Ja, men jag hälsade ju på den pedagog som stod i hallen innan jag hämtade honom, svarade jag.

Tydligen hade denna ganska så nyanställda pedagog inte noterat vem jag var och de hade fått leta efter Marcus när det var dags för mellanmål. Lite konstigt tyckte jag, eftersom han skulle gå hem en kvart innan mellis enligt schemat.

Men, nej. Det skulle han inte alls, blev jag upplyst om, 16. 45 står det på schemat.

Och, det gjorde det. Trots att jag lämnat in en schemaändringslapp under föregående vecka. När jag och pedagogen som bästa stod och rev oss i huvudet kom en annan pedagog och räddade situationen. Hon hade glömt att skriva in mina ändringar.

Jag blev friad. Men jag kan inte låta bli att undra vad pedagogerna  igår morse tänkte om min man som lämnade sina barn sådär fyra timmar tidigare än vad schemat angav. Ingen hade i alla fall sagt någonting åt honom.

Well, no hard feelings. Det är mänskligt att fela, även för ett så fint släkte som förskollärare.