Practical Joke

Jag är hemma med sjukt barn. Jag är inte helt 100 själv om jag ska vara ärlig. Lina och jag har ont i halsen, medan Marcus har sådär mycket energi som bara han kan ha. Imorgon får plutten gå till förskolan en stund, så att mamman och lillasyrran kan koncentrera sig på att bli friska.

Imorse skulle jag smyga ut och hämta en sak i bilen. Jag smyger ut i bara morgonrock och gympaskor på den halkiga isen ner mot vår parkering. Bilen är låst. Upp till huset igen och låsa upp bilen. (Det är skönt att jag kan låsa upp bilen från ytterdörren, så att jag slipper kånka på nyckeln.) Sedan halka ner till bilen för att hämta min kalender.

Precis när jag tar tag i handtaget till bildörren, hör jag ett klickande ljud. Bilen blir låst igen! Hur i hela friden?

Upp till huset och hämta nyckeln denna gång och till slut sedan äntligen tillbaka  in i huset. Kall och mycket förbryllad.

Dolda kameran?

Ödet i samarbete med Folktandvården

I år har jag ännu inte presenterat mina nyårslöften. Förra året var de för många och för svåra att hålla. Tandhygien står på min lista varje år, men i år tänkte jag göra det lite enklare för mig.

Eltandborste, klart slut. Inte hela listan med tandtråd, flourskölj, vanlig tandborste, eltandborste. "Jag ska använda min eltandborste", verkade vara ett lätt och realistiskt löfte.

Alldeles nyss när jag skulle påbörja mitt löfte, så tappade jag tandborsten i golvet. Den sprack hela vägen runt om. Så först måste jag införskaffa en ny tandborste och sedan kan jag ta tag i mitt löfte.

Och förresten, ytterligare ett löfte: Jag ska smörja in min kropp med Fenuril varje dag. Då blir kanske, kanske mina eksem bättre och jag slipper ha hud som ser ut att komma från en elefant.

4 veckor

Om exakt fyra veckor smäller det. Jag blir 30 år.

Det kan närmast beskrivas som skräckblandad förtjusning.

Avsmak?

Idag har Sofia, min storasyster, fått sin födelsedagspresent. Hela släkten Berggren/Berggreen (minus barn och min Jonte) har varit och ätit på Meze.

Vi åt deras avsmakningsmeny med 15 smårätter och grillmix. Ingenting för mig om man säger så. Jag har nog aldrig betalt så mycket för så lite mat.

Men resten av familjen verkade gilla maten. Själv fyller jag på magen med lite godis hemma i soffan.

Borta bra, men hemma bäst.

Lomhörd

När min son är förkyld får han tillfällig hörselnedsättning. Jag vet inte om öronen blir svullna eller vad det beror på. Det är lite synd om plutten, för det är inte kul att behöva säga "va?" var och varannan minut.

Det är även synd om pluttens föräldrar som måste upprepa allt i oändlighet. Men ibland blir det hela faktskt lite komiskt.

Imorse klockan 5.12 hör vi från Marcus rum:

-Hallå! Kan någon komma till mig!

Marcus ropar så när han vaknar på morgnarna och vill ha lite morgonmys i sin säng. Vi är inte så sugna på mys vid den tidpunkten på morgonen så oftast svarar vi:

-Kom hit in till oss istället.
-Va?
-Kom hit in till oss istället!

Vi ropar lite högre, men får ändå svaret:

-Va!

som följs av:
-Kan någon komma till mig?
-Kom hit in till oss istället!!!
-Va?!!

Till slut vrålar vi till varandra och Macke hör till slut budskapet och kommer in i vårt rum. Men när han upptäcker att hans pappa inte alls är sugen på att han gör tunnlar under täcket strax efter fem på morgonen, går han surmulet in till sin egen säng igen.

Efter ungefär 20 minuter hör vi:

-Hallå! Kan någon komma till mig?
-Kom hit istället!
-Va?!!

And so it continues...

Det underliga i historien är att Lina sover som en stock bland vrålandet i det lyhörda huset med den lomhörda sonen.

Morgonstund

Jag sitter just nu och äter en liten för-frukost. Frukost äter jag ju sedan på jobbet, men det är ju lång tid kvar till dess.

Frukostknäcke med kaviar och en kopp varm O´boy. Garanterat inget Anna Skipper skulle rekommendera. Gott är det. Det blir nog en macka till innan jag måste åka

Familjen Bajs

Det verkar som vi har kommit närmare lösningen på ett problem som har följt oss under flera år. Det gäller nämligen min sons vilja och förmåga och göra nummer 2.

Rädslan för hård mage resulterar i att han håller sig i dagar, vilket resulterar i hård mage, osv, osv, osv.

Men nu, tack vara bolibompawebbens barnvänliga spel (vilka Supermom ställer sig kraftigt tveksam till) är problemen borta. När toalettbesöket är avslutat får Marcus spela en stund.

Från att ha gått på toa kanske en gång i veckan och ständigt kämpat med magont, är minst en gång om dagen vår nya vardag. Och inget ont i magen.

Jag är glad och lättad. Nu ska vi bara ta tag i lillasysters hårda mage så är vi verkligen familjen Superbajs.