Pappadagar

Jontes pappadagar börjar lida mot sitt slut och jag önskar att han hade möjlighet att vara hemma längre, men tyvärr.

Och på ett sätt är det bra, för rastlösheten börjar göra sig påmind hos min make. Med lite tur blir det lite mindre hektiska dagar i vinter. Och då är det ju dags att inreda barnrum (om det inte redan är färdigt vill säga) Det kliar i mina inredningsfingrar.

Rent

Häromdagen ringde det en människa och frågade om jag var intresserad av en gratis mattvätt, sängsanering eller en möbeltvätt. Gratis är ju alltid gott, tänkte jag och igår var det dags att få ett rent hem.

Denna mirakelmaskin som tvättade vår matta renare än någonsin, tog också bort kvalster från sängar och soffor och med olika munstycken och mojänger kunde den städa på alla tänkbara, och otänkbara, platser i hemmet. Helt fantastiskt rent! Och helt fantastiskt dyrt!

Hade jag råd så, men mer än 40 000 kronor för en "dammsugare" är lite väl saftigt även för en renlig typ som mig.

THG och lustgas

I min förlossningsplan skrev jag att jag hade två önskemål inför stundande förlossning: Lustgas som smärtlindring och tidig hemgång om möjligt.

Lustgasen uteblev ju på grund av tidsbrist och den tidiga hemgången uteblev också. Allt gick jättebra på läkarundersökningen och barnmorskan som var med viskade till mig: "Så fort vi är färdiga här hämtar jag papper så att ni kan gå hem."

Dessvärre tyckte läkaren inte detsamma. Eftersom Emil kräktes upp lite fostervatten två gånger under undersökningen ville läkaren ta ett blodsocker på Emil. Det var lågt, inte under gränsvärdet, men lite lågt. "Har han ätit"? frågade läkaren. Ja, det gjorde han ju när han tittade ut och sedan dess hade han ju sovit djupt. endast 14 timmar gammal och de första 24 timmarna ägnas ju oftast åt sömn har jag läst.

Nej, nej, väck upp honom och mata. Två fina blodsocker innan hemgång.

Jag blev sur och besviken och bönade om att få åka hem. Jag försökte säga att jag kunde komma tillbaka med honom för att titta på blodsockret. Men nej, två fina, sedan hemgång.

Nu anar jag att jag faktiskt var lite oförskämd, men jag får skylla på sömnbrist och hormoner. Jag stirrade surt framför mig och ville inte prata med någon. Läkaren och barnmorskan gick och jag surade och försökte väcka mitt barn.

Så här i efterhand förstår jag ju att de bara tänkte på Emils bästa och vad är några extra timmar på bb, där jag för övrigt låg ensam i ett tvåbäddarsrum. Men just då kändes det som de ville straffa mig.

Jonte åkte hem och kom tillbaka med två stolta storasyskon. Vi fikade och myste i väntan på hemgång.

Två fina blodsocker sex timmar efter läkarundersökningen blev det. Men då hade läkarna tydligen bytts ut och den nya läkaren ville ha två fina blodsocker till innan jag fick gå hem.

Vad gjorde jag? Jag gick hem ändå och det kändes som barnmorskorna var på min sida. Och det visade sig också att bb inte är något fängelse trots allt, utan jag fick knalla ut genom entrén som alla andra trots att jag hade rymt.

Smala mamma

Idag har jag gjort någonting som var riktigt länge sedan. Jag har till barnens förtjusning hoppat studsmatta. Som de har längtat!

Jag har också sprungit fort när vi lekt "Under hökens vingar kom" och häromdagen fick jag beröm av Macke för att jag var så bra på att gömma mig under kurragömmaleken.

Kort sagt, barnen föredrar en smal mamma framför en tjock klumpig sådan.

Vision Nova

Igår var det premiär för mig som ensam trebarnsmamma. Jonte var nämligen tvungen att jobba en stund på dagen. Det gick hur bra som helst. Emil sov den mesta tiden och vi hann både leka i lekstugan, laga mat och dammsuga.

Många turer till vagnen för att titta till det sovande barnet i vagnen blev det. Så nu har vi unnat oss lite onödig(t dyr) lyx.

Vi har klarat oss bra utan "barnvakt" med båda barnen, så nu kör vi på ordentligt. Med största sannolikhet bland det dyraste på marknaden. Men väldigt cool!

Min tredje förlossning

Med två positiva förlossningsupplevelser i bagaget, väntade jag på denna förlossning med spänning. Men med tiden började jag bli väldigt orolig, orolig över att förlossningen skulle ta lång tid. Denna oro delades dock inte med min omgivning, vilka verkade tro att Emil skulle titta ut hemma eller i bilen på vägen till förlossningen.

Så blev dock inte fallet, fast det var inte min förtjänst. I bilen på väg hem från bion i söndags, vid halv fyra, började jag känna att något var på gång. Strax före sju kom barnvakterna, efter att Jonte tvingat mig att ringa dem. Strax efter halv åtta var vi på väg. Lite mot min vilja, för värkarna gjorde inte ännu så ont och den barnmorska jag pratat med på förlossningsavdelningen verkade inte heller tycka att det var så bråttom.

Vi anlände 19.52 och fick ett förlossningsrum. Nu gjorde det ganska ont, men någon lustgas tyckte jag inte att det var dags för. En dryg halvtimme senare gick vattnet. Första gången för mig ska tilläggas och sedan var det dags att föda. Jag, fortfarande klädd i civilkläder, byxor och tröja, blev lika förvånad som sist över att barnet skulle ut redan.

Men klockan 20.33 var han ute, och ondast av tre gjorde det. Kanske på grund av den uteblivna lustgasen.

Återbesök bb

Idag har vi fått godkäntstämpel av barndoktorn.

Vården och dess väntetider fick dock en underkäntstämpel från vår sida.