Vilket folk det finns

Häromdagen var jag på Lekhuset för att shoppa en solkskyddströja till Stor. Han har nämligen ärvt sin pappas hudtyp och blir ilsket röd på sitt lena skinn. På Lekhuset hittade jag också en korg full med tofflor av typen fejk-Crocs. Eftersom Stor länge önskat sig sådana tofflor började jag hoppfullt rota i korgen. Det var en stor och djup korg och svårt att hitta rätt storlek. Jag fick lasta tofflorna i andra korgar och på golvet under mitt letande. Självfallet skulle jag städa efter mig när jag var färdig. Detta var uppenbarligen någonting som en mörkhårig kortklippt tant inte verkade förstå. I ögonvrån såg jag hur hon stod och stirrade på mig, verkligen råglodde. Hon verkade inte skämmas det minsta. Hon stod fortfarande och blängde på mig när jag städat iordning kaoset och var på väg att gå. Jag förberedde mig på att ge henne en mördande blick. Jag vände upp huvudet mötte blicken från en jättestor plastgubbe från Playmobil.

Alltså ingen oförskämd tant, bara en leksak i megaformat. Kanske dags att skaffa glasögon.