Inatt vaknade jag av att någon åkte cykel på altanen. Eller det var vad jag trodde i mitt sömndruckna tillstånd. I själva verket var det åskans muller jag hörde utanför mitt fönster. Och vad det blixtrade. Det såg nästan ut som en blinkande lampa.
Det var svårt att sova när det väsnades så mycket, men jag var tacksam över att Marcus inte vaknade. Fast det gjorde han till slut. En mer åskrädd pojke får man leta efter. Vi skulle ligga bredvid varandra, tyckte han. Det innebar att jag inte fick vända ryggen mot honom, utan helst ligga vänd med ansiktet mot honom och hålla honom i handen. Och det räckte inte med att vi låg klistrade mot varandra. Ha la upp benen ovanpå mig också, för att känna sig ordentligt skyddad från den farliga åskan.
Lite sömn och svettigt värre.
Idag är åskan borta, men så fort Marcus hör ett flygplan, tror han att den är tillbaka.
1 kommentar:
Ja, fy vilket oväder...vi, som spenderade natten i Norrköping, hade åskan precis ovanför. Till o med jag tyckte det var otäckt när det åskade och blixtrade samtidigt. Kändes dock tryggare att vi befann oss i ett stort hotell..varför vet jag inte..
Skicka en kommentar